Fincke

Fincke (yngre ätten)

Namnet Vincke eller Fincke är ett vanligt tyskt namn, brukligt bland borgerskapet. Den här behandlade yngre ätten Fincke härstammar på mödernet från och med tredje generationen från en Fincke, vilken nämnes i Finland 1370—1385 och såsom Bo Jonssons (Grip, äldre ätten) sven 1381 får frälse på gods i Åbo stift och kanske är identisk med »gamle Gödeke Fincke», som fick Helgå kungsgård i Bjernå sn i Egentliga Finland i pant av drottning Margareta och konung Erik, och vars ättlingar på kvinnolinjen, bland dem dottersonen Gödeke (Henriksson) Fincke, 1442 mottogo pantsumman för Helgå. Denne senare Gödeke Fincke (1439—1447) hade en son Jeppe Fincke (1440—1459), som sålde sin del i släktgodsen. En syster till Jeppe ingick i äktenskap med Nils Jönsson eller Rengonpoika (tab. 3), och makarnas son Gödeke Nilsson antog moderns släktnamn.

Rengonpoikasläktens genealogi har förvirrats genom att man uppfattat namnet som ett fadersnamn: poika = son, ehuru det var ett släktnamn. Sedan släktens förste kände medlem Jöns Larsson eller Jöns Rengonpoika d. ä„ borgare i Åbo (tab. 1), ingått gifte med sedermera riksrådet Bengt Lydekasons (Djäkn, Lydekasönemas ätt) dotter, steg släkten hastigt socialt. Deras söner Jöns Rengonpoika eller Jöns Jönsson (tab. 2) och Nils Rengonpoika (tab. 3) gifte sig med döttrar till Gödeke (Henriksson) Fincke (äldre ätten). Nils’ sonsöner Gustav och Jöran nådde upp i främsta ledet av Finlands frälse. Med den förres son Gödik Fincke (tab. 6) utgår ätten 1617 på svärdssidan. Huruvida Rengonpoikasläkten själv ägt frälse eller bekommit det genom stamfaderns ingifte i Lydekasönemas Djäknätt eller sönernas ingifte i ovannämnda äldre Finckeätt, är ovisst, men det senare är sannolikare. Vapen: två gula sparrar i blått fält mellan två mot varandra vända fågla. Ett snarlikt vapen fördes av häradshövlingen i Hattula härad Hans Bengtsson eller Hans Djäkn, som levde 1462

TAB 1

Jöns Larsson eller Jöns Rengonpoika.Nämnes första gången bland borgare i Åbo, som 1415 lidit skada av novgorodernas plundringar i Uleåsalo sn i Österbotten (FMU, nr 2530). Gör 1426 ett jordskifte i Reso sn i Egentliga Finland, varvid bland annat gods i Mälikkälä by i samma sn förvärvas (FMU, nr 1799). Tydligen densamme son Jöns Larsson i Vartsalo i Halikko sn i Egentliga Finland, nämnd 1426, 1429, 1436, vilken åtminstone 1436 innehade biskopsgården Vartsalo i Halikko sn i Egentliga Finland. — Var gift med Johanna Bengtsdotter, dotter av riksrådet Bengt Lydekason (Djäkn, Lydekasönernas ätt). Hustru Johanna var troligen redan 1442 omgift med fogden i Övre Satakunda väpnaren Henrik Görtzhagen, som tidigare varit gift med en dotter till fogden på Raseborg Cort Gartz . Henrik, som levde ännu 1446, dog senast i september 1449, och hustru Johanna blev därefter senast 1453 omgift med väpnaren Henrik Tavast, vilken nämnes som levande sista gången 1474. Själv nämnes hon ej i livet senare än 1466

Söner:

• Jöns Jönsson eller Jöns Rengonpoika, 1467, var död 1477. Se tab. 2.

• Nils Rengonpoika, 1458—1465, rådman. Se tab. 3.

TAB 2

Jöns Jönsson eller Jöns Rengonpoika (son av Jöns Larsson eller Jöns Rengonpoika, tab. 1) till Heikkilä i Reso sn i Egentliga Finland. Troligen densamme som Jöns Jönsson, sista sigillvittne 4.4 1467 vid svärmodern Katarina Nilsdotters (Tavast) arvförening med brorsonen Nils Tavast. Jöns Rengonpoika var död 18.6 1477, då hans halvbröder Jeppe och Albrekt Henrikssöner (Görtzhagen) bekräfta en hans gåva till domkyrkan i Åbo. — Var gift med Elin, dotter av Gödeke (Henriksson) Fincke (äldre ätten) och Katarina Nilsdotter (Tavast) samt tidigare gift med Magnus Olofsson till Ylikylä i Vemo sn, som levde ännu 1464.

