Gammal frälsesläkt. Friherrlig 1561-06-29, introd. 1625. Grevlig 1651-03-26 och s. å. 27/3, introd. 1652.
Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten Drake af Intorp. Den med säkerhet äldste kände av ätten är häradshövdingen i Kind Jöns Bengtsson, vilken 1388-11-23 gav morgongåva till sin (2:a?) hustru Birgitta Erlandsdotter. Jöns Bengtsson, vars ätt man kallat Torpaätten, efter sätesgården Torpa i Västergötland (jfr bl. a. Berch, Namnkunniga Svenska herrars och fruers skådepenningar), förde i sitt vapen en sparre. En av K. H. Karlsson i hans »Biografiska anteckningar för medeltiden» antydd förmodan, att denne var son av väpnaren Bengt Abjörnsson, som förde sparren i vapnet, ligger nära till hands, men har med nu tillgängliga källor icke kunnat bevisas. Jöns Bengtssons son Arvid Jönsson, vilken namnes som väpnare 1401-01-14, förde ännu 1415-07-20 sin faders vapen, men hade före 1421-05-03 i sitt vapen upptagit svärfaderns, väpnaren Peter Andersson i Möne, vapenbild, en sexuddig stjärna, och förde därefter en sparre över en sexuddig stjärna.
Arvid Jönsson hade två söner, Knut och Arvid Arvidssöner, vilka bildade var sin gren av ätten. Den äldre sonen, väpnaren Knut Arvidssons son, riksrådet Arvid Knutsson, var gift med Anna Gustafsdotter, en dotter av den bekante politikern, riksrådet och riddaren Gustaf Olofsson d. ä. till Tofta (Toftaholm), vars ätt man kallat Den äldre Stenbockätten, till skillnad från den nu levande yngre. Den äldre Stenbockättens äldste kände medlem är den ovannämnde Gustaf Olofssons farfar var väpnaren Jöns eller Jusse Skytte i Ekornatorp och Erikstad i Småland. Dennes son, väpnaren, riksrådet och häradshövdingen i Sunnerbo, Olof Jönsson i Erikstad, hade i sitt första gifte med Sestrid Knutsdotter. Dotter till Knut Erengislesson Barun och Bengta Mattsdotter som senare blev gift med Peter Körning. Förutom ovannämnde Gustaf Olofsson, bl. a. sönerna hövitsmannen på Viborg, riksrådet Jöns Olofsson till Karjaskylä och Haiko i Finland, samt Knut Olofsson April. Den sistnämnde, som var kanik i Uppsala och i Linköping samt kyrkoherde i S:t Nicolai i Stockholm, var åren 1448–1449 Uppsala domkyrkas sändebud i Rom, där han utverkade påvens stadfästelse till Jöns Bengtsson Oxenstiernas val till ärkebiskop. Gustaf Olofsson hade i sitt första gifte med Ingrid Bengtsdotter Vinstorpaätten endast döttrarna Karin som var gift med stamfadern för den adliga ätten Peder Håkansson Hand, samt Anna som var gift med riksrådet Arvid Knutsson. Gustaf Olofssons andra äktenskap med Anna Turesdotter Bielke var barnlöst, och därmed utgick äldre Stenbockätten på svärdssidan.
Den äldre Stenbockättens vapenbild är i sin ursprungliga form, enligt det äldsta bevarade sigillet från år 1416, en halv bock i odelad sköld. Fram mot mitten av 1400-talet utvecklas vapnet till en delad sköld, i det övre fältet en halv bock, i det nedre fältet en mur, bakom vilken den uppresta bocken synes. Muren framställes antingen slät med en öppning (krenelerad??) eller såsom en av rektangulära stenar hopfogad mur. Såsom hjälmprydnad föres den halva bocken. Först under 1500-talet antog det nedre tältet formen av ett schackspelsrutat fält med kvadratiska rutor. Enär nyssnämnda Gustaf Olofsson icke efterlämnade några manliga arvingar, upptog, enligt familjetraditionen och äldre källor (Rasmus Ludvigssons släktbok, m. fl.), Arvid Knutssons och Anna Gustafsdotters son Olof Arvidsson (tab 1) sin morfaders vapen.
Av den yngre grenen av ätten upptog ovannämnde Arvid Arvidssons sonson Olof Nilsson senast 1564 sin moders namn Drake, med bibehållande av sitt fäderneärvda vapen. Dennes son Axel Olofsson Drake introducerades 1625 med namnet Drake af Intorp. Denna ätts vapen får icke förväxlas med Storeättens, en Sparre över en femuddig stjärna, sådant det fördes vid tiden för ättens introduktion. Det är synbarligen likheten i dessa båda ätters vapen, som förlett Olof von Dalin (Svea Rikes Historia II, pag. 208) till teorin om ätterna Stenbocks och Drakes härledning från ätterna Store och Blå, ett antagande, som vid grundligare granskning av urkunderna icke funnit bekräftelse, se historiken under ätten Drake af Intorp. Medan Torpaättens vapen, sparren över den sexuddiga stjärnan, allt ifrån omkring 1420 men senast 1421 varit ättens sköldemärke, förde medlemmar av ätten Store ännu på 1500-talet endast en Sparre i sitt vapen. Den femuddiga stjärnan synes först mot mitten av 1500-talet hava upptagits i vapnet, vilket alltså är betydligt yngre än Torpaättens. För övrigt för Storeätten som hjälmprydnad två buffelhorn, mellan vilka sedermera den femuddiga stjärnan ställts, medan Torpaätten, åtminstone från mitten av 1400-talet, förde de 7 fanor, vilka upptagits i den friherrliga och grevliga ätten Stenbocks vapen.
Vid Erik XIV:s kröning 1561 upphöjdes riksmarsken Gustaf Olofsson och dennes son ståthållaren Erik Gustafsson i friherrligt stånd. Johan III förlänade Gustaf Olofsson 1569-03-03 friherreskapet Kungslena, vilket 1572 ärvdes av äldste sonen Olof Gustafsson. Erik Gustafsson erhöll redan 1568-11-28 friherreskapet Kronobäck och Öresten (förbättring därå 1569-08-03.. Med den sistnämndes son ståthållaren Gustaf Eriksson Stenbock introducerades ätten 1625 å riddarhuset i första klassen under nr 1 bland friherrar, men uteslöts ur matrikeln, då ätten upphöjdes i grevlig värdighet.
Ovisst är när friherre vapnet fastställts. Något friherrebrev är icke känt och i de bevarade friherreskapsbreven är något friherrevapen icke omnämnt. Enligt bevarade sigill har friherrevapen icke förts av den förste friherren, Gustaf Olofsson, utan först av dennes barn. Den arvskifteshandling, som på drottning Catharinas initiativ upprättades på Strömsholm 1584-03-16 (arvet efter föräldrarna), beseglas av samtliga arvingar, av vilka Arvid Gustafsson och Märta Gustafsdotter föra friherrevapnet. Den äldsta avbildningen av friherrevapnet återfinnes dock å en sedan gammalt å Torpa förvarad glaspokal, försedd med Karl Gustafssons namn och årtalet 1581. I samband härmed må nämnas, att drottning Catharina i sitt sigill förde svenska riksvapnet med sin ätts sköldemärke (bocken över schackrutat fält) som hjärtvapen.
