Stålhandske i Västergötland nr 66

Adliga ätten Stålhandske i Västergötland †

Adlad 1565-06-14, introd. 1625 (1655). Utdöd.

Ätten Stålhandske uppgives hava blivit introducerad 1625, men namnet förekommer första gången i ridderskapets och adelns protokoll år 1632, då ätten upptages i förteckningen över »Sääten eller ordningen på Ridderhusedt» under nr 66. Ej heller under de följande riksdagarna före 1642 synes någon ättemedlem vare sig av nedanstående år 1565 adlade eller av den i Finland 1574 och 1578 adlade ätten hava infunnit sig. Före 1642 har dock generalen Torsten Stålhandske låtit uppsätta sitt vapen i riddarhussalen. Det torde således icke råda tvivel om – så mycket mindre som generalen är upptagen, visserligen under oriktiga förutsättningar, på riddarhusstamtavlan á adliga ätten nr 98 – att han och den ätt, som han representerade, då ansetts hava varit introducerade, ehuru, såsom framgår av lantmarskalkens yttrande vid 1643 års riksdag (se ätten Stålhandske), det vid lottkastningen 1625 ätten Stålhandske tillfallna numret 66 avsetts för den finska ätten. General Torsten Stålhandske, som på grund av bortovaro i kriget icke kunde hävda sina rättigheter, avled redan följande år (1644) i Tyskland. Vid nästpåföljande riksdag 1647 »inlevererade» hans kusin Torsten Jespersson Stålhandske »en supplication emott Henrich Flemmingz mågh uthi Finland (Johan Hansson till Sjölaks), såm ock kallar sig Stålhanske» och »uthi förre Rikzdag hade uppsatt sitt wapn brede widh Generalens Torsten Stålhandskes wapn». Något avgörande i saken kom dock icke till stånd vid denna riksdag. Vid riksdagen 1655 ingav Torsten Stålhandske den 12 mars ånyo »een supplication om præterentzen med Stålhandskerne i Finland, som hafwa hwar sitt wapn. Äre doch under een Numero», men lantmarskalken resolverade, »att effter den andre Stålhandsken nu är siuk och han inthet wore tillstädes (och denne ännu inthet wore på Ridderhuuset intagen), måste han så länge hafwa dilation och inthet förträda samme platz, som han sökte. Eller till minstone afwänta hwad Kongl. Maij:tt her uthi förordnandes warder». Redan följande dag kom dock Torsten Stålhandske »fram och begärde resolution opå sin begäran. Och blef slutet, att effter nu andre ährender wore att förrätta, skulle denne Torsten Stålhandske Jespersson icke deste mindre blifwe der inne på sitt ställe» till dess sådant framdeles kunde blifwa debatterat och jämkat dem emellan, effter alle af Ridderskapet erkände honom wara af Sörboo Stålhanskerne». Torsten Stålhandske har således vid detta tillfälle blivit intagen på riddarhuset under nr 66. Då vid en rannsakning vid Valbo härads ting 1665 om hans brorsons Erik Linnartsson Stålhandskes börd framlades en av riddarhussekreteraren Samuel Kempensköld upprättad »slägtlinea», torde detta få anses som ett ytterligare bevis för att ätten verkligen varit introducerad. Ävenledes må nämnas, att ätten Stålhandskes vapen i vår äldsta vapenbok (av Keyser 1650) visar den svenska ättens vapenbild. Att tvisten mellan de båda ätterna om namn och nummer aldrig blev avgjord, har säkerligen berott på att den svenska ätten ej långt därefter utdött.

Ätten är intagen i Schlegel-Klingspor, Den med sköldebrev förlänade men ej på riddarhuset introducerade svenska adelns ättartavlor (1875).

TAB 1

Anders. »Bodde på Söderbo kronohemman».

Barn:

• Sven Andersson till Torpa (i Segerstads socken, Skaraborgs län?). Tillbytte sig av konung Gustaf I 1555-03-08 Söderbo (nu Mariedal) i Ova socken, Skaraborgs län mot Sjöryd i Ås' socken, Skaraborgs län och Näs i likanämnd socken, Vartofta härad Skaraborgs län, vilka han erhållit med sin hustru¹, vilket byte bekräftades av konung Erik 1562². Underskrev adelns trohetsförsäkran till konung Erik 1561³. Bevistade mönstringen med Västgötafrälset 1563⁴. Adlad 1565-06-14. Möjligen samme Sven Andersson, som var ryttmästare för en fana Västgöta ryttare under danska kriget 1566 och 1567 samt blev fången av danskarna sistnämnda år 10/11. I slottsloven på Älvsborg⁶ 1572-03-24–1573-01-23 och på Gullbergs fästning 1573-11-11. Levde 1582, men var död 1586.³ Gift 1555 med Brita Bengtsdotter, som levde änka 1598⁷, dotter av häradshövdingen Bengt Pedersson (Svenske) och Gyrith Torstensdotter (Forstenasläkten, nr 2). Hon erhöll i morgongåva Söderbo, vilket hon sålde 1596.

Barn:

• Anders Svensson. Sålde med moderns samtycke en gård 1588. Tjänade jämte sina tre bröder i kriget i Livland under Anders Lennartsson (1598–1605).

• Torsten Svensson. Död 1598. Se Tab. 2.

• Anna Svensdotter. Gift med Hans Hising till Äspelunda.

• Brita Svensdotter. Gift med Håkan Larsson (Dufva i Västergötland nr 183), i hans 1:a gifte.

• Jesper Svensson. Se Tab. 3.

• Lindorm Svensson. Tjänade jämte sina bröder i livländska kriget under Anders Lennartsson.

• Estrid Svensdotter, död ogift. [⁸]

• ?Sigrid Svensdotter. Gift med Joen Torstensson (stamfader för adliga ätten Blanckenfjell).

TAB 2

Torsten Svensson (son av Sven Andersson, Tab. 1), till Ova i likanämnda socken, Skaraborgs län, vilket han gav sin första fru i morgongåva. Deltog i kriget mot Ryssland under Anders Lennartsson. Stupade 1598-09-26 i slaget vid Stångebro och begraven hos sin första hustru i Ova kyrka, där makarnas gravsten ännu finnes. Gift 1:o med Märta Nilsdotter, död 1586-09-26 och begraven i Ova kyrka, dotter av⁷ Nils Larsson på Istrum och Anna Nilsdotter Lilliehöök. Gift 2:o omkr. 1592 med Carin Lydiksdotter i hennes 2:a gifte (gift 1:o 1582-54 med Matts Bertilsson (Grönfelt), ägare av Hummelsund i Borgå socken, död tidigast 1587. Gift 3:o 1601 med majoren Robert Guthrie, död före 1634), levde änka 1637, dotter av fogden i Borgå län Lydik Nilsson (Jägerhorn, ej introd. finsk frälsesläkt, Härtonässläkten) och Ingeborg Larsdotter (Teet).

Barn:

• 1. Brita Torstensdotter, som levde änka 1656-11-00. Gift före 1621 med Christoffer Oxe, död 1639.

• 2. Torsten Stålhandske, till Hummelsund och Västerby eller Nygård i Borgå socken, vilka han ärvde efter modern. Född 1594 på Hummelsund. Page hos översten Patrik Ruthwen och följde honom till Skottland för att värva soldater. Underofficer vid livgardet i två år. Fänrik vid Cobrons regemente i Livland 1621. Major vid Arvid Horns infanteriregemente 1626. Transp. till Åke Totts kavalleriregemente 1627. Överstelöjtnant 1629. Stod vid tyska krigets utbrott under Teuffels befäl i Preussen. Tog en hedrande del i stormningen av Frankfurt an der Oder 1631-04-03. Erhöll s. å. förläning av 24 hemman i Borgå socken under Norrköpings besluts villkor. Deltog som befälhavare för en skvadron finska ryttare i slaget vid Breitenfeld s. å. 7/9. Överste och chef för finska rytteriet i början av 1632 och inlade mycken förtjänst vid övergången av Lech s. å. 5/4. Deltog med utmärkt tapperhet i stormningen av Alte Veste s. å. 24/8 och slaget vid Lützen s. å. 6/11. Belägringen av Hameln och träffningen vid Oldendorf 1633-06-28, där han blev skjuten genom armen. Generalmajor s. å. Anförde arméns vänstra flygel i slaget vid Wittstock 1636-09-24. Intog Torgau 1637. Överbefälhavare för armén i Schlesien 1639–1642. Bevistade slaget vid Leipzig 1642-10-23, där han sårades i högra handen. General av kavalleriet s. å. Uppbröt med hären till Danmark 1643. Tog i febr. 1644 sitt högkvarter i Hadersleben, där han kort därpå insjuknade. Död där s. å. 21/4 barnlös och begraven 1645-08-05 i Åbo domkyrka, där hans änka lät åt honom uppföra ett dyrbart gravmonument av svart marmor. Han var en av trettioåriga krigets tappraste härförare. Hans utförliga levnadsbeskrivning av Södra Elmgren finnes införd i Finlands minnesvärda män, del 2, sid. 452 o. f. Gift 1643-04-09 i Stettin med Christina Horn af Kanckas i hennes 1:a gifte (gift 2:o 1648-07-29 med riksrådet och presidenten Jöns Knutsson Kurck, friherre Kurck, i hans 3:e gifte, född 1590, död 1652), född 1604, död 1673 och begraven 1681-06-26 i sin första mans grav i Åbo domkyrka, dotter av riksrådet och ståthållaren Arvid Henriksson Horn (af Kanckas, nr 12) och Ingeborg Ivarsdotter (Stiernkors).