Dotter:

• Johanna — Var enligt Rasmus Ludvigsson gift först med Henrik Nilsson till »Poicky», sedan med Nils Larsson till Ahtis, även kallad Nils Våghals

TAB 3

Nils Rengonpoika (son av Jöns Larsson eller Jöns Rengonpoika, tab. 1). Nämnes 1458 och 1459 samt ännu 1465, vid sistnämnda tillfälle som rådman i Åbo. — Var gift med en dotter av väpnaren Gödeke (Henriksson) Fincke (äldre ätten) och Katarina Nilsdotter (Tavast). Nils Rengonpoikas äktenskap med en dotter till ovannämnda makar bevisas av alt hans barn beaktas vid arvsförlikningen efter makarna 1473, varvid bland annat Perno gård i Reso sn i Egentliga Finland tilldelades barnen. R:s uppgifter, att Nils Rengonpoika haft tillnamnet Våghals, och att hans hustru hette Johanna, torde bero på förväxling med brorsdottern och hennes make.

Söner:

• Gödeke Nilsson eller Gödeke Fincke, 1490— 1518. Se tab. 4.

•  ?Lyder Fincke. Var fogde över Öland 1526— 1530 och samtidigt i slottsloven på Kalmar slott 9.12 1526. Erhåller Rönö gård i likanämnd sn i Björkekinds lid i Östergötland i förläning på livstid 1532. Dog snart härefter, ty Rönö innehas i förra hälften av 1535 av en annan person. Om Lyders tillhörighet till riksrådsätten Fincke saknas samtida uppgifter, men förnamnet kan tyda på härstamning från hans förutsatte farmorsfar Bengt Lydekason (Djäkn, Lydekasönemas ätt).

TAB 4

Gödeke Nilsson eller Gödeke Fincke (son av Nils Rengonpoika, tab. 3). Välboren man, uppträder 1490—1518. Uppgiften, att han varit fogde (gubernator) på Tavastehus 1519 och 1520, saknar stöd i bevarade källor. Ägde jord i Mälikkälä i Reso sn, tydligen arvgods efter farfadern Jöns Rengonpoika d. ä. Ägde vidare Perno gård i Reso sn och gods i Pargas sn, allt i Egentliga Finland, samt Sunnäs i Ulvsby sn i Nedre Satakunda, det senare hustruns arvgods. — Var tidigare gift med Ingeborg Andersdotter på Liesniemi i Sagu sn i Egentliga Finland och senare med Margareta Gustavsdotter, dotter av häradshövdingen i Österbotten Gustav Slätte och Brita Pedersdotter (Svärd, äldre ätten). Detta senare äktenskap ingicks måhända före 1511, då Gödeke Fincke utfärdade skiftesbrev i hustruns hemsocken Ulvsby i Nedre Satakunda, i så fall före utfärdandet av morgongåvobrevet den 24.6 1518. Hustru Margareta levde ännu 8.2 1545. Arvskifte efter henne ägde rum 12.9 1549.

Barn:

• 1 (?). Anders Gödiksson. — Var gift med Birgitta vilken 8.9 1536 såsom omgift med Mats Gröp i Åbo lämnade sin förre mans morgongåva Rugnål i Kimito sn till dennes syskon i utbyte mot Kivis i Nagu sn, båda i Egentliga Finland.

• 2. Gustav Fincke, 1531—1566, riddare, ståthållare, riksråd(?). Se tab. 5.

• 2. Jöran Fincke. Har senast 1535 knutits till Gustav Vasas hov. Den 1536 nämnde »kökemästeren» Jöran torde vara identisk med Jöran Fincke, som de närmaste åren kvitterar för uppköp till köket. Omtalas i diplomatiska budsändningar 1543—1547. Fick 7.1 1548 Virmo skogsbygd i Egentliga Finland i förläning. Utsågs till lagman i Norrfinne lagsaga efter Ivar Flemings död i december 1548. Förordnas 1552 att jämte Henrik Klasson (Horn) årligen mönstra och avlöna krigsfolk och andra i Finland. Namnes i december 1555 bland artilleribefälhavarna i Viborg och var från december 1557 till september 1558 slottsfogde på Åbo slott. Träder härefter i utvald konung Eriks tjänst, vilken 7.11 1560 utökade hans lagsaga med Satakunda, Österbotten och Åland. Dubbades till riddare vid Erik XIV:s kröning 29.6 1561 (HH 20, s. 165; Tegel, Eric XIV:s hist., s. 32 ff), blev köksmästare s. å. (Fant, Obs. sel. 1:5, s. 43) och hovmästare 1562 (HH 13:1, s. 74). Namnes överste hovmästare i en hovordning av 1563. Var rådsförvant eller riksråd 1563. Sändes 1563 jämte Sten Eriksson (Leijonhuvud) i beskickning till Hessen men fängslades jämte den övriga beskickningen i Köpenhamn och utväxlades först 24.5 1567. Användes 1567 i mönstrings- och inventeringsuppdrag och tillhörde rådet. Träder efter konung Eriks fall i Johans III:s tjänst men tillhör vid 1569 års riksdag ej mera rådet. Anmodades 15.12 1568 av konung Johan att som hovmästare träda i tjänst hos dennes syster hertiginnan Sofia av SachsenLauenburg. Erhöll 31.3 1569 tillstånd att behålla en del av sin förläning trots inträdet i hertiginnans tjänst. Ej nämnd härefter. Avled barnlös. Hans sätesgård var Perno i Reso sn och han innehade även landbogods i samma sn ävensom i Virmo och Bjerno socknar, allt i Egentliga Finland, samt efter sitt giftermål Lindö gård i Kärrbo sn i Siende hd i Västmanland och landbogods bland annat i Lagunda och Åsunda hd i Uppland och i Åkers hd i Östergötland. Blev 15.7 1554 gift med Malin Olojsdotter, som dog något av åren 1593—1599 och var dotter av lagmannen i Läckö läns lagsaga Olof Pedersson (Örnfot i Västergötland) och Karin Hansdotter (Tott). Fru Malin blev före 24.10 1575 omgift med fogden Lars Jespersson (Cruus), som dog 1587 eller 1588 och tidigare varit gift med sin styvsyster Karin Ottesdotter (Hästhuvud, äldre ätten).

• 2. Karin Gödiksdotter. — Var 1536 gift med Tomas skrivare eller Tomas Jönsson (Ryting) till Gesterby i Kimito sn i Egentliga Finland, vilken 1530—1535 var fogde i Söderfinland, 1535 —1547 fogde på Åbo slott och dog 1550. Karin Gödiksdotter sålde 1553 ett stenhus i Stockholm, som hon ägt tillsammans med mannen. Nämnes 1584 bland främmande på Åbo slott. Var död 16.7 1587. Hennes sätesgård var ovannämnda Gesterby. Ärvde efter dottersonen Nils Krummes död omkring 1572 Örboholm i Västerljungs sn i Hölebo hd i Södermanland, som hon dock sålde 28.6 1574 och bytte mot brodern Jörans gods Perno gård och Mälikkäla i Reso sn samt gods i Virmo och Bjernå snr i Egentliga Finland. Innehade vidare gods i Kimito, Sagu, Pikis, Pemar, Lundo, Reso, Vemo, Virmo och Bjernå snr i Egentliga Finland, i Ulvsby sn i Satakunda samt i Padasjoki sn i Tavastland .

• 2. Margareta. — Blev troligen kort före jul 1541 gift med Erik Håkansson (Slang) till Viurila i Halikko sn i Egentliga Finland, vilken nämnes 1535—1579. Margareta var död 4.5 1580, då arvskiftet efter syskonen Jöran och Brita ägde rum.

•  ? Nils. Nämnes av en 1800-talsförfattare men torde hava tillhört en senare generation.

• 2. Brita. Var tidigare gift med Bertil Jönsson (Bertil Jönssons släkt) till Reku i Kimito sn i Egentliga Finland, vilken blev fogde i Hattula hd 1530, var häradshövding i Lappvesi hd i Karelen 1538 — 1545 och nämnes ännu 1556. Han hade tidigare varit gift med en dotter till Olof Petersson (Wildeman). Arvskiftet efter hustru Brita, som avled barnlös, ägde rum 1580. Hennes sätesgård uppges därvid ha varit »Poicko», vilket identifierats med Poiko i Rimito sn i Egentliga Finland, och därav har slutits, att hon efter Bertil Jönssons död blivit omgift med Mårten Simonsson, vilken omnämnes 1556—1564 och vid sistnämnda tidpunkt skrives till Poiko, vilket han givit sin hustru såsom morgongåva.

TAB 5

Gustav Fincke (son av Gödeke Fincke,'tab. 4). Nämnes 1531 och 1537 bland konungens småsvenner och de följande åren bland konungens hovsinder. Anlitas 2.3 1539 som bisittare i regementsrådet. Förordnas 7.9 1542 i slottsloven på Stockholms slott. Var jämte Ture Pedersson (Bielke) vintern 1543 mönsterherre för det mot Nils Dacke samlade krigsfolket. Kallas jämte andra finländska frälsemän 28.6 1544 att överta skeppsbefäl Uppdrages 29.6 1545 att som sin syssling Måns Nilssons (Ahtissläkten) »luthinant» bistå denne i befälet på Viborg (RR), vilket mottas 13.9. Anmodas 7.2 1547 att överta befälet på Nyslott och innehar det sedan intill sin död. Blir häradshövding i Hollola hd 14.3 1552. Dubbas till riddare vid Erik XIV:s kröning 29.6 1561. Beordras 16.9 1561 att bege sig till Reval för att övertaga befälet efter Lars Fleming men nämnes 11.10 1561 som dennes råd. Utses 14.10 s. å. till gubernator i Finland. Kvarstår i denna befattning intill sin död med undantag av den tid, då han tillsammans med Bengt Gylta och andra vintern och våren 1563 befinner sig »i legation» till Ryssland. Säges varit riksråd under Erik XIV:s tid och omtalas som underhovmästare i ett hovregister. Förlänades 13.6 1538 med Pojo sn och 15.9 1538 med Esbo sn, båda i Nyland. Förlorade förläningarna vid en allmän indragning av dylika 1540 men innehade 1542—1556 Hallu fjärding i Nykyrko sn i Egentliga Finland. Tilldelas 16.11 1561 halva tionden i Hattula sn i Tavastland (RR). Begrovs 2.12 1566 i Kimito kyrka i Egentliga Finland (R, s. 110). Skrevs 1545 (BFH 3, nr 219, 220, 232, 233, 245) till mödernegodset Sunnäs i Ulvsby sn i Nedre Satakunda men åtminstone från 1554 och ännu 1565 till hustruns gods Porkala i Lampis sn i Tavastland. Innehade därjämte vid sin död Storgården i Ulvsby, Hovgård i Sjundeå sn i Nyland och strögods i Birkala, Ulvsby, Kjulo, Vittis och Kangasala snr i Satakunda, i Nykyrko, Reso, Pöytis och Kimito snr i Egentliga Finland, i Säxmäki, Lampis, Hollola, Tuulois, Jämsä och Rautalampi snr i Tavastland samt i Pojo, Sjundeå och Tenala snr i Nyland. — Blev gift 8.2 1545 på Perno gård i Reso sn i Egentliga Finland med Mätta Stensdotter, dotter av Sten Jakobsson (Ille Jeppe Perssons ätt) och Anna Knutsdotter (Kurck, yngre ätten). Fru Mätta levde ännu 14.3 1580 .

Barn:

• Gödik Fincke, 1566—1617, ståthållare. Se tab. 6.

• Sten Fincke, 1566—1599, slottsfogde. Se tab. 7.

• Oloj Fincke, 1566—1594. Ryttare med tre hästar 1581. Som ryttare under Mårten Boijes fana i borgläger på Tavastehus 1588. Har undertecknat Uppsala mötes beslut 1593. Fick i arvskiftet efter fadern 1566 Parikkala i Lampis sn och strögods i Lampis och Hollola socknar i Tavastland samt i Kangasala sn i Satakunda. — Gift 4.6 1593 med Kristina Bertilsdotter, dotter av Bertil Eriksson (Ljuster), vars enda kända hustru var Margareta Henriksdotter (Gröp). Kristina Bertilsdotter blev omgift med en Björn och levde ännu 1634.

• Axel Fincke. Uppträder 1566 — 1588. Var ryttare och höll sex hästar 1579. Nämnes själv femte på Åbo slott 1584. Utfärdar 4.9 1586, »beskedd» till Narva med tjugo hästar, kvitto i Horslök i Perno sn i Östra Nyland. Tjänade som ryttare under Mårten Boijes fana i borgläger på Tavastehus 1588. Fick vid arvskiftet efter fadern 1566 Porkala gård i Lampis sn och strögods i Tuulois sn, båda i Tavastland.

• Jöran Fincke. Uppträder 1566 — 1585. Nämnes 1585 själv tredje på Åbo slott. Är ej densamme som en fogde på Ösel med samma namn 1574. Fick vid arvskiftet efter fadern 1566 (BFH 4, 328) Hovgård i Sjundeå sn i Nyland och strögods i Lampis sn i Tavastland.