Friherrevapnet uppträder i två varianter: a) fyrdelad sköld, i första och fjärde tälten Torpaättens vapen-Lild (en Sparre över en sexuddig stjärna) och i andra och tredje fälten den äldre Stenbockättens vapenbild (en halv bock över schackrutat fält), hjälmprydnad till höger sju fanor (fäderneättens), till vänster en halv bock mellan två buffelhorn (möderneättens). b) samma vapen, men vapenbilder och hjälmprydnader med ombytta platser. Enligt C. A. Klingspors vapenbok ävensom Schlegel och Klingspor, Den ointroducerade adelns ättartavlor, skall det förstnämnda vapnet hava förts av friherrarna till Torpa (väl Kungslena) och det andra av friherrarna till Kronobäck och Öresten. Uppgiften finner icke stöd i det bevarade sigillbeståndet. Något samband mellan vapentyperna och friherreskapen kan icke spåras, flertalet ättemedlemmar föra båda vapentyperna jämsides. Hur vapenbilderna än varit fördelade, fördes med ingången av 1600-talet möderneättens hjälmprydnad till höger och fäderneättens till vänster. Vilken av dessa båda vapentyper som bör givas företräde, är svårt att avgöra, då ju något friherrebrev icke är känt och friherreskapsbreven icke ha något att förmäla om vapnet. Avgörande i detta fallet hade varit det »Familie Insigell medh blotte Wapnedt, vthann Nampn», som enligt 1626 års riddarhusordning § 22 skulle av ättemedlemmar användas vid besegling av riksdagsbeslut eller offentliga akter. Denna föreskrift synes emellertid icke ha följts, de offentliga handlingarna beseglas allt fortfarande med ättemedlemmarnas personliga sigill. Den äldsta svenska vapenboken, Keysers av år 1650, upptager vapnet av den första typen, med bocken som hjälmprydnad till höger och de sju fanorna till vänster. Messenius beskriver i »Theatrum nobilitatis svecanae» 1616 vapnet av den andra typen.
Drottning Christina förlänade 1651 de tre bröderna, riksråden Fredrik, Erik och Gustaf Otto Stenbock grevlig värdighet, då även vapnet förbättrades. De introducerades 1652 under nr 12 bland grevar. Ehuru endast den äldsta brodern Fredrik erhöll grevskap, nämligen Bogesund i Västergötland, skulle även de båda andra bröderna skriva sig grevar av Bogesund. Grevskapet förbättrades 1653-05-20, då jämväl grevevärdigheten tilldelades de tre nyssnämnda brödernas fyra systrar, med rätt för de båda kvarlevande, Magdalena och Brita, att skriva sig till nämnda grevskap och föra grevevapnet. Fredriks gren utslocknade 1705, Eriks gren 1699. Endast yngste brodern Gustaf Ottos ättegren fortlever. Dennes maka, grevinnan Christina Catharina De la Gardie, förvärvade dels genom arv, dels genom köp, det stora godskomplexet Kolk, Kida, Neuenhof och Könda i Harrien i norra Estland, vilket hon 1699-08-30 gjorde till fideikommiss. När Estland efter freden i Nystad 1721 avträddes till Ryssland, tillträdde dåvarande huvudmannen för ätten, överstelöjtnanten Bengt Ludvig Stenbock, fideikommissegendomarna och överflyttade till Estland. Efter dennes död 1737 ärvdes godsen av yngre brodern, majoren Fredrik Magnus Stenbock, vilken år stamfader för de ännu i Östersjöprovinserna och Ryssland fortlevande ättegrenarna. Från den sistnämndes yngste broder, landshövdingen Gustaf Leonard Stenbock, vilken kvarblev i Sverige, härstammar den yngre svenska grenen.
Den estländska ättegrenen immatrikulerades på riddarhuset i Reval under nr 51 bland ätter, vilka under den tid Estland hörde till Sverige varit besuttna därstädes. Ovannämnde Fredrik Magnus' sonson, lantrådet Magnus Johan, vilken adopterades av sin morbroder greve Wilhelm Fermor och ärvde dennes gods Nitau, Mühlgraben m. fl. i Livland, erhöll genom senatsukas 1825-06-23 tillstånd att upptaga sin morbroders namn och kalla sig Stenbock-Fermor. Vapenförbindelsen stadfästes 1849-09-03. Denna ättegren introducerades 1833 å riddarhuset i Riga under nr 364, sedermera 337, och i Reval under nr 52. Nyssnämnde Magnus Johan Stenbock-Fermors äldste son, Carl Jakob Pontus, erhöll genom senatsukas 1835-08-13 tillstånd att upptaga sin svärfaders greve Peter von Essens namn och kallade sig Essen-Stenbock-Fermor, dock utan ändring av vapnet.
Släktnamnet Stenbock synes upptagits först på 1560-talet, ursprungligen i dess danska form Stenbuk. Den äldsta namnunderskriften med släktnamnet som påträffats, härrör från Arvid Gustafsson, vilken 1563-02-00 under sin vistelse på Kallundsborg i Danmark skriver sig »Arwidth Stenbuk». I brev dat. 1565-06-23 kallas en av den sistnämndes bröder »Abram Stenbuk», och å de sigill, med vilka Olof Gustafsson beseglar på 1560-talet, läses initialerna O S (= Olof Stenbock). Anmärkas bör, att ingen av dessa bröder Gustafssöner Stenbock i offentliga svenska handlingar benämnts eller själva inom landet tecknat sig med sitt släktnamn. Namnet betraktades synbarligen som ättenamn, vilket framgick av sigillets vapenbild eller initialer, och icke behövde upprepas eller ingå i namnunderskriften. Till förebyggande av ev. missförstånd ingick därjämte ofta sätesgårdens namn i underskriften. Av en granskning av namnunderskrifterna med åtföljande sigill i offentliga svenska handlingar från 1500-talet framgår, att ättenamnen i stor utsträckning återfinnas eller antydas med initialer i sigillen, utan att ingå i namnunderskrifterna eller omnämnas i själva handlingen. Utom landets gränser följdes däremot, så vitt man kan döma av bevarade handlingar, det gängse bruket att teckna sig med sitt ättenamn, såsom, ovan anförts beträffande Arvid Gustafsson under dennes vistelse i Danmark. Namnet har tidtals skrivits Steenbock.
Arvid Jönsson [Sparre över Stjärna] född omkring 1376, † senast 1438. Fram till 1421 endast [Sparre]. Häradshövding 1400-1421 i Ås hd och 1421-1434 i Kinds hd. Bosatt 1412/1413 i Möne, Ås hd och efter 1421 säkerligen på Intorp i Kinds hd. Omnämnd som väpnare 1423. Gift före 1416 med Ingegärd Petersdotter [Stjärna], † senast 1438. Dotter till väpnaren Peter Andersson [Stjärna] i Möne.
Barn:
Knut Arvidsson. (son av Arvid Jönsson, Tab. 2). till Torpa i Länghems socken, Älvsborgs län. Kallas väpnare 1438-12-14. Häradshövding i Kinds härad ännu 1458. Död 1459 (RHKn.). Gift 1439 med Kerstin Bengtsdotter [Kompan], levde änka 1459. Dotter till den halländske väpnaren Bengt Turesson [Kompan] [Sparre över blad] och Märta Gunnarsdotter [Gylta]. Källor: [EÄRA; SoH:1955 s290; SoH:1959 sl73ff; SoH:1969 s232ff; ÄSF:I s216].
Barn:
Arvid Knutsson [Sparre över stjärna] född på 1440-talet, † 1497. Riksråd och lagman. Kallas 1470 för välboren sven. Fogde på Kalmar slott 1472-1481. Väpnare. Lagman 1475-1497 i Tiohärads lagsaga i Småland. Häradshövding 1483-1491 i Kind. Sätesgårdarna Line och Tofta i Småland ägdes av hustrun samt Torpa och Intorp i Västergötland tillhörde Arvid. Gift 1477-08-24 på Tofta med Anna Gustafsdotter Stenbock, äldre ätten, † senast 1508. Dotter till riddaren och riksrådet Gustaf Olofsson Stenbock och hans fru Ingrid Bengtsdotter Vinstorpaätten.
Barn:
Olof Arvidsson, † omkring 1507 men före 1508-02-27 eller 24/9 och begravd i Gällstad. Till Torpa i Länghems sn/P och Toftaholm i Dörarps sn /G. Son till Arvid Knutsson, se: Drake af Intorp. Häradshövding 1503 i Kind. Upptog sitt mödernevapen, [en stenbock över ett schackfält], och blev därmed stamfar för den yngre Stenbocks-ätten. Gift 1503-07-02 på Malma/R i Viste hd enligt morgonbrev så.å 3/7 med Karin Haraldsdotter Lake, levde 1533. Makarna bodde på Tofta i Småland, som mannen ärvt efter sin mor, samt på Torpa i Västergötland, som mannen ärvt efter sin far och som senare blev hustruns änkesäte. Dotter till häradshövdingen Harald Lake och Ingrid Nilsdotter [Pil]. Se: SoH 1959:1:174; J.E. Almquist: Lagmän och häradshövdingar i Sverige s.126
Barn:
Gustaf Olofsson Stenbock, † 1571. Friherre Stenbock (översiktstab 3, son av Olof Arvidsson, tab 1). Friherre till Kungslena/R, herre till Torpa och Toftaholm. Bisittare i rätten över de upproriska västgötaherrarna i Strängnäs 1529-06-17, förläning på häradsrätten i Barne härad i september s.å., och i Slottsloven i Varberg 3/10. förläning på Kungslena by 1530-06-09, återkallat 1539-03-29. Förläning på Östbo härad med all kunglig ränta och rättighet 1533-01-19, återkallad 1539. På kungliga sakören på sina egna landbor 1534-02-18 (14/5), på tio gårdar i Kinds härad s.å. 14/5. Väpnare 1534 riksråd s.å. 20/5. Förläning på Kinds härad 1536-02-19, erhöll förläning på biskopsgästningen och biskopssakerna i Kinds härad s.å. 6/10. Uppdrag att rannsaka om allmogens förhållanden i Västbo härad 1539-04-25. Hövitsman 1540 på Älvsborg, erhöll s.å. förläning på Älvsborgs slott, Sävede härad jämte Hisingen samt Askims, Vätle, Ale, Flundre, Väne, Bollebygds, Kinds, Kullings (ej Långareds sn), Barne och Laske härader (delvis återkallad 1558, 1560-1565). Erhöll 1541 förläning på alla livssaker, biskopssaker och biskopsgästningen över hela Älvsborgs län, samfällt med tullen och sakören i Lödöse stad (återkallad 1545), på Marks härad med alla räntor och rättigheter samt biskopssakerna och biskopsgästningen (ännu 1565), Alvhems gård i Ale härad och de gods därunder lyda. Lagman i Västergötland 1542. Uppdrag 1545-02-26 att hålla vapensyn i Västergötland med frälset i Skara stift. Uppdrag att förhandla med allmogen i Västergötland 1547-02-27. Erhöll förläning 1549-03-20 Gift 1531-09-00 med Brita Eriksdotter Leijonhufvud född 1514, † 1572-03-25 på Brånäs och begravd i Vadstena klosterkyrka. Dotter till riksrådet och lagmannen Erik Abrahamsson Leijonhufvud och Ebba Eriksdotter Vasa.
Barn:
Olof Stenbock född 1536/1537, † 1599 i augusti eller september vid Lundo länsmansgård i Finland. Riksråd. (son av Gustaf Stenbock, tab 2), friherre till Kungslena, herre till Skotteby. Blev skjuten på hertig Carls befallning och nedgrävd i ett kärr, men på drottning Catharina Månsdotters föranstaltande upptagen och begraven i vigd jord. Hans arvingar innehade 1622 säteriet Skofteby i Skofteby sn. Gift på Strömsholm, med Ingeborg Jönsdotter Bonde, † i barnsäng 1587-01-14 på Kungslena säteri. Dotter till riksrådet Jöns Bonde och hans 1:a fru Märta Posse.
Barn:
Erik Stenbock född 1538-07-28 på Torpa, † 1602-06 i Malmö. (son av Gustaf Stenbock, tab 2) Fältöverste för krigsfolket i Västergötland, Småland och Östergötland. Gift 1574-01-17 på Torpa med grevinnan Magdalena (Malin) Sture, dotter av riksrådet och riksmarsken greve Svante Sture (Natt och Dag) och Märta Eriksdotter (Leijonhufvud).
Barn:
Gustaf Stenbock (son av Erik Stenbock, tab 4), född 1575-09-11 på Hörningsholm. Död 1629 16/6 i Stockholm. Riksråd. Innehade 1622 säterierna Malma i Malma sn och Ånarp i Ullasjö sn. Uppfostrad i sin faders och sina farbröders politiska åskådningssätt, sågs han alltid med mycket misstroende af hertig Carl och måste till och med lämna fäderneslandet. Emellertid fick han återvända efter några år, utnämndes i december 1611 till riksråd och skickades året därefter jämte Johan Skytte till England, där han af Jakob I blef slagen till riddare, 1611 förordnades han till lagman i Tiohäraders lagsaga och var följande året en af de svenska kommissarierna vid fredsunderhandlingarna med danskarna i Ulfsbäck. Af Gustaf II Adolf utnämndes han 1613 till ståthållare öfver hela Västergötland, återfick s. å. sitt friherreskap och förklarades åter insatt i sitt, af Carl IX honom fråntagna, friherrliga stånd. Sedan han blifvit förordnad till hofrättsråd i Svea hofrätt 1615, skickades han, då gränsen skulle uppdragas mellan Ryssland och det gamla Ingermanland, att närvara på Sveriges vägnar och lyckades, genom att uppvakta tsaren, bringa denna angelägenhet till ett för Sverige förmånligt slut. Gift 1607-11-15 på Torpa med grevinnan Beata Margareta Brahe, dotter av riksrådet greve Erik Brahe och hertiginnan Elisabet av Braunschweig-Lüneburg.
Barn:
Fredrik Stenbock född 1607-03-22 på Torpa, † 1652-07-29 i Stockholm, begravd i Stenbockska graven 1668-08-24 jämte två av sina söner. (son av Gustaf, tab 5),Greve till Bogesund, friherre till Kronobäck och Öresten. Riksråd och president i Göta hovrätt. Såsom kammarherre hos Gustaf II Adolf följde S. konungen på dennes fälttåg och blef under tyska kriget 1631 öfverste för Smålands kavalleri. I slaget vid Lützen 1632 blef han så »illa skiuten och qväst», att han ej kunde föra sina ryttare. Det var då som konungen satte sig i spetsen för regementet och störtade mot fienden men kort därpå erhöll sin bane. Räddad till lifvet, nödgades S. af sina blessyrer taga afsked och insattes såsom assessor i Svea hofrätt. Men lusten för stridernas blodiga lek följde honom fortfarande. När han sent omsider återvunnit hälsan, vände han tillbaka under fanorna, befordrades till öfverste för adelns rusttjänst och kämpade med tapperhet mot danskarna 1644. S. blef riksråd 1645, utnämndes till president i Göta hofrätt 1648 samt förordnades 1650 till lagman öfver Tiohäraders lagsaga. När han året därefter nedlade sina ämbeten, blef han grefve och erhöll sjuttiotvå hela och halfva hemman i Västergötland »till sitt grefliga stånds uppehållande». Han hade likväl redan då af den frikostiga drottning Kristina fått mottaga i donation tjuguåtta hemman i Älfsborgs län, Kungslena by med fyratiofem därunder lydande hemman, samt därtill fjorton hemman i Upphärad i Västergötland och femtio skattehemman i Finland. Gift 1634-11-24 på Stockholms slott med friherrinnan Catharina De la Gardie. Dotter till riksrådet friherre Johan De la Gardie och hans 1:a fru friherrinnan Catharina Oxenstierna.
Barn:
Erik Stenbock, greve Stenbock (son av Gustaf Stenbock, tab 5), född 1612-05-20 på Göksholm i Stora Mellösa socken, stupade 1659-02-11 vid belägringen av Köpenhamn, greve till Bogesund, friherre till Kronobäck och Öresten. Riksråd, Generalguvernör över Ingermanland, Karelen och Kexholms län. Gift 1:o 1637 på Spantekow med Catharina von Schwerin, dotter av Rüdiger von Schwerin, till Putzen och Spantekow, och Catharina von Eichstedt. Gift 2:o 1656-09-21 på Klempen med Occa Johanna Riperda i hennes 2:a gifte, dotter av riksfriherren Hero Moritz Riperda och Anna Margareta von Rengers.
Barn i gifte 1:o:
Fredrik Stenbock (son av Erik, tab 7), död 1699-02-14 i Stockholm. Greve till Bogesund. Gift 1681-07-19 i Stockholm med friherrinnan Helena Creutz född 1657-11-08 i Falun, död 1730-06-01 i Nikolai/A. Hennes 2:a gifte med generalen och friherren Georg Johan Maydell i hans 2:a gifte. Dotter till riksrådet och amiralgeneral Lorentz Creutz och friherrinnan Elsa Duwall.
Barn:
Gustaf Otto Stenbock född 1620-09-07 på Torpa, död 1685-09-24 i Stockholm. (son av Gustaf Stenbock, tab 5), greve till Bogesund, friherre till Kronobäck och Öresten, Riksråd. Riksamiral. Guvernör i Riga. Liksom ättemännen i allmänhet valde S. krigarbanan, blev 1631 ryttare och 1632 kornett vid Småländska rytteriet och utgick nitton år gammal i tyska kriget, där han övergick till infanteriet. Här utmärkte han sig vid alla tillfällen för sin duglighet och sitt mod och fortgick på den korta tiden af tio år 1633–43 från fänrik till generalmajor af infanteriet. Vid danska krigets utbrott 1644 hemkallades han för att leda försvaret av Värmland och fyllde detta värv på ett berömligt sätt. När tyska kriget slöts med Westfaliska freden 1648, hade den blott trettiofyraåriga mannen uppstigit till värdighet af general. Under följande fredsår upphöjdes han 1651 till riksråd och greve samt utnämndes 1652 till krigsråd och lagman över Ingermanland. I Carl Gustafs polska fälttåg trädde han ånyo i lederna och skar med djärv hand nya lagrar. Från 1654 förde han befälet över en stor del av den svenska hären i Polen, slog 1656 den överlägsna fienden vid Philippowo och belönades för denna seger med fältmarskalksstaven. Från Polen hemsändes han 1657 för att skydda den södra gränsen mot danskarna samt utnämndes efter Bohusläns erövring 1658 till generalguvernör över Skåne, Halland och Bleking. Då kriget åter utbröt 1659, kämpade han mot danskarna på Fyn, men blev slagen vid Nyborg, där hela hans trupp blev tillfångatagen och han själv med möda undkom. Lagman över Västernorrland 1660. Efter freden i Köpenhamn fortfor han att såsom generalguvernör styra de nyerövrade landskapen till 1661, då han utnämndes till riksamiral och intog en plats bland riksförmyndarna. »Här kom han på en plats, vars göromål han ej mäktade uppfatta, vars åligganden han ej mäktade uppfylla och vars frestelser han ej mäktade emotstå, men en plats, vars höjd ådrog honom av både samtid och eftervärld den oundvikliga granskning, som ej låter något fel slippa obemärkt. Inom förmyndarstyrelsen följde han i regeln slaviskt sin svåger, M. G. de la Gardie. Som riksamiral utförde han mot Danmark en för sent utrustad sjöexpedition, som lände både landet och honom själv till skada. S. dömdes också 1676 förlustig riksamiralsämbetet och skyldig att ersätta kostnaderna för flottans utrustning. Hans sista militära värv var gränsförsvaret mot Norge under kriget 1677–79. Vid reduktionen var han bland dem, som hårdast drabbades av Stora kommissionens efterräkningar. De återbetalningar, han ådömdes, medtog hela hans förmögenhet och bragte den frejdade krigaren till tiggarstaven. 1666–84 var han kansler för Lunds universitet. Sv. akad. lät 1872 prägla en minnespenning över honom och hans minne är i dess handlingar för 1873 tecknat av F. F. Carlson. Gift 1:o 1645-07-22 i Stockholm med friherrinnan Brita Horn. Dotter till riksrådet friherre Claes Horn af Åminne och friherrinnan Sigrid Oxenstierna af Eka och Lindö. Gift 2:o 1658-06-11 i Göteborg med hovfröken och grevinnan Christina Catharina De la Gardie född 1632-10-07 i Stockholm, död 1704-11-16 på Runsa, jordfäst 1705-01-29 i Riddarholmskyrkan och ligger jämte sin make begravd i Sture-Stenbocksgraven i Strängnäs domkyrka. Hennes 1:a gifte 1648-03-21 på Stockholms slott med riksrådet och fältmarskalken greve Gustaf Adolf Lewenhaupt. Dotter till riksmarsken friherre Jakob De la Gardie och grevinnan Ebba Brahe.
Barn i gifte 1:o:
Barn i gifte 2:o:
Gustaf Stenbock född 1642-06-28 i Minden, död 1672-03-xx. (son av Gustaf Otto, greve Stenbock, tab 9). Greve till Bogesund, friherre till Kronobäck och Öresten. Överstelöjtnant och ryttmästare. Gift 1670-03-15 i Stockholm med friherrinnan Ingeborg Bielke född ca 1650, död 1671-02-15. Dotter till riksrådet friherre Ture Bielke och Christina Anna Banér.
Barn:
Carl Otto Stenbock (son av Gustaf Otto Stenbock, greve Stenbock, tab 9), greve till Bogesund. Född 1653-04-19. Student i Lund 1668-01-29. Död 1697-06-17 på Stora Bjurum. Överstelöjtnant. Gift 1681-01-04 med friherrinnan Margareta Soop af Limingo, dotter av riksrådet och presidenten friherre Gustaf Soop af Limingo och hans 1:a fru friherrinnan Margareta Horn af Marienborg.
Barn:
Carl Stenbock (son av Carl Otto Stenbock, tab 11. Född 1685. Kapten. Död 1723-04-25 i Jönköping. Fången vid Poltava 1709, hemkom 1722 ur fångenskapen. Gift 1:o 1715-09-18, med Eva Zelow, dotter av översten Georg Zelow och friherrinnan Christina Dorotea Posse. Gift 2:o 1723-04-16 med friherrinnan Anna Elisabet Ulfsparre, dotter av kaptenen friherre Måns Ulfsparre af Broxvik och friherrinnan Margareta Ulfsparre af Broxvik.
Barn med Eva Zelow:
Anna Elisabet Ulfsparre:
Erik Gustaf Stenbock (son av Gustaf Otto Stenbock, greve Stenbock, tab 9). Född 1662. Student i Uppsala 1678-08-07. Major vid ett franskt kavalleriregemente. Generallöjtnant i engelsk tjänst. Överste för Upplands stånddragonregemente. Generalmajor. Död 1722. Gift 1:o 1691-02-28 i Hamburg med hovfröken grevinnan Johanna Eleonora De la Gardie, dotter av riksrådet och presidenten greve Pontus Fredrik De la Gardie och grevinnan Beata Elisabet von Königsmarck. Gift 2:o 1709-11-00 med sin kusins dotter friherrinnan Ebba Maria Sparre i hennes 2:a gifte, dotter av riksrådet och överståthållaren Axel Carlsson Sparre och hans 2:a fru grevinnan Beata Stenbock.
Barn med Johanna Eleonora De la Gardie:
Jakob Stenbock född 1663-02-26 i Malmö, † 1695-01-07 i Köping, jordfäst s.å. 1/11 i Riddarholmskyrkan och därefter begravd i Danderyds kyrka. (son av Gustaf Otto Stenbock, tab 9). Löjtnant. Gift 1691-01-04 i Stockholm med sin fränka friherrinnan Sigrid Magdalena Banér född 1671-07-22, † 1733-02-00. Dotter till riksrådet Svante Banér och friherrinnan Margareta Sparre.
Barn:
Magnus Stenbock född 1664-05-12 i Stockholm, † 1717-02-23 i danska fästningen Fredrikshamn och begravd 1720-09-26 i grevliga Oxenstiernska graven i Uppsala domkyrka. (son av Gustaf Otto, greve Stenbock, tab 9). S:s ungdomslärare var H. Spegel och O. Hermelin. 1678 inskrevs han som student i Uppsala, vvarefter han 1683 begav sig utrikes för att söka utländsk krigstjänst. Såsom fänrik vid greve Gustaf Carlssons regemente i Holländsk armé 1685-12-10 uppehöll han sig i Paris och Holland fram till 1687. Fänrik vid prinsens av prins Wilhelm av Oraninens garde 1687-03-26, ingick s.å. 27/5 i svensk tjänst och utnämndes till kapten vid Vellingks regemente i Stade. 1688 blev han major vid Nils Bielkes regemente. Sin krigsskola gjorde han sedan 1689–97 i de mot Frankrike förenade makternas härar, i vilka han bragte sig upp till överste och lämnade många lysande profoser på sin krigareskicklighet. Vid nordiska krigets utbrott följde han Carl XII i fält, som överste för Dalregementet, och deltog i spetsen för detsamma i landstigningen på Själland, i slaget vid Narva, övergången af Düna, slaktningen vid Klissow, erövringen af Krakau, slaget vid Pultusk samt ledde såsom generaldirektör svenska krigskommissariet under Carl XII:s krig 1702–07, då S., som 1706 utnämnts till general af infanteriet och generalguvernör i Skåne, hemkom för att tillträda sistnämnda befattning. När efter svenskarnas nederlag vid Pultava Danmark ånyo visade sig fientligt, skyndade S. vid första underrättelsen om danska krigsrustningarna att sätta landet i försvarstillstånd och visade sig härvid icke blott som stor härförare utan ock som en utmärkt skicklig organisatör. I saknad af penningar och allt annat, som behöfves för en större krigsstyrkas utrustning, lyckades han med otroliga svårigheter få tillsammans de till Skånes skyddande nödiga trupperna. Med sina oöfvade och illa klädda krigare började han genast gå anfallsvis tillväga och mötte den samlade danska hären vid Helsingborg. Utgången af den blodiga strid, som här utkämpades den 28 februari 1710, känna vi af historien. Med 6,000 ryttare, en del af dem i träskor, och 8,000 fotknektar i vadmalströjor och skinnpälsar, anföll han den 15,000 man starka danska hären, slog den i grund och tvang den att draga sig tillbaka till Själland. Sällan har väl underrättelsen om en vunnen seger hälsats i Sverige med större jubel än segern vid Helsingborg. Namnet Måns Stenbock flög som en ljungeld genom landet »och inträngde i varje hydda, varje hjärta, för att där i välsignat minne kvarleva, så länge svenska hyddor finnas och svenska hjärtan klappa». Den lysande segerbragden förskaffade S. utnämning till fältmarskalk, varjämte han 1710 nämndes till k. råd och generalguvernör över Skåne, Halland och Bleking. Dessutom förrättade han sysslan som kansler för Lunds universitet, dock utan att bära namnet. När året därefter befallning ingick från Carl XII om en ny truppsändning till Pommern, genomdrev S. denna mot det övriga rådets föreställningar och betänkanden. Genom sin folkgunst och sin vältalighet lyckades det honom att förmå Stockholms borgerskap och andra rikets inbyggare till sammanskott i penningar och nödvändighetsvaror för utrustning af en ny här. Med denna öfvergick han 1712 till Rügen men förlorade i en träffning under vägen med danskarna trettio skepp. Oaktadt denna och flera andra vidrigheter eröfrade han Rostock och vann öfver danskarna den lysande segern vid Gadebusch d. 9 dec. 1712, drog sig därpå in i Holstein och brände vid årets slut Altona. Men hans bemödanden att uppehålla det svenska väldet i Tyskland, under det Carl fördröjde sig i Turkiet, misslyckades, oaktadt hans och svenska folkets ansträngningar. Vid kapitulationen i Tönning den 6 maj 1713, måste han med sin här gifva sig fången åt danskarna, och härmed var hans hjältebana slutad. Såsom krigsfånge i Köpenhamn blef han i början behandlad med aktning, och man såg honom ej sällan vid hofvet. Konung Fredriks löftesbrott i kapitulationsfrågan och vägran att utlämna honom, oaktadt den för hans utlösning bestämda summan redan var anskaffad, uppväckte hos honom en förbittring, åt hvilken han oförsiktigt gaf luft i bref till vänner, på samma gång han uppgjorde en plan till rymning. Denna upptäcktes och föranledde hans arrestering. Till slut insattes han i ett rum på kastellet, där golfvet utgjordes af några tunna bräder, lagda öfver en vattenpöl. Så satt han skild från världen inom galler och tillbommade portar, tills hans hälsa i grund förstördes och befriaren kom i döden, d. 23 febr. 1717. Då freden slöts med Danmark, fördes den utmärkte fosterlandsvännens lik till Vapnö kyrka i Halland samt nedsattes till sist 1720-09-26 i grevliga Oxenstiernska grafven i Uppsala domkyrka. I en mängd efterlämnade relationer, bref, tal och berättelser har S. äfven visat sig vara lika skicklig stilist som statsman och utmärkt härförare. Han var äfven skald samt idkade jämväl måleri på lediga stunder, och särdeles under hans fängelsetid blef denna konst honom en kärkommen tröst. Prof på så väl hans skicklighet häri som af hans färdighet i svarfkonsten finnas ännu bevarade. S:s af Börjeson modellerade ryttarestaty restes 1903 i Helsingborg. Gift 1690-03-23 i Stockholm med sin kusins dotter grevinnan Eva Magdalena Oxenstierna af Korsholm och Wasa född 1671-01-22, † 1722. Dotter till riksrådet och presidenten greve Bengt Oxenstierna af Korsholm och Wasa och hans 2:a fru grevinnan Magdalena Stenbock.
Barn:
Bengt Ludvig Stenbock (son av Magnus Stenbock, tab 15). Född 1694-09-01 i Frankfurt am Main. Överstelöjtnant. Överflyttade till Estland och blev där lantråd. Död 1737-05-26 i Reval. Gift 1:o 1722 med sin fränka friherrinnan Beata Sofia Creutz, dotter av generalen friherre Carl Gustaf Creutz nr 48 och Sofia Christina Natt och Dag nr 13. Gift 2:o 1732-03-25 med Anna Margareta Zöge von Manteuffel i hennes 1:a gifte, dotter av generalmajoren Gotthard Johan Zöge von Manteuffel och Margareta Elisabet von Güntersberg.
Barn med Beata Sofia Creutz:
Fredrik Magnus Stenbock (son av Magnus Stenbock, tab 15). Född 1696-08-00 i Frankfurt am Main. Löjtnant vid greve de la Marcks regemente. Kapten vid livdragonregementet. Major 1734. Lantråd i Estland. Död 1745-12-13 på Kolk. Gift 1722-11-08 i Stockholm med grevinnan Ebba Margareta De la Gardie, dotter av generallöjtnanten och landshövdingen greve Adam Carl De la Gardie och Anna Juliana Horn af Kanckas.
Barn:
Carl Magnus Stenbock (son av Fredrik Magnus Stenbock, tab 17), född 1725-07-25 på Vapnö. Lantråd i Estland 1754. Ryskt statsråd. Död 1798-01-20 på Kolk. Gift med Anna Magdalena Helena von Blome i hennes 2:a gifte, dotter av danske överhovmarskalken Otto von Blome och Anna Margareta von Brockdorff.
Barn:
Magnus Joakim Stenbock (son av Carl Magnus Stenbock, tab 18). Född 1757-07-28. Löjtnant i rysk tjänst. Assessor i revalska lanträtten. Drunknade 1784-09-06 vid Perispå utanför Kolk. Gift 1776-07-14 i Reval med baronessan Vilhelmina Helena Elisabet Tiesenhausen i hennes 1:a gifte, dotter av friherre Jakob Johan von Tiesenhausen och Wilhelmina Margareta von Baranoff.
Barn:
Georg Gustaf Magnus Stenbock (son av Magnus Joakim Stenbock, tab 19), född 1780-01-01 i Reval. Innehade fideikommissegendomarna Kolk etc. efter farfaderns död 1798. Död 1816-10-16 på Kolk och begraven s. å. 2/12 i Kusals socken. Gift 1:o 1801-03-08 i Reval med Henrietta Marie Johanna von Baranoff, från vilken han blev skild, dotter av lantrådet Claes Gustaf von Baranoff och friherrinnan Eleonora Christina Elisabet Gyllenstierna af Lundholm. Gift 2:o 1810-09-09 på Jaggowal med sina systrars svägerska Elisabet von Brevern, dotter av Adam Ludvig von Brevern, till Jaggowal, och hans 1:a fru Catharina Christina von Benckendorff.
Barn:
Magnus Christoph Ludvig Stenbock (son av Georg Gustaf Magnus Stenbock, tab 20), född 1812-11-20 på Kolk. Gift 1834-04-10 med Cecilia von Mohrenschildt, dotter av Alexander August von Mohrenschildt, av en 1650-09-20 adlad, men ej introd. ätt, och friherrinnan Charlotta Margareta von der Pahlen nr 75.
Barn:
Johan Diedrich Stenbock (son av Magnus Joakim Stenbock, tab 19), till Orrenhof i Poenals socken samt Wiems, Habbinem och Kiels i Jegelechts socken, alla i Estland. Född 1781. Hakenrichter. Död 1822-09-18 Warbus Gift 1800-04-06 på Padis med Barbara Caroline Gertrude von Ramm, dotter av lantrådet Carl Adolf von Ramm, till Padis, och Margareta Elisabet Staël von Holstein nr 834.
Barn:
Henriette Marie Elisabet Juliana Wilhelmine, född 1805-04-18 på Pöllküll, död där 1886-05-28. Gift 1834-07-27 på nämnda egendom med sin svåger, ryttmästaren Johan Herman Teodor von Tritthof i hans 2:a gifte, född 1794-07-11, död 1871-02-15.
Carl Magnus Reinhold Stenbock (son av Johan Diedrich Stenbock, tab 22), född 1804-02-04 Padis Junkare vid marinregementet och kadett vid krigsskola i S:t Petersburg 1820. Stabskapten. Deltog i polska fälttåget 1830–31. Kapten vid grenadjärregementet König Wilhelm III v. Preussen. RPrRÖO3kl 1835-09-21. Kommenderad till Peterhof att biträda Garde-Kowno-grenadjärulanregementet och Garde livhusarregementet med infanteritjänst 1841. T. f. flygeladjutant 1842. Majors, å. Avsked från militärtjänst s. å. Polismästare i Nisjnij-Novgorod s. å. Transp. som polismästare till Kasan 1848. Överstelöjtnant. 'Wladimirmedaljen 1856-08-26. Död 1885-02-11 på Kolk och begraven i Kusals socken. Innehade sedan 1850 majoraten Kolk, Kida, Könda och Neuenhof. Gift 1834-03-06 i Libau med Theophile Stuart, född 1817-06-07 Gramsden
Barn:
Erik Fredrik Diedrich Magnus Stenbock (son av Carl Magnus Reinhold Stenbcok, tab 23), född 1834-12-21 i Narva. Elev vid krigsskola i S:t Petersburg 1848. Fänrik vid gabardinska infanteriregementet i Kaukasus 1850. Avsked 1857. Ägde slottet Rottenstein vid Meran. Död där 1861-04-03. Övertog enl. transakt. 1857-03-31 fideikommissegendomarna Kolk etc. med alla dess förbindelser. Gift 1859 med Lucie Fresichs, från England.
