Vapenmärket var en av dubbla eller tredubbla tinnskuror styckad sköld i blått och gult eller gult och rött. (RAvapensaml. visar i fätet vitt/rött och hjälmprydnaden spetsar delade i samma tinkiturer och besatta vaedera med gul kula och toppad av vippa).
Holmger Folkason (son av Folke jarl). Uppträder möjligen redan 1248 men säkert från 1250. Tituleras »dominus». Namnes som levande senast 1254. Fick Tift med underlydande i Kärna sn, Hanekinds hd i Östergötland genom sin brorsdotter drottning Katarina Sunadotters testamente. Gift med Kristina Fastadotter, som levde ännu 1289, valde gravplats i Alvastra kloster och i vapnet förde en växt. Fru Kristina bodde på Landsjö i Kimstads sn i Memmings hd i Östergötland samt ägde andra gods i bl. a. Dals hd i Östergötland, Tjusts hd i Småland, Sköllersta hd i Närke och Österrekarne hd i Södermanland samt i Åkers hd i sistnämnda landskap.
Söner i angivet äktenskap:
Ulf Holmgersson (son av Holmger Folkason, tab. 1). Uppträder från 1276 och var redan då riddare. Nämnes som riksråd 1288. Uppges 1284 bo i Linköpings stift. Nämnes som levande senast 1290. Ägde gods i Björkekinds och Valkebo hd i Östergötland och Österrekarne hd i Södermanland samt i Redvägs hd i Västergötland. Var 1278 gift med Cecilia Haraldsdotter, syster till riddaren, riksrådet och lagmannen i Södermanland Anund Haraldsson (Vingad lilja) och alltså dotter till dennes fader Harald Gudmundsson. Fick 13.2 1284 påvligt tillstånd att ingå äktenskap med sin brylling Elena, som då uppges vara konung Magnus’ »consanguinea» och därför troligen är identisk med dennes syster Kristina Birgersdotters 1282—1285 nämnda dotter med detta namn, vilken också troligen är identisk med den konung Magnus’ »frendkona» med detta namn, som tidigare varit gift med den 1278 dräpte danske riddaren Ingemar Nielsen. Kristina Birgersdotter nämnes flera gånger såsom gift med riddaren Sigge Guttormsson (två liljor med stjälkar, uppstigande ur en öppen ros) men eftersom Elena ej nämnes i hans testamente, är det sannolikt, att hon var Kristinas dotter i ett okänt tidigare äktenskap.
Barn:
Holmger Ulfsson (d. ä.), även kallad Holmger Ama (son av Ulf Holmgersson, tab. 2). Är troligen den »scolaris» Holmger, som jämte sin broder Lars 1288 ihågkommes i sin »cognatus» ärkebiskop Magnus Bossons testamente. I övrigt tidigast nämnd 1291. Blev riddare senast 1303. Var 1305 konung Birgers camerarius. Dog tidigast 1307 men före 1.2 1308 och begrovs i Alvastra kloster. Ägde gods i N. Vedbo och Tjusts hd i Småland samt Bobergs hd i Östergötland, i Hanekinds hd i samma landskap, i Villåttinge hd i Södermanland samt vid Västerås i Västmanland. Var 1307 gift med Ingegärd, som ägde jord i Västergötland och levde ännu 1308 samt valde gravplats i Alvastra kloster.
