Lasse Lucidor

TAB 1

Johan Eriksson, skeppslöjtnant; kapten. Johan flyttade med familjen omkring 1643 till Kaseburg på ön Usedom där svärfadern var chef för örlogsvarvet, men redan 1650 uppges både Johan och hans maka vara döda. Gift 1633-06-12 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm med Kirstin Strusshielm, dotter till amiralen Lars Mattsson, adlad Strusshielm.

Barn:

• Elisabet Johansdotter, döpt 1634-11-22 i Storkyrkoförsamlingen.
• Maria Johansdotter, döpt 1637-02-09 i Storkyrkoförsamlingen. Gift med Lorentz Assarsson.
• Lars "Lucidor den olycklige" Johansson, döpt 1638-10-18; skald; död 1674-08-12. Se Tab 2.
• Olof Johansson, var liksom sin båda bröder en källa till bekymmer varför han sändes med skepp till Ostindien.
• Erik Johansson, anklagades 1663 för stöld, i stadskämnärsrättens protokoll uppges den 27 juli 1664: "Efter Hans Höggrefl. Excell:tz Riksfältherrens vilja och anordning samt borgmästare och råds tillstånd, utskickades Erik Johansson, den ofta gånger med tjuvad beslagen, till Västindien".

TAB 2

Lars "Lucidor den olycklige" Johansson (son till Johan Eriksson, Tab 1), döpt 1638-10-18 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm; skald; dödad 1674-08-12 på vinkällaren Fimmelstången, Kindstugatan 14 i Stockholm.

J. växte upp med sina syskon på morfaderns förläning Kaseburg, redan 1650 var båda föräldrarna döda och 1655 var även morfadern död. I testamentet efter morfadern förordnades att de fyra yngsta syskonen skulle få dela på omkring 1600 "Reichsdaler", eftersom den äldsta systern Elisabeth redan hade erhållit sin del av arvet. Morfaderns högste chef Carl Gustaf Wrangel, åtog sig uppdraget som testamentsexekutor och förmyndare för syskonen men överlät ansvaret senare på Joachim Edling. Dock visade det sig att Edling kom att utnyttja situationen till sin egen favör och han lyckades behålla arvet för sig själv. Det hela utmynnade i en flerårig arvstvist där systern Marias make hauptmannen Lorentz Assarsson engagerade sig, och under åren som följde försiggick brevväxling mellan honom Wrangel och Edling. Det skulle dröja ända till april 1671 innan alla pengar hade utbetalats, och vid det laget hade Edling hunnit dö.

Student vid Greifswalds universitet i oktober 1655, endast 17 år gammal. Studierna går till en början bra, men J. blir allt eftersom mer intresserad av vildsinta studentupptåg och dueller. I slutet av 1658 lämnar han Greifswalds universitet för att skriva in sig vid Leipzigs universitet. Även här deltar J. i upplopp, och han blir slutligen dömd i slutet av 1660 för sitt deltagande i ett stort upplopp som hade inträffat den 26 november 1659. Efter att ha avtjänat sitt straff i fängelse lämnar J. Tyskland under våren 1661 för att studera språk i Frankrike. Tyvärr leder bristen på pengar J. att snart lämna Frankrike och bege sig till systern Maria och hennes make i Borgholm.

År 1669 synes J. på allvar ha bosatt sig i Stockholm, där han sysselsatte sig dels med poetiskt skriftställeri, dels drog nytta av sina ovanliga språkkunskaper vid översättningsarbeten o. d. Bland andra, som uppvaktades med hans tillfällighetssånger, var landshöfdingen Conrad Gyllenstierna vid sitt bröllop med Märta Ulfsparre. Bröllopskvädet, vilket skalden kallade »Gilliareqvaal», ansågs emellertid innehålla förstuckna antydningar på brudparets enskilda förhållanden, varför den stackars poeten kastades i fängelse och en rättegång öppnades mot honom för det han »gjort pasqvill». Saken slutades därmed, att vistelse i fängelse fick gälla som straff, varjämte han ålades att »hålla sig från denne stadzens (Stockholms) societet och gemenskap på åhr och dagh.» Hans levnad blev efter detta missöde helt kort. Under besöket på en källare »Fimmelstången» vid Kindstugatan i Stockholm den 12 augusti 1674, råkade han i någon ordväxling med en löjtnant Arvid Christian Storm, som i hettan drog värjan och gav skalden ett banesår, av vilket han avled några timmar därefter. Efter hans död utkom en dåligt redigerad upplaga af hans skrifter, under titel: Helicons blomster, plåckade ok vid åtskilliga tillfällen utdelte af Lucidor den Olycklige 1688. Bland hans stycken märkas: psalmerna n:ris 463, 465 och 467 i Sv. psalmboken; Kärlekssången: Iris, aldra bästa vän; Dryckesvisan: I män af höga sinnen, m. fl.

Källor

• Kyrkoarkiv, Storkyrkoförsamlingen, Dopbok, 1623-1639.
• Ulf Bagge, Lucidor. En bok för alla AB, 1993. ISBN 91-7448-718-3.

Denna artikel innehåller information och citat hämtade från Svenskt biografiskt handlexikon Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36. Tillägg och rättelser ur supplementband 1 - 2 / Carl Szabad.