Barn:
Johan Stenbock (son av Fredrik Magnus Stenbock, tab 17). Född 1736-03-28 på Hjälmshult. Ryttmästare i rysk tjänst. Sist överste. Död 1807-06-06 på Sellie. Gift med Helena Juliana von Stackelberg, dotter av Berend Reinhold von Stackelberg till Kersel och friherrinnan Anna Barbara von Stackelberg.
Barn:
Johan Stenbock (son av Johan Stenbock, tab 33). Född 1774-05-07 på Kersel. Major i rysk tjänst. Mannrichter i Harrien i Estland. Lantråd 1834-03-01. Död 1838-12-05 i Reval. Gift 1:o 1796-10-17 i Reval med Hedvig Henrietta Elisabet von Löwenstern, dotter av Herman Ludvig von Löwenstern, till Rasik, och Hedvig Margareta Staël von Holstein. Gift 2:o 1809-01-18 med Katarina Augusta von Baranoff, dotter överstelöjtnanten Adam Johan von Baranoff och Maria Aurora de la Gardie
Barn med Hedvig Henrietta Elisabet von Löwenstern:
Barn med Katarina Augusta von Baranoff:
Herman Johan Carl Stenbock (son av Johan Stenbock, tab 34), född 1799-04-24 på Sellie. Löjtnant vid livgardets kyrassiärregemente. Ryttmästare därst. 1833. Överste 1834. Generalmajor och chef för tronföljarens kyrassiärregemente. Död 1848-01-12 i S:t Petersburg och där begraven. Gift 1833-02-02 i nämnda stad med baronessan Alexandra von Driesen, född 1811 112/11, död 1880-11-11 i S:t Petersburg och där begraven, dotter av översten baron Georg Vilhelm von Driesen och Sofie von Lambsdorff.
Barn:
Julius Stenbock (son av Johan Stenbock, tab 34), född 1812-06-02 på Sellie. Elev vid kejserliga pagekåren 1827. Kornett vid volhynska ulanregementet 1832-08-30. Adjutant hos generalguvernören i S:t Petersburg, greve von Essen. Övergick till tjänst i ryska inrikesministeriet, där han var i sju år. Verkl. statsråd 1856-08-26. Transp. till kejserliga hovministeriet. Kammarherre 1857. Chef för samtliga kejserliga fabriker. RRS:t StO1kl 1858. Souschef i kejserliga apanagedepartementet s. å. RRS:tAO1kl 1860. StkWürtFrO s. å. Chef för sistnämnda departement 1862. Geheimeråd och hovmästare vid ryska hovet s. å. 17/4. RRS:t VIO2kl 1864. RRVÖO 1866 och RRS:tAlexNewO 1868. WürtKrO 1871. AlexNewO i brilj. 1872. Verkl. Geheimeråd och överhovmästare 1874-01-11. Avsked 1875. Död 1878-09-07 i Berlin och begraven på kyrkogården Moik vid Reval. Gift 1861-11-00 med Vera Surashewski i hennes 2. gifte (gift 1:o med N. N. Tschemov), född 1831, död 1902-01-08 i S:t Petersburg och där begraven.
Barn:
Jakob Pontus Stenbock (son av Fredrik Magnus Stenbock, tab 17). Född 1744-09-10. Överstelöjtnant i rysk tjänst. Estländskt lantråd. Brigadier. Död 1824-09-23 i Reval. Gift 1:o 1764-07-01 i S:t Petersburg med grevinnan Sara Eleonore Fermor, dotter av generalen en chef greve Vilhelm Fermor, till Nitau, och Dorotea Elisabet Bruce. Gift 2:o 1778 med Catharina Diakow, dotter av brigadieren Alexej Diakow.
Barn med Sara Eleonore Fermor:
Magnus Johan Stenbock, greve Stenbock-Fermor (son av Jakob Pontus Stenbock, tab 38). Född 1768-06-24 i S:t Petersburg. Erhöll genom kejserligt senatsbeslut 1825 tillstånd att kalla sig greve Stenbock-Fermor. Erhöll stadfästelse av vapnet 1849-09-03. Överste. Död 1834-04-01. Gift 1804-08-09 i Hapsal med Auguste Friederike von Gernet, dotter av majoren och tulldirektören i Reval Christoffer von Gernet och friherrinnan Beata Eleonora Rehbinder.
Barn:
Carl Jakob Pontus Stenbock, greve Essen-Stenbock-Fermor (son av Magnus Johan, greve Stenbock-Fermor. tab 39), född 1806-12-26 i Hapsal. Ryttmästare vid livgardesregementet till häst. Erhöll enl. senatsukas 1835-08-13, på svärfaderns greve Peter von Essens anhållan, tillstånd att kalla sig Essen-Stenbock-Fermor. Död 1866-07-15 i S:t Petersburg. Gift 1835 med grevinnan Alexandrine von Essen, född 1816-03-19, död 1868-11-23 i S:t Petersburg och där begraven, dotter av generalen greve Peter von Essen och Catharina Lwow.
Barn:
Fredrik Johan Stenbock (son av Magnus Johan Stenbock, tab 39), arvherre till slottet Nitau och Mühlgraben. Född 1818-04-24 i Hapsal. Genomgick Ritter-und Domschule i Reval. Kornett vid kejsarens livgardeskyrassiärregemente. Löjtnant vid livgardesregementet till häst. Stabsryttmästare. Adjutant hos generaladjutanten Peter von Weymarn. Kollegieassessor 1857. Transp. till domänministeriet. Död 1884-08-15 på Nitau och där begraven. Gift 1:o 1850-12-22 i S:t Petersburg med Elisabet Augusta Christina von Weymarn, född 1827-06-24 i S:t Petersburg, död 1868-08-04 i Pernau, dotter av generaladjutanten Peter Vilhelm von Weymarn och Christina Augusta von Lueder. Gift 2:o 1870-09-21 i Darmstadt med grevinnan Marie Dunten, född 1831-10-07, död 1900-11-27 i Riga och begraven i Nitau, dotter av greve Vilhelm Dunten och Adèle Sofia de Cohorn.
Barn:
Vilhelm Georg Stenbock (son av Magnus Johan Stenbock, tab 39), född 1823-08-10 i Hapsal. Elev vid gardeskavallerijunkarskolan. Överste och chef för livgardesregementet till häst. RRS:tAO2kl. Död 1881-04-12 i Kamenka (guv. Cherson). Gift 1858-04-00 i S:t Petersburg med Barbara Szafonov, född 1839-08-00, död 1920-11-20 i Jelisavetgrad, dotter av godsägaren Evstafi Szafonov och Elisabet von Wjatkin. Hon ägde Trojtzkoje-Safonovo, Kamenka och Serebrjanoje (guv. Cherson).
Barn:
Carl Stenbock (son av Magnus Stenbock, tab 15). Född 1701-04-12 i Stockholm. Fänrik vid livgardet 1719. Officer i fransk tjänst. Kapten vid Västgötadals regemente 1736. Riddare av franska orden Notre Dame du Mont Carmel et S:t Lazare. Död 1746-05-29 i Stockholm. Gift 1729-03-18 med friherrinnan Vendela Christina Posse af Säby, dotter av översten friherre Mauritz Posse af Säby och hans 2:a fru friherrinnan Anna Christina Fleming af Liebelitz.
Barn:
Gustaf Leonard Stenbock (son av Magnus Stenbock, tab 15). Född 1711-08-18 i Malmö. Lagman i Tiohärads lagsaga och vice landshövding i Kronobergs län. Död 1758-05-30 i Växjö. Gift 1737-12-18 med grevinnan Fredrika Eleonora Horn af Ekebyholm, dotter av riksrådet och kanslipresidenten Arvid Bernhard Horn af Kanckas, greve Horn af Ekebyholm och hans 3:e fru grevinnan Margareta Gyllenstierna af Fogelvik.
Barn:
Nils Arvid Stenbock född 1738-09-27 i Stockholm, † 1782-05-01 i Stockholm. (son av Gustaf Leonard, tab 55).Kammarherre, tjänstgjorde hos kronprins Gustaf 1768. Överste och chef för Hälsinge regemente 1776. Gift 1762-05-11 i Karlskrona med friherrinnan Eva Charlotta Strömfelt, † på Rånäs. Dotter till presidenten friherre Carl Harald Strömfelt och hans hustru i 2:a giftet friherrinnan Beata Elisabet Siöblad. Bodde på Mårdsnäs i Segersta sn/X och bouppteckning finns: Hanebo tingslags häradsrätt 1783. FII:3:77, se även 80,81,82,83.
Barn:
Gustaf Harald Stenbock född 1764-10-18 på Rånäs, † 1833-01-17 på Törsjö i Solberga sn/M. (son av Arvid Nils Stenbock, tab 56). Kvartermästare vid Östgöta kavalleriregemente 1775. Stallmästare och löjtnant. Gift 1799-04-25 i Stockholm med Fredrika Charlotta Forsberg född 1766, † † 1840-01-07. Dotter till Ulrika Elisabet Von Liewen och kung Adolf Fredrik som påstods vara fadern efter att de haft ett förhållande.
Barn:
Magnus Albert Carl Gustaf Arvid Stenbock (son av Gustaf Harald Stenbock, tab 57), född 1800-04-22 i Quedlinburg i preussiska provinsen Sachsen. Ryttmästare i generalstaben. Ryttmästare och regementskvartermästare vid Smålands husarregemente. Major. Kammarherre. Död 1871-04-25 i Köpenhamn. Gift 1829-09-14 på Barsebäck med grevinnan Johanna Margareta Hamilton, dotter av hovmarskalken greve Gustaf Hamilton och grevinnan Fredrika Bonde af Björnö.
Barn:
Albert Magnus Gustaf Ulrik Stenbock (son av Magnus Albert Carl Gustaf Arvid Stenbock, tab 58), född 1830-07-06 på Törsjö. Fanjunkare vid skånska dragonregementet 1846-03-10. Student i Lund 1849-06-20. Officersexamen 1851-05-05. Underlöjtnant vid nämnda regemente 1852-07-02. Löjtnant därst. 1858-01-08. RDDO 1860-10-06. Ordonnansofficer hos konungen s. å. 24/6. Avsked med tillstånd att kvarstå såsom löjtnant i armén 1861-12-28. Avsked ur armén 1875. Död 1894-07-13 i Stockholm. Innehade Sundby och Näringsbergs fideikommisser 1871–1894 samt ägde Löddesborg i Löddeköpinge socken Malmöhus län 1860–1870, ävensom del i Villie by i Lilla Slågarps socken Malmöhus län. Gift 1861-05-20 Svaneholm med Julie Jeannette Eleonore Hallenborg, dotter av kammarherren Carl Johan Hallenborg och hans 2:a fru grevinnan Eleonora Charlotta Filippina Fredrika Lovisa von Schwerin.
Barn:
Albert Magnus Carl Otto Pontus Stenbock (son av Magnus Albert Carl Gustaf Arvid Stenbock, tab 58), född 1838-01-28 på Torsjö. Chargé d'affaires i S:t Petersburg 1867.. Tjänstg. överstekammarjunkare 1908. Gift i London 1875-01-14 med baronessan Clementine Maria Clearence de Reuter i hennes 1:a gifte (gift 2:o 1920 med generallöjtnanten i engelsk tjänst sir Herbert Charles Chermside i hans 2:a gifte) dotter av baron Julius Paul de Reuter och Ida Clementina Magnus.
Barn:
Carl Stenbock, † 1609-01-10 på Kurö/C och begravd i Västerås domkyrka där hans gravvård är skulpterad av Mårten Stenhuggare. Friherre till Kungslena, herre till Toftaholm och Vik. (son av Gustaf Olofsson Stenbock, friherre Stenbock, tab 2). Lagman 1580 i Tiohärads lagsaga. Ryttmästare så.å. före 23/7 för en fana Smålands ryttare med vilken han deltog i ryska kriget. Rådgivare 1582-08-24 åt Pontus De la Gardie gällande krigföringen under fälttåget i Estland. Erhöll 1583-06-20 och 1586-11-14 förläning på Berga åtting och Annerstads gäll i Småland, återkallad 1587-06-14, ånyo nytt förläningsbrev 1592 vilket återkallades 1596-03-15. Förläning 1580(6) på häradshövdingräntan i Vadsbo härad/R, återkallad 1587-12-14. Kommissarie 1592-1593 i Ryssförhandlingarna i Ivangorod, Ryssland. Fullmakt som överstebefallningsman 1593-03-18 på Kexholms fästning. Förläning på Bolmsö gäll med Dannäs och Tannåkers socknar i Småland så. 19/3 och konfirmerad 1594-07-19. Före äktenskapet varit trolovad med hustruns äldre halvsyster Lucretia Johansdotter Vasa, † 1585. Erhöll hertigens lejdebrev 1597-06-10 för sig själv, hustru och barn, men sattes i fängelse på Gripsholm 1598 på hertigens befallning. Gift 1593-04-22 i Åbo med Brita Claesdotter född postumt 1563, † före 1620-04-12 på Strömsholm och begravd s.å. 3/5 bredvid sin make i Västerås domkyrka. Dotter till ståthållare Claes Andersson Wästgöte till Vik och Catharina Hansdotter.
Barn:
Eric Jonsson Stenbock född 1763. Bland gruvdrängarna på Gåsbornshyttan. Gift med Anna Olsdotter född 1763. Källa: Gåsborn AI:1 s13a.
Barn: