Naturaliserad och introducerad 1638. Ättens siste manlige medlem upphöjd i friherrlig värdighet 1719-05-02.
Släkten Koskull hör till de icke få från Tyskland till Livland under 11- och 1200-talen invandrade släkter, som togo namn efter i det nya fäderneslandet förvärvade län. Språkligt är namnet Koskull troligen liviskt och det är i den under kolonisationsperioden av liverna bebodda norra delen av ärkestiftet Riga, den nuvarande socknen Dickeln, som släkten först uppträdde och förvärvade ansenliga jordagods. Egendomarna Lappier, Stumpen eller Koskullshof, Schujen, Pahlen och Seckendorf utgjorde släktens stambesittning. Den har säkerligen gemensamt ursprung med ätten von der Pahlen, som förde samma vapen, tre sjöblad, och som uppträder ungefär samtidigt och i samma trakt. Tidigast nämnd är den ärkebiskopliga vasallen Andreas de Koskele, som i en urkund av 1302-05-26 kallas riddare. Under 1300-talet förgrenade sig släkten till de närbelägna stiften (1389-04-25 nämnes Mauritius, Berend och Godeke Koskull i stiftet Dorpat och 1360-05-09 Andreas Koskull på Ösel), men i ärkestiftet är den talrikast företrädd och hör redan omkring 1400 till dess mest betydande vasallsläkter. Den beklädde viktiga ämbeten (Brand Koskull var 1417–1420 fogde på slottet Treiden, Jakob Koskull 1469 fogde på Kokenhusen) och innehade betydande jordagods, främst i Ubbenorm och kringliggande socknar. Från Livland utgrenade sig släkten till Kurland och Estland, men vann i det senare landet aldrig riktigt fotfäste, om än flera medlemmar av den livländska huvudgrenen där ägt jordagods. I Kurland uppträder släkten första gången omkring år 1500, men denna gren utslocknade redan på 1700-talet. Den senare mycket rikt blomstrande släkten Koskull i Kurland härstammar från Reinhold Koskull, som 1603 ditflyttade från Dorpattrakten. Hans descendenter förvärvade sig rätt betydande jordagods i trakten av Grobin, Windau och Talsen och fortleva ännu i flera grenar. – De i Sverige introducerade ätterna leda sitt ursprung från Brand Koskull den äldre, död före 1419-01-08. Hans söner Detlev och Jürgen Koskull erhöllo nämnda dag egendomarna Napkull i Lemsals socken, Poikern och Kyrnekull i Ubbenorms socken och 1428-07-25 Saxeme i Roops socken. Brand Koskull (död 1487), med vilken den säkra släktkedjan begynner, är med all sannolikhet en son till en av dessa bröder. – Redan före den naturaliserade Anders Koskull hade en medlem av släkten inflyttat till Sverige och bosatt sig i Sverige, nämligen dennes farbroder Jakob Koskull (Tab. 1). Även en annan medlem av ätten, översten Casper Koskull, var ståthållare på svenska slott, nämligen Narva 1643 och Ivangorod 1645. Från Otto Johan den äldres (Tab. 2) broder Andreas Koskull till Kulsdorf härstammar den livländska gren, som nu fortlever i Finland. – Grenar, ehuru ej av den i Sverige introducerade ätten, äro inskrivna på riddarhusen i Livland, Estland och Kurland under nris 33, 29 och 138, samt föra där barontitel. En gren av dessa erhöll riksgrevlig värdighet 1803-08-21 och är intagen på livländska riddarhuset under nr 328 och å kurländska under nr 260. Efter denna grens utslocknande ärvde en annan gren av den kurländska linjen med ryska regeringens bifall år 1898 grevetiteln, vilken dock går i arv blott som primogenitur. De i Preussen immatrikulerade friherrarna Koschkull tillhöra en av ättens grenar i Kurland, där uttalet Koschkull är rätt vanligt. Den preussiska grenen utslocknade 1921. [Medd. av baron J. Koskull, Borgå.]
Brand Koskull, död före 1487-01-08.
Barn:
Barn:
Barn:
Casper (son av Anders, Tab. 1), till Kulsdorf och Lemskull. Var död 1590, stupade i kriget mot ryssarna vid Salis. (Medd. av baron J. Koskull, Borgå.) Gift med Anna Aderkas, född 1558, som levde änka 1591, död efter 1642. Dotter av Jurgen A. till Bisterwolde.
Barn:
Barn:
Barn:
Henrik (son av Anders, Tab. 1), förvaltade godset Kulsdorf för sin omyndige brorson Georgs räkning 1590. Levde 1599 men dog antagligen i pesten 1601 eller 1602 i Pernau. Med anledning av att han slutit sig till hertig Carl konfiskerade polackerna 1602-06-07 Kulsdorf, som gavs till jesuitkollegiet. Det återgavs 1621-10-03, till Georg Koskull (Tab. 2) [Medd. av baron J. Koskull, Borgå.]. Gift med Anna Schmöling, död i Pernau samtidigt med mannen, dotter av Herman Schmöling och Gertrud Schwartshoff.
Barn:
Barn:
Henrik (son av Anders den yngre, naturaliserad Koskull, Tab. 3), till Odensfors, född (At (greve F. U. Wrangel).) 1624-06-09. Fänrik vid Åbo läns regemente 1642 (At (KrA).). Löjtnant vid livgardet 1645. Kaptenlöjtnant vid livgardet 1646. Kapten 1649. Major vid Östgöta infanteriregemente 1652 . Död 1656-01-22 i Elbing och begraven 1657-11-13 i Linköping på samma gång som en hans son och två hans bröder. Han gav predikstol till Vreta klosters kyrka. Gift 1654-09-19 Ryd med Maria Margareta (Catharina) Klingspor i hennes 1:a gifte (gift 2:o med sin svåger översten Erik Boije af Gennäs, i hans 3:e gifte, död 1668), född 1634, begraven 1667-03-03 i Åbo domkyrka, dotter av majoren Johan Gustaf Klingspor, naturaliserad Klingspor och Anna Stiernfelt.
Barn:
Gustaf (son av Anders den yngre, naturaliserad Koskull, Tab. 3), till Odensfors samt Freberga i Motala socken och Ryd i S:t Lars socken, båda i Östergötlands län, född 1636-12-21 på Odensfors. Student i Dorpat (At (P.).) 1643-10-28. Kom i tjänst 1649. Fänrik vid livgardet 1655-03-13. Fänrik vid riksskattmästarens regemente 1655. Major 1658. Extra ordinarie bankokommissarie 1668-09-21. Överstelöjtnant och kommendant på Vadstena slott 1678. Överste för ett regemente fotfolk. Avsked efter 1689. Död 1707 i slutet av året. 'Bevistade under konung Carl X Gustafs polska och ryska krig flera belägringar och drabbningar samt blev fången. Råkade i en svår rättegång med landshövdingen, friherre And. Lilliehöök och dömdes till dryga böter. Förärade 1673 en ljuskrona och 1676 predikstolen till Ledbergs annexkyrka, Östergötlands län.’ Gift 1:o 1661-02-12 på Ryd med sin broders svägerska och drottning Christinas hovfröken Anna Christina Klingspor, född 1636-05-17 i Dömitz i Mecklenburg, död 1686-01-26 och begraven i Vreta klosters kyrka, dotter av majoren Johan Gustaf Klingspor, naturaliserad Klingspor, och Anna Stiernfelt. Gift 2:o 1688-02-05 Säby med Christina Elisabet Natt och Dag, död 1717-01-30 på Odensfors, dotter av kammarherren Carl Persson Natt och Dag, och hans 1:a fru Benedikta Posse.
Barn:
Anders (son av Gustaf, Tab. 5), till Stjärnevik och Vada, båda i Oppeby socken, Östergötlands län, född 1668-05-05 på Odenfors. Förare vid bergsregementet. Fänrik vid Kronobergs regemente 1688-02-07. Löjtnant vid fältartilleriet i Jönköping 1689-03-12. Avsked 1694-03-27. Död 1731-04-21 på Stjärnevik. 'Han anslog 1729-11-30 räntan av frälsehemmanet Löt med utjord samt räntan på 1500 daler kopparmynt till stipendier för tvenne piltar vid Linköpings skola samt testamenterade Vada till sin kusin generallöjtnanten och landshövdingen, friherre And. Koskull’. Gift 1697 efter 1697-03-01, med Catharina von Scheiding, född 1662, död 1727 på Stjärnevik och begraven 1727-07-28, dotter av överstelöjtnanten Otto von Scheiding, och Catharina Stake.
Barn:
Erik (son av Anders den yngre, naturaliserad Koskull, Tab. 3), till Bocksjöholm i Undenäs socken, Skaraborgs län. Född (At (greve F. U. Wrangel).) 1645-02-31. Tjänade först som musketerare och pikenerare vid överste Dellvigs regemente, sedan som pikenerare vid riksfältherrens livregemente. Anhöll 1673 att bliva löjtnant vid Älvsborgs regemente. Kapten. Död 1705 (?) gift med sin sysslings dotter Anna Maria Gyllensvärd, född 1642-10-29, begraven 1697-03-07, dotter av ryttmästaren Johan Gyllensvärd, och Märta Stierna.
Barn:
11Siebmacher, Waffenbuch, Der Adel des russ. Ostseeprovinzen. (Denna fotnot finns ej med i texten).
Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.