Sparre av Tofta

Från Adelsvapen-Wiki

(Sparre af Tofta).png

Denna ätt, som under sin korta blomstringstid från 1200-talets slut till 1400-talets början var en av de allra främsta inom det uppsvenska högfrälset, förde i vapnet en röd sparre i guldfält liksom Sparre av Vik och Sparre av Hjulsta, med vilka ätter dock ingen släktskap torde kunna bevisas. Dock talar utom vapnet småländsk härstamning, politiskt samgående och beseglingskontakt för samband med ätten Sparre av Vik, och för medlemmar av båda dessa ätter kan samtidigt beseglingskontakt med ätten Sparre av Hjulsta beläggas. På mödernet synes stamfadern Abjörn Sixtensson (död 1310), som torde ha upptagit sparrevapnet från sin mor, hava varit befryndad med två lågfrälse småländska och västgötska familjer med sparren i vapnet, inom vilka namnet Abjörn också förekom.

TAB 1

Sixten. Var gift med Ingrid Abjörnsdotter av Våxtorp i likanämnd sn i östbo hd i Småland, som levde ännu 1310. Hennes sigill: sparre jämte tre liljor, två ovan och en nedan

Barn:

  • Ingrid, död senast 1301 och var barnlös, enär hennes morgongåva ärvdes av modern och syskonen. Var gift med riddaren Röd Keldorsson (Färla, Oreste Keldorssons ätt), som uppträder i urkunderna 1286—1305 och var slottsfogde på Stockholms slott 1289.
  • Abjörn Sixtensson, 1295, dog 1310, riddare, riksråd, drots. Se tab. 2.
  • Kristina. Levde 1310. Hon var troligen moder till riddaren Magnus Nilssons maka Ingrid (Ivar Nilssons ätt).

TAB 2

Abjörn Sixtensson (son av Sixten, tab. 1). Uppträder i urkunderna från 1295, troligen redan då riddare, säkert 1296. Var riksråd 1297. Nämnd som hertig Eriks drots från 1302 och från 1307 även som hertig Valdemars. Mellan 17.5 1304 och 8.1 1307 är han försvunnen ur det svenska diplommaterialet på grund av landsflykt och godsindragning. Dog 1310. Ägde Salsta i Lena sn i Norunda hd i Uppland och Ängsö i likanämnd sn i Yttertjurbo hd i Västmanland. Var 1296 gift med Ingeborg Ulfsdotter, dotter av riddaren Ulf Karlsson (Ulv) och änka efter riddaren Knut Matsson, vilken tydligen var lagman i Närke redan 1282, nämnes som riksråd 1288 och dog 1289. Fru Ingeborg, som ägde gods i Kinds, Kåkinds, Vadsbo och Vartofta hd i Västergötland samt i Karlstads och ölme hd i Värmland, var död 1307. Förutom de nedan angivna sönerna hade herr Abjörn en dotter Ingeborg, vilken med säkerhet torde vara född i en illegitim förbindelse, som herr Abjörn ingått före äktenskapet med fru Ingeborg. Han gav denna illegitima dotter samma år han dog, 1310, en betydande gåva med sin moders och sin syster Kristinas samtycke, allt i enlighet med vad som stadgats i östgötalagens ärvdabalk om gåva till frillobarn. Hade Ingeborg varit född i äkta säng, är det otänkbart, att inte hon eller hennes man, som förhållandet var med brödernas andra halvsyster Birgitta, någon gång återfunnits som bestyrkare av Abjörnssönernas många affärstransaktioner. Som frillobarn tillhörde Ingeborg däremot icke ätten, trots att hon var erkänd. Hon levde säkert ännu 1343, möjligen ännu 1351. Var åtminstone från 1310 gift med magister Herman i Kavlebäck i Västra Ny sn i Aska hd i Östergötland, vilken levde ännu 1320. Ingeborg ägde gods i Åsunda hd i Uppland samt i Aska, Dals och Göstrings hd i Östergötland.

Söner:

  • Nils Abjörnsson, 1317, dog 1359, riddare, riksråd, lagman, drots. Se tab. 3.
  • Ulf Abjörnsson, 1317, dog 1347 el. 1348, riddare, riksråd, lagman. Se tab. 4.

TAB 3

Nils Abjörnsson (son av Abjörn Sixtensson, tab. 2). Uppträder i urkunderna från 1317. Nämnes som riksråd från 1320. Blev riddare något av åren 1322—1325, möjligen på Täljemötet i juni 1322. Var drots 1335 och 1336 och lagman i Västmanland och Dalarna 1352 och ännu 1358. Dog 1359. Ägde Salsta och Ängsö. Var gift med Bengta Abrahamsdotter, vilken som änka levde 1359.

Barn:

  • Ingeborg. Dog något av åren 1370—1377. Gift först troligen hösten 1345 med riddaren Sten Turesson (Bielke), sedermera riksråd och marsk, död 1350, och sedan på 1350-talet med riddaren Bengt Nilsson (Oxenstierna), vilken i urkunderna nämnes som levande 1357—1371 och blev riksråd 1370.
  • Filip Nilsson. Dog troligen långt före 1376, då hans änka Ramborg, dotter till upplandslagmannen riddaren Israel Birgersson (Finstaätten) och Bengta Karlsdotter (Färla, Oreste Keldorssons ätt), var omgift med riksrådet riddaren Anund Jonsson (Lejonansikte, Hemming Ödgislasons ätt). Att Filip var son av Nils Abjörnsson framgår av hans godsbesittning i Tuna i Näs sn i Bro hd i Uppland, som innehafts av Nils fader Abjörn Sixtensson.

