Natural. 1670-11-24, introd. 1672. Utdöd omkr. 1708.
Ätten utgör en gren av den urgamla tyska adliga ätten von Wedel från Neumark i Brandenburg, av vilken grenar i Danmark och Tyskland upphöjts i grevligt stånd, och som ännu fortleva i dessa länder och Norge (Wedel-Jarlsberg).
Litteratur: J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden.
1At (P). 2Rf.
Johan Arent von Wedel, från Neumark. Kom i svensk tjänst 1626 med greve Thurns regemente. Fången i Polen 1629–1631. Kapten vid Viborgs infanteriregemente 1640-02-01. Fick 1649-10-29 under Norrköpings besluts villkor Mantere by och Pörölä hemman i Vesilaks socken i Finland och uppförde säteri i Mantere. Major vid nämnda regemente 1654. Stupade 1657 vid Rigas belägring av ryssarna. Gift 1:o med N. N. Gift 2:o med Margareta von Köllner i hennes 2:a gifte (gift 1:o med sekreteraren i Riga Bartolomeus Kurs), levde änka 1661-07-18.
Barn:
Barn:
Adam Christian (son av Christian Fredrik von Wedel, natural. von Wedel, Tab. 1), till Niemis i Kalvola socken, som han fick genom sitt gifte. Korpral vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente. Var kvartermästare därst. 1692. Sergeant därst. Kornett vid Hjelms dragonregemente 1707-03-28. Död1 1708 före 10/9 och slöt ätten. Gift med Elisabet de la Motte, född 1673, död 1735 på Niemis och begraven s. å. 16/3 i Lahisgraven i Sääksmäki kyrka, dotter av ryttmästaren Carl de la Motte, och Catharina Munck af Fulkila.
Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.