Denna ätt, som tillhörde högfrälset under sin korta blomstringsperiod på 1300-talet, den kan ej spåras tidigare och utdog såväl på svärds- som på spinnsidan före detta sekels slut, har av eftervärlden benämnts efter sitt vapen, en gyllene sparre i rött fält, och sätesgården Aspnäs i Östervåla sn i Våla hd i Uppland, vilken dock torde ha inköpts först av Gisle Elinason. Med ätterna Sparre av Tofta, Sparre av Vik och Sparre av Hjulsta och Ängsö, vilka förde samma vapen men med motsatta tinkturer, äro gamla förbindelser skönjbara och med de båda förstnämnda även politiskt samgående under striderna mellan konung Birger Magnusson och hans bröder.
N. N. Gift med Elin.
Barn:
Karl Elinason (son av N. N., tab. 1). Uppträder tidigast 1304. Var slottsfogde på Kalmar 1311 och 1312 samt tydligen ännu 1318. Var riddare 1313. Ägde jord i Danderyds skplg i Uppland. Dog troligen 1318 eller kort därpå. Begrovs i dominikanklostret i Sigtuna.
Söner:
Lars Karlsson (son av Karl Elinason, tab. 2). Uppträder tidigast 1335. Blev riddare 1335. Nämnd som riksråd från 1346, som ståthållare i Skåne 1352—1354, som konung Magnus’ drots 1357. Levde ännu 1358 och dog senast 1359 enligt regest av nu förlorat brev, som visar, att han då fick efterträdare som häradshövding i Bråbo hd i Östergötland. Ägde jord i Algutsrums hd på Öland och i Tjusts hd i Småland, i Långhundra hd i Uppland samt troligen i Kinda hd i Östergötland. Troligen gift senast 1346 med Birgitta Matsdotter, dotter av riddaren Mats Törnesson (Hjorthorn, Törne Matssons ätt) och Ingegärd Svantepolksdotter (Svantepolk Knutssons ätt) samt änka efter en Knut Porse. Hon ägde jord i Dals hd i Östergötland samt troligen även sin mors forna sätesgård Händelö i S:t Johannis sn i Losings hd i samma landskap.
Dotter:
Gisle Elinason (son av N. N., tab. 1). Uppträder tidigast 1310. Blev riddare något av åren 1315—1317. Nämnes bland hertiginnornas råd från 1318, som riksråd från 1320. Daterade 1345 sitt testamente på Aspnäs i Östervåla sn i Våla hd i Uppland, där ett salubrev till honom angående jord i trakten daterades 1347, och där hans söner sedan ägde ett stenhus, varför det torde ha varit hans sätesgård. Nämnes som levande senast 1350. Hade valt sin gravplats i dominikanklostret i Sigtuna. Gift först med Margareta, som begrovs i dominikanklostret i Sigtuna, dotter av riddaren och riksrådet Bengt Bosson (Bengt Bossons ätt), vars enda kända hustru Ragnhild var syster till riddaren Harald Älgs till börden okända hustru. Omgift senast 1335 med Ingeborg Barnamsdotter, som dog senast 1338, och vars moder var nyssnämnde Bengt Bossons sons, riddaren och riksrådet Magnus Bengtssons änka Birgitta Knutsdotter (Lejonbjälke).
Barn:
Magnus Gislason (son av Gisle Elinason, tab. 4). Uppträder tidigast 1335. Blev riddare något av åren 1335—1341. Nämnes som riksråd från 1362 men tycks 1371 ha uteslutits ur rådet. Uppträder som häradshövding i Tjust 1361—1369 och i Gästrikland 1370. Bodde 1352 och 1353 tydligen på Örby (nu Örbyhus) i Vendels sn, Örbyhus hd i Uppland men köpte 18.1 1357 av sin broder Barnam Gislason stenhuset vid Aspnäs i Östervåla sn. Våla hd i Uppland och daterade 1362—1370 flera brev på Aspnäs, varför det då torde ha varit hans sätesgård. Dog 1372 eller 1373. Gift senast 1346 med Birgitta Knutsdotter, vilken levde ännu 1373 men var död 1381, var dotter av riddaren och riksrådet Knut Folkason (Algotssönernas ätt) och Margareta Tyrgilsdotter (Tyrgils Knutssons ätt) samt tidigare varit gift med Erik Boberg, som levde ännu 1335.
Döttrar:
Äldre svenska frälsesläkter. Utgivna av riddarhusdirektionen. (ÄSF). Hans Gillingstam
Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen.
Närkes medeltida urkunder, 1. Riseberga kloster. Utg. av K. G. Grandinson (1935), s. 50 ff; J. Rosén, Striden mellan Birger Magnusson och hans bröder (1939), passim; B. Hildebrand, Sparre, i SMoK 7 (1954), s. 133; L. Sjöstedt, Krisen inom det svensk-danska väldet 1356—1359 (1954), passim; A. F. Liljeholm, Till frågan om Sparre av Tofta- och Ulvätternas äldre historia, i PHT 1958, s. 24.