• 2. Ragnhild Torstensdotter, död omkr. 1645. Gift 1:o, då hon fick Sköldvik i Borgå socken i morgongåva, med Peter Scott, död före 1615. Gift 1616-5-16 på Kullå gård i Borgå socken 2:o med kaptenen och regementskvartermästaren vid Nylands regemente Peter Smith, död före 1632, son till John (Jöns) Smith, skotsk ryttare i svensk tjänst (fick livtidsfrihet till Åminsby i Borgå socken, 1616 betecknad som ädel och välbördig) och Brita Hansdotter (Björnram), broder till Jöns Smith, adlad Rosenschmidt, fader till majoren Jöns Smith och generaladjutanten Nils Smith, vilka 1646-05-27 och 1650-12-31 blevo adlade med samma namn och vapen som farbrodern, men icke togo introduktion, och fader till Catharina Smith, även Rosenschmidt (gift med landssekreteraren i Nylands och Tavastehus län Lars Mårtensson, adlad Crantzfelt).

TAB 3

Jesper Svensson (son av Sven Andersson, Tab. 1), född omkr. 1570. Deltog i kriget mot Ryssland under Anders Lennartssons fana 1598–1605. Skrev sig 1621 till Lilla Brennebo⁷. Levde ännu 1642. Gift med Anna Hansdotter.

Barn:

• Linnart Jespersson Stålhandske. Fänrik. Död före 1642. Se Tab. 4.

• Torsten Jespersson Stålhandske. Introd. 1655-03-13 under nr 66. Sannolikt identisk med den Torsten Stålhandske, som 1650–1653 var fänrik vid överste Volckmars regemente

TAB 4

Linnart Jespersson Stålhandske (son av Jesper Svensson, Tab. 3). Fänrik vid armén i Tyskland. Stupade vid Sahlen i Schlesien före 1642. Gift med Brita Jonsdotter, av tysk börd.

Barn:

• Erik Linnartsson Stålhandske. Var barn 1642. Levde 1665 i Valbo härad Älvsborgs län. Gift med Ingeborg Dufva i Västergötland i hennes 2:a gifte (gift 1:o med kaptenen Anders Svenske), död före 1665, dotter av löjtnanten Lars Håkansson (Dufva i Västergötland nr 183), och hans 1:a fru Elsa Daa.

Utan känt samband:

• 1) Torsten Staffansson Stålhandske var 1656 kapten och kompanichef vid Södermanlands regemente. Död s. å.

• 2) Peter Stålhandske. Pikenerare vid livgardet. Avsked 1674-06-20 med rekommendation till avancement.

• 3) Anders Svensson Stålhandske, bodde 1675 och 1677 Ölanda. ?Identisk med

• 4) Hauptmannen Anders Stålhandske, som förekommer i Marks härads dombok 1687.

Källor

¹GIr 1555. ²Hs. ³Hra. ⁴Hh. ⁵W. Planting-Gyllenbåga, Västgöta regemente i Sveriges krig 1520–1814 (1904). ⁶W. Berg, Elfsborgs slott (1802). ⁷Sh liber caus, vol. 33 (OA). ⁸At, del 1, sid. 123.

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.