• Elin. Namnes endast vid arvskiftet efter fadern 1566. Har tydligen avlidit tidigt, ty hennes gods befunno sig senare i syskonens besittning.

• Anna. — Blev 1591 gift med Salomon Ille till Rövarnas i Pargas sn i Egentliga Finland, vilken omnämnes 1590 —1599. Fick vid arvskiftet efter fadern 1566 gods i Reso sn i Egentliga Finland samt i Tuulois och Jämsä socknar i Tavastland. Återfick efter mannens död sina beslagtagna gods genom brev av 12.11 1599. Skall ha levat ännu 1622.

• Elisabet. — Blev 1581 gift med Abraham Ille till Prästkulla i Tenala sn i Nyland, som var död 4.5 1590, då änkan fick frihet på Präslkulla boi. Blev omgift först med Henrik Eriksson (Rääf i Finland) till Sjölax i Kimito sn i Egentliga Finland, som levde ännu i juli 1600 och senare med Hans Muir (Myhr), som dog före 16.6 1615. Elisabet Fincke fick vid arvskiftet efter fadern 1566 gods i Kimito och Reso snr i Egentliga Finland. Levde på Sjölax 1628, då hon tilldömdes gods i Rautalampi sn i Östra Tavastland. Var död 1636

• Ingeborg. — Var gift med Måns Nilsson (Ållongren i Finland), som namnes 1588—1607 och 2.3 1595 gav henne i morgongåva Gammelbacka i Borgå sn i Nyland. Fick vid arvskiftet efter fadern 1566 gods i Pöytis sn i Egentliga Finland samt i Lampis, Tuulois, Hollola och Jämsä snr i Tavastland.

• ? Nils Fincke. Nämnes bland hertig Johans »drängar» på Åbo slott i en förteckning av 1562. Med hänsyn till övriga som nämnas i samma ställning måste han ha varit en förnämlig finländsk frälseman. Med tanke på åldern kan han ha varit en son till Gustav Fincke, kanske den äldste, men har troligen dött före fadern, eftersom han ej nämnes vid 1566 års arvskifte.

TAB 6

Gödik Fincke (son av Gustav Fincke, tab. 5). Torde varit född något av åren närmast efter 1546. Har säkerligen vid ryska krigets utbrott 1570 inträtt i krigstjänst men blev i slaget vid Lode 23.1 1573 svårt sårad och därefter oduglig till fälttjänst. Förordnas 3.7 och 18.9 1575 att revocera till frälset sålda skattegods. Tillfälligt i slottsloven på Nyslott 1581, förordnas han 29.6 1582 att överta befälet på samma fästning. Behöll detta till 20.10 1599, då slottet överlämnades till hertig Karls folk (FRA vol. 6671). Gränskommissarie vid gränsuppgången 1597 mot Ryssland efter freden i Teusina (ST 5, s. 99). Erhåller som en moderat politiker hertig Karls försvarsbrev 13.11 1599. Föreslås på riksdagen i Stockholm 1602 till riksråd men avböjer förtroendet och torde ej ha nått denna ställning (Anthoni, Konfl. mellan hertig Carl o. Finl., s. 233). Föreslagen till medlem av lagkommissionen 1602 (Berg, Riksdagen 1602, s. 33, not 1). Kommissarie för uppbörden av Älvsborgs lösen från 1614 till 1616 i Masko hd, Övre och Nedre Satakunda samt Åbo, Björneborg och Nådendal. Avled 1617 och begrovs liksom sina första hustrur i Ulvsby kyrka. Hade i arvskiftet efter fadern 1566 fått Sunnäs säteri i Ulvsby sn i Satakunda, till vilket han vanligen skrevs, jämte landbogods i samma sn och i Hollola sn i Tavastland. Fick efter bröderna Axels och Jörans och systern Elins död Porkala säteri i Lampis sn samt landbogods i Lampis och Hollola socknar i Tavastland samt i Kanga-sala och Kjulo socknar i Satakunda. Kom genom sitt första gifte i besittning av Boe gård i Borgå sn i Nyland, till vilken han skrevs 1578 (BFH 5, nr 213)—1582 (BFH 5, nr 317), genom sitt andra av Autis säteri i Lemo sn i Egentliga Finland, till vilket han skrevs 1585. — Blev 14.12 1577 gift med Ingeborg Nilsdotter, dotter av fältöversten och lagmannen i Södra Finland Nils (Andersson) Boije (af Gennäs), vars enda kända hustru var Brita Kristersdotter (Horn af Kanckas). Ingeborg hade tidigare varit gift med sedermera ståthållaren över Finland Hans Larsson (Björnram, Isnäs släkten), som 28.1 1567 utfärdat morgongåvobrev för henne och dog 1571 före 21.7. Ingeborg själv uppgives ha dött 1580, varefter Gödik Fincke före 14.8 1585 blev omgift med Elin, dotter av ståthållaren Torsten Henriksson (Autissläkten) till Autis och Barbro Olof sdotter (Wildeman) samt änka efter slottsloven Magnus Fleming, som dog före 7.9 1580. Makarna gjorde inbördes testamente 1587. Efter Elins död gifte Gödik Fincke om sig med Kerstin Hansdotter, som var dotter av ståthållaren över »Livland» Hans Björnsson (Lepasätten) och Karin Henriksdotter (Horn af Kanckas), och som 23.1 1621 blev omgift med ståthållaren i Narva, lagmannen i Karelen och fältöversten Axel Kurck (yngre ätten) i hans senare gifte. Axel Kurck dog 30.5 1630 och begrovs i Ulvsby kyrka. Kerstin Hansdotter levde ännu 1632 — Den Knut Gödiksson, som i april 1598 ankom till Åbo slott med brev från Gödik Fincke, var troligen oäkta son till honom

Barn:

• 1. Margareta. — Avled före 18.5 1647 och begrovs 20.6 samma år i Åbo domkyrka. — Var trolovad 1611 och blev gift 1613 med sedermera fältmarskalken Evert Horn (af Kanckas), vilken stupade 30.7 1615 vid Pleskovs belägring och begrovs 25.2 1616 i helgalekamenskoret i Åbo domkyrka.

• 3. Anna. Uppgives hava levat 1601.

TAB 7

Sten Fincke (son av Gustav Fincke, tab. 5) Namnes 1585 själv tredje på Äi)o slott. Låg 1588 i borgläger på Tavastehus slott. Var slottsfogde på Tavastehus 1592—1593. Fick fullmakt som ståthållare där 14.7 1594. Underskriver senare Uppsala mötes beslut. Deltar i adelsmötet på Åbo slott i januari 1596. En av Sigismunds ivrigaste anhängare. Avrättades i Åbo 10.11 1599. Fick i arvskiftet efter fadern 1566 Storgården i Ulvsby sn jämte landbogods i samma sn i Satakunda samt i Reso och Pöytis snr i Egentliga Finland och i Tuulois sn i Tavastland, vartill efter de barnlösa syskonens död kommo gods i Lampis och Säxmäki snr i Tavastland. Nämnes till sin hustrus gods Pepot i Borgå sn i Nyland och Friskala i S:t Marie sn i Egentliga Finland och kom genom giftermål även i besittning av gods i Jönåkers och Oppunda hd i Södermanland, varibland sätesgården Djula, nu Öster Djulö i Stora Malms sn i sistnämnda hd. — Blev före 11.7 1579 gift med Brita Persdotter, som var dotter av befallningsmannen på Åbo slott Per Fleming och Karin Håkansdotter (Hålbonäsätten) och tidigare varit gift med stallmästaren på Raseborg Ture Persson (Ållongren i Finland), vilken uppgives hava dött 1575 (ibid.).

Dotter:

• Karin Stensdotter Fincke. — Var vid midsommartiden 1597 gift med Ivar Arvidsson (Tavast), likaledes en av hertig Karls motståndare, avrättad i Viborg 26.9 1599. Blev omgif.t först med Olof Andersson, sannolikt en ofrälse man och senast 1620 med Jakob Eck, en ofrälse man, som uppges ha dött 1655 — Karin Fincke har avgivit en berättelse om händelserna i Finland 1599. Denna berättelse står i uppenbart samband med J. Messenius’ forskningar beträffande Karl IX:s historia, vilket antyder att Karin Fincke levde ännu i början av 1640-talet.

Källor

Äldre svenska frälsesläkter. Utgivna av riddarhusdirektionen. (ÄSF). Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.

E. Anthoni, Finckeätternas äldsta släktled, i FHT 1951; samme förf., Måns Nilssons till Ahtis släktförbindelser, i FHT 1959; samme förf., Fincke, i SBL 16; Aulis Oja, Rengonpoika-suku, i H. Aikakausk. 1945.