? Dotter (intet känt om mödernet):
Folke Ulfsson (son av Ulf Holmgersson, tab. 2). Möjligen identisk med den Karl, som nämnes bland Ulf Holmgerssons söner 1305. Uppträder tidigast 1307. Nämnes som levande senast 1321, då han gjorde sitt testamente. Valde gravplats i Alvastra kloster. Ägde jord i Tjusts hd i Småland samt i Bobergs och Lysings hd i Östergötland. Var 1313 gift med Ingrid Larsdotter, som då gjorde sitt testamente, genom vilket hon valde gravplats i Alvastra kloste. Då hon utfärdar testamentet utan makens medverkan, har hon troligen före äktenskapet med honom varit gift med en annan man. Hon var troligen dotter till Lars av Snyttringe i Allhelgona sn. Aska hd i Östergötland i äktenskap med Ragnhild Andersdotter (Elofssönernas ätt), eftersom dessa 1292 uppträda som arvingar efter en Margareta från Glänås i Svanhals sn i Lysings hd, där Ingrid Larsdotters dotter Cecilia hade mödernearv. Folke var 1321 omgift med Sigrid Mårtensdotter, som också valde gravplats i Alvastra kloster.
Döttrar:
Lars Ulfsson (son av Ulf Holmgersson, tab. 2). Är troligen den »scolaris» Lars, som jämte sin broder Holmger 1288 ihågkommes i sin »cognatus» ärkebiskop Magnus Bossons testamente. Säkert belagd fr. o. m. 1305. Blev riddare något av åren 1312—1314. Nämnes såsom hertiginnorna Ingeborgs råd från 1318, som riksråd från 1322 och som lagman i Södermanland från 1319. Utfärdade 1330, 1338 och 1342 brev i Ärnäs i Kärnbo sn, Selebo hd i Södermanland, som han ägde enligt DS, nr 3130, och där han även uppträder i av andra personer utfärdade brev 1335 och 1346. Det torde ha varit hans sätesgård, ty där bodde senare hans son Holmger. Levde ännu 1350. Valde gravplats i Alvastra kloster. Är, eftersom ingen annan person med detta namn är känd från denna tid, troligen identisk med den Lars Ulfsson, som 1301 var gift med Ramborg, som då bär frutitel och alltså tidigare varit gift med en riddare. Hennes fader var sannolikt riddaren och riksrådet Nils Ingemundsson (lilja), vars 1301 nämnda enda kända hustru: hette Ragnfrid. Lars Ulfsson (Ama) var 1318 gift med Ingrid Anundsdotter, som dog något av åren 1346—1348 och valde sin gravplats i Alvastra kloster samt ägde gods i Vadsbo hd i Västergötland och i Dals hd i Östergötland. Hon var en av arvingarna efter kaniken i Uppsala Johan Folkason (Fånöätten) och troligen kusin till dennes moder Ramborg Ingevaldsdotter samt därför och med hänsyn till sitt patronymikon troligen syster till den Elena Anundsdotter, vilken 1312 såsom sin »consobrinus» nämner Ingevald Estridason (Hammerstaätten), som 1316 av Magnus och Ulf Gudmarssöner (Ulvåsaätten) kallas »cognatus» liksom den likaledes efter Johan Folkason arvsberättigade lagmannen Knut Magnusson (Tyrgils Knutssons ätt) och hans broder riddaren Gustav Magnusson, vilka 1318 beseglade Lars Ulfssons och Ingrid Anundsdotters första testamente.
Barn:
Holmger Ulfsson (d. y.) (son av Ulf Holmgersson, tab. 2). Uppträder 1304—1311 och ägde gods i bl. a. Västerrekarna hd i Södermanland. Var död 1323. Var gift med Elena, som dog senast 1323 och var dotter av riddaren och riksrådet Sigmund Erengislason (båt) och Birgitta Törnesdotter.
Söner:
Äldre svenska frälsesläkter. Utgivna av riddarhusdirektionen. (ÄSF). Hans Gillingstam
Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen. K. H. Karlsson, Folkunga-ätten, i SAT 1 (1888), s. 223 f och 230; Chr. von Warnstedt, Den äkta Folkungaätten, i Släkthist. tidskr. 1950, s. 134 ff och 142 ff; S. Carlsson, Folkungarna, i PHT 1953, s. 80, 83 ff och 105; B. Beckman, Matts Kättilmundsson 2 (1954), s. 351—353.