Wrangel af Salmis nr 13

Från Adelsvapen-Wiki

Vapensköld för grevliga ätten Wrangel af Salmis nr 13

Grevliga ätten Wrangel af Salmis nr 13 †

Grevlig 1651-03-26. † 1676-06-25. Om ättens äldre släktled se adliga ätten Wrangel nr 2092


TAB 1

Hans Wrangel (son av Herman Wrangel, se adliga ätten Wrangel). Ryttmästare i svensk tjänst. Lantråd i Estland. Död 1593. Gift med Barbara Anrep, dotter av ryttmästaren i svensk tjänst, estländska lantrådet Herman Anrep (av huset Soor) och Margareta von Rosen.

Barn:


TAB 2

Herman Wrangel (son av Hans Wrangel, Tab. 1). 1612–21 var han slottsloven på Kalmar. Under Gustaf II Adolfs polska krig utmärkte han sig så, att han inom kort tid befordrades till generallöjtnant och 1621 vid Rigas erövning var fältmarskalk. 1630 upphöjd till riksråd. Guvernör i Preussen 1632, var sedermera svenskt ombud vid fördraget med Polen i Stuhmsdorf 1635 samt förde 1636–37 befäl över östra sidohären i Tyskland. Återkallad våren 1638 av regeringen till Sverige. Blev 1643 generalguvernör i Livland men dog redan den 10 december 1643. Gift 1:o 1612-12-03 på Stockholms slott med friherrinnan Margareta Grip, dotter av riksrådet och generalkrigsöversten friherre Mauritz Birgersson Grip och grevinnan Edla Leijonhufvud (Lewenhaupt nr 2). Gift 2:o 1626-02-19 med Catharina Gyllenstierna, dotter av assessorn Carl Gyllenstierna och Anna Ribbing. Gift 3:o 1636-04-18 med grevinnan Amalia Magdalena af Nassau, dotter av Johan, greve av Nassau-Siegen och prinsessan Margareta af Holstein.

Barn i gifte 1:o med Margareta Grip:

  • Carl Gustaf Wrangel, greve Wrangel af Salmis, född 1613. Fältmarskalk och riksamiral. Död 1676. Se Tab. 3.
  • Johan Mauritz Wrangel, född 1616. Generalmajor. Död 1665. Se friherrliga ätten Wrangel af Lindeberg nr 41.

Barn i gifte 2:o med Catharina Gyllenstierna:

Barn i gifte 3:o med Amalia Magdalena af Nassau:


TAB 2

Carl Gustaf Wrangel
Carl Gustaf Wrangel (son av Herman Wrangel, Tab. 2), född 1613-12-13 på Skokloster. Kammarjunkare hos Gustaf II Adolf, kornett vid livregementet och befordrades 1632 till ryttmästare. I denna egenskap deltog han i flera blodiga drabbningar, var en bland de första som sprängde fram på bryggan öfver Lech, där Tilly fick sitt banesår, samt var vid Gustaf Adolfs sida i slaget vid Lützen. Under hela tiden 1633–41 tjänstgjorde han vid den här, som anfördes af Johan Banér, i hvars ärofulla strider han deltog och fortgick från öfverstlöjtnant 1635 till generalmajor och chef för Dalregementet 1638, sedan han redan 1636 blifvit öfverste för ett regemente till häst. 1645 befordrades han till general av artilleriet och till rikstygmästare samt utnämndes 1646 till fältmarskalk och riksråd, varefter han s. å. erhöll i uppdrag att efter Torstensson mottaga överbefälet över samtliga svenska härarna i Tyskland. Avgick 1648 för att enligt drottning Kristinas önskan lämna plats åt pfalzgrefven Carl Gustaf såsom generalissimus, utnämndes han till generalguvernör över Pommern och kansler för Greifswalds universitet, varjämte han, så länge kriget fortfor, skulle hava Mark och Mecklenburg under sin styrelse. Efter krigets slut upphöjdes han 1651 till grefve af Salmis samt utnämndes 1653 till riks-viceamiral och erhöll s. å. friherreskapet Lindeberg. 1655 blef han lagman i Nerike och 1657 i Uppland. 1657 blef han lieutenant royal i Pommern för att rusta mot Danmark och hade på hösten befäl över den armé, som belägrade och intog Frederiksodde, tack vare Dahlbergs rekognosceringar. Utnämndes nu till riksamiral, överförde följande år svenska härens huvudstyrka över Stora Bält samt deltog som befälhafvare i striderna både till lands och sjös. Efter Carl Gustafs död blef han öfverbefälhafvare i Danmark. Som riksamiral var han en af Carl XI:s förmyndare. 1664 blev han riksmarsk och president i krigskollegium, vilket ämbete han skötte illa. På rådets anmodan övertog han 1674 överbefälet i det olyckliga kriget i Brandenburg, där svenskarna, under oenige generaler och medan han själv var frånvarande, led det bekanta nederlaget vid Fehrbellin. Grämelsen häröver, och kanske ännu mer öfver att nödgas lämna rum åt en yngre och kraftfullare befälhafvare, lade honom på sjuksängen och slutade hans dagar på godset Spieker på ön Rügen den 25 juni 1676 och slöt själv på svärdssidan sin grevliga ätt. Gift 1640-06-01 i lägret vid Erfurt med Anna Margareta von Haugwitz, dotter av Baltzar Joakim von Haugwitz och Sofia von Weltheim.

Barn:

  • Hannibal Gustaf, född 1641, död 1646
  • Carl Henrik, död 1643.
  • Margareta Barbara, född 1643-05-03.
  • Margareta Juliana, död 1701-07-09. Gift 1660-12-27 i Stockholm med riksrådet och amiralen greve Nils Brahe.
  • Akilles, död ca 1648/49.
  • Augustus Gideon, död 1648/49.
  • Carl Filip, född 1648-07-16 i Bayern. Fänrik. Död 1668-04-13 i London.
  • Eleonora Sofia, född 1651 i Wollgast, död 1687-02-13 i Stralsund. Gift 1678-04-07 i Stockholm med översten för ett kavalleriregemente, lantrådet Ernst Ludvig von Putbus.
  • Charlotta Emilia, född 1652, död 1657.
  • Christina, född 1654, död 1657.
  • Polydora Christiana, född 1655-11-05 på Spieker, död i barnsäng 1675-02-02 i Stade. Gift 1673 med generallöjtnanten greve Leonard Johan Wittenberg.
  • Augusta Aurora, född 1658-06-05, död ogift 1699.
  • Herman, född och död 1661.
  • Anna Lovisa, född 1664.
  • En son, född och död 1665.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.. Denna artikel innehåller information och citat hämtade från Svenskt biografiskt handlexikon