TAB 4

Ulf Abjörnsson (son av Abjörn Sixtensson, tab. 2). Uppträder i urkunderna från 1317. Blev riddare något av åren 1322—1325, möjligen på Täljemötet i juni 1322. Nämnd som riksråd från 1320 och som lagman i Tiohärad 1347. Dog 1347 eller 1348. Om honom handla tvenne av heliga Birgittas revelationer. Gift första gången senast 1317 med Kristina, som levde ännu 1326 men troligen var död 1330, dotter av riksrådet Sigmund Keldorsson och hans hustru Cecilia, och andra gången senast 1337 med Märta, som levde ännu 1362 men var död 1381 och bodde på Fågelvik i Tryserums sn i Norra Tjusts hd i Småland, dotter av tiohäradslagmannen riddaren Sune Jonsson (Bååt) och Katarina Glysingsdotter (Glysing).

Barn :

  • 1. Karl Ulfsson, 1349, dog 1407, riddare, riksråd, lagman, marsk. Se tab. 5.
  • Filip Ulfsson. Död senast 1349.
  • 2. Ingeborg. Död senast 1362. Ägde jord i Hammarkinds hd i Östergötland. Gift senast 1352 med sedermera hertig Bengt Algotsson, som försköt henne och dödades omkring 1360. — Ingeborg dog barnlös och ärvdes av modern och helsystern.
  • 2. Kristina. Begrovs i Vadstena kloster 30.8 1389. Hennes sätesgård var efter modern Fågelvik. Gift första gången 1360 med magister Nils Jonsson (Rickebyätten), som var riksråd och lagman i Östergötland 1364 och torde ha avlidit något av åren 1364—1366, och andra gången med riksrådet Peter Ribbing, som dog i Florens 1379. Kristina dog barnlös och ärvdes av halvbrodern Karl, vilken gjorde stora donationer för hennes själarykt.

TAB 5

Karl Ulfsson (son av Ulf Abjörnsson, tab. 4). Studerade i yngre dagar i Paris. Uppträder i urkunderna tidigast 1349. Blev riddare något av åren 1354—1358, möjligen sommaren 1355. Nämnes som häradshövding i Trögd 1354—1392, som riksråd från 1356. Var lagman i Uppland möjligen redan 1359 och nämnes säkert som sådan 1362 — 1405. Var marsk 1364—1371, fogde på Stockholms slott 1364—1365 och hövitsman på Viborg från 1380-talet till 1399. Dog 12—18.11 1407 omkring 90 år gammal. Fick 1361 Dåvö kungsgård i Munktorps sn i Snevringe hd i Västmanland i livstidsförläning. Hade en tid Björkekinds hd i Östergötland i pant. Innehade en tid Köpings län. Hans huvudgods voro Tofta i Adelsö sn i Färentuna hd, till vilket han alltid skrev sig, och Ekholmen i Veckholms sn i Trögds hd, båda i Uppland, varjämte han även innehade det från halvsystern Kristina ärvda Fågelvik. Gift första gången 6.5 1352 med Ingrid, dotter av Erik Boberg och riksrådet Knut Folkasons (Algotssönernas ätt) dotter Birgitta, andra gången senast 28.9 1363 med Helena, som torde ha avlidit senast 1375 och var dotter av upplandslagmannen Israel Birgersson (Finstaätten) och troligen Bengta Karlsdotter (Färla, Oreste Keldorssons ätt), tredje gången med Cecilia, och fjärde gången med en till namnet okänd kvinna, som överlevde mannen en kort tid och jämte honom begrovs i Vadstena kloster 17.2 1410.

Barn:

  • 1. Knut Karlsson. Uppträder i urkunderna första gången 1375 och var redan då riddare. Nämnes som riksråd från 1376, som häradshövding i Gästrikland 1379, som lagman i Södermanland 1380—1386. Uppträder ännu 11.8 1388. Synes ha stupat i Västergötland i början av år 1389. Ägde gods i Åkerbo hd i Västmanland, i östkinds hd i Östergötland, i Mo hd i Småland samt på Lederne vid Stockholm. Herr Knut dog barnlös och var troligen icke gift samt ärvdes av sin fader.
  • 3 eller 4. Margareta. Begrovs i Vadstena kloster 15.3 1429. Arvskifte efter henne hölls 28.2 s. å. Gift första gången omkring 1408 med riddaren Knut Bonde, som begrovs i Vadstena kloster 1413, i vilket gifte hon blev moder till konung Karl Knutsson, och andra gången 1414 med Sten Turesson (Bielke), som sedan gifte om sig med Agneta Eriksdotter (Krummedige) och begrovs i Vadstena kloster 8.9 1431.

Källor

Äldre svenska frälsesläkter. Utgivna av riddarhusdirektionen. (ÄSF).

Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen.

Litteratur: H. Gillingstam, Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden, s. 52 ff. Densamme, Voro Nils och Ulf Abjörnssöner (Sparre av Tofta) icke helbröder?, i SoH 1953, s. 225—227. Densamme, Ha några av medeltidsätterna med en sparre i vapnet gemensamt ursprung?, i SoH 1953, s. 272—277. A. F. Liljeholm, Medeltida arvslagar och släktskapsbestäm-ning 1, i PHT 1950, s. 86—93.