Ätten är utgrenad ur den under senare hälften av 1300-talet till Finland inflyttade Svärd (äldre ätten). Den upptog möderneättens, som var av finskt ursprung, namn Korke (Korki, Kurke, Kurck) och förde i ett fall (tab. 5) talande vapen, en trana (på finska kurki). I övrigt bibehölls fäderneättens vapen, ett svärd mellan tre stjärnor. Om ättens ursprung och framträdande se vidare under Svärd (äldre ätten).
Äldre ätten Kurck utdog på manssidan 1522 med biskop Arvid Kurck, men namnet upptogs av ättlingarna till biskopens syster i hennes äktenskap med riksrådet och lagmannen i Satakunda med Österbotten Knut Eriksson, d.v. s. yngre ätten Kurck, som introducerades på Riddarhuset 1625.
Herman Svärd
? En till namnet okänd son (av Herman Svärd, tab. 1), vilken ej är omnämnd i källmaterialet, har sannolikt haft sonen:
Jeppe Kurke (son av en till namnet okänd son, tab. 2, till Herman Svärd). Upptages i äldre genealogier som son till Nils Korke (tab. 2), men kan ej ha varit det, eftersom Nils Korke ärvdes bland andra av brorsonen Olof Svärd (äldre ätten). Troligt är, att Jeppe var son till en obekant broder (tab. 2) till Nils Korke och Peter Svärd, för den händelse han inte var son till den sistnämnde, vilket dock är mindre sannolikt. Att han vore son till Herman Svärd, såsom uppges i släkttavlor från omkr. 1570, ter sig oantagligt med hänsyn till att han är så mycket yngre än Nils Korke och närmast jämnårig med dennes brorsöner. Att han härstammar från den äldsta Kurckätten visas av för- och släktnamn, medan sonens vapen ådagalägger härstamningen från äldre ätten Svärd. Har identifierats med domaren Jakob Köske eller Koske i Nyland 1404 och 1413, men då läsningen Koske förekommer i två av varandra oberoende dokument, av vilka det ena bevarats i original, då Jeppe Kurke ej kan visas ha förbindelse med Nyland, och då han uppenbarligen är mycket yngre än Jakob Koske, kan identifikationen ej godtas. Jeppe Kurke nämnes första gången i Henrik Svärds morgongåvobrev 12.6 1418. Satt 20.8 1455 i konungsnämnd i Lempälä sn i Övre Satakunda, troligen i egenskap av häradshövding där. Dog troligen kort därefter, eftersom sonen följande år var häradshövding där. Var 22.1 1435 gift med Karin Klasdotter, dotter av slottsfogden Klas Lydekason (Djäkn, Lydekasönernas ätt) och Kristina Jönsdotter (Garp). Hustru Karin bodde på Nynäs i Nousis sn i Egentliga Finland och innehade Askais i Lemo sn i Egentliga Finland.
Barn:
Klas Kurke (son av Jeppe Kurke, tab 3). Nämnes 1456 i en dålig avskrift som »landshövding», felläsning för häradshövding, i Övre Satakunda, där han tydligen som sådan efterträtt fadern Jeppe Kurke, vilket styrker genealogiernas uppgift om den senares faderskap till Klas, något som också indiceras av att han bär Jeppe Kurkes svärfaders Klas Lydekasons förnamn. Nämnes därefter som häradshövding i Övre Satakunda 1463—1477. Satt i landsrättsnämnd 1466. Var efter Kristian I:s maktövertagande 1457 en tid fogde på Åbo slott och 1463 fogde i Satakunda å Jöns Olofssons (Stenbock, äldre ätten) vägnar. Nämnes 1470 som fogde i Tavastland. Levde ännu 4.8 1477 men tydligen ej 28.1 1479. Var gift med Elin Jönsdotter, dotter av Jöns Olofsson (Stenbock, äldre ätten), som från 1440-talet var bosatt i Finland. Det kan bero på frändskap, att Klas Kurke 1463 var fogde för Jöns Olofsson. När en Jöns Olofsson, som kort tid förut dött i Reva], 1488 säges vara »ohem» till Arvid Kurck och hans bror och syster, vilka voro närmast att ärva den döde, måste »ohem» i detta fall betyda »morfar» och Karin dotter till frälsemannen Magnus Fleming
Barn:
Nils Korke eller Kurke (son av Herman Svärd, tab. 1). Omtalas första gången 1.7 1400. Nämnes som riddare 1401. Medverkade 1413 bland konungens rådgivare och män vid utlysande av räfsteting i Uppsala stift (SD, nr 1703). Var häradshövding i Frösåkers hd i Uppland 1420. Dog 1427 el. 1428 och var död 18.5 1428. Torde efter överflyttningen till Sverige ha bott på hustruns gård i Lundås i Edebo sn i Frösåkers hd i Uppland. Vapen: en trana. Blev före 1.7 1400 gift med Cecilia Filipsdotter, dotter av riksrådet Filip Karlsson (Folkungaättens oäkta gren). Cecilia nämnes redan 1375 och var alltså troligen född av den första av dennes båda 1390 nämnda hustrur, Ingeborg Kettilvastadotter. Hon var 20.1 1381 gift med Olof Karlsson (tre mindre fyrkanter, en i vartdera sköldhörnet), som levde 28.4 och 7.7 1389, möjligen ännu 1392. Cecilia levde ännu 26.9 1434 men var död 20.1 1435. (En dotter till Cecilia Filipsdotter var gift med Mårten Duva (ej av ätten Dufva i Finland), vilken nämnes 1411—1415, och vars söner Per och Olof Duva gjorde anspråk på arvet efter »mormodern» Cecilia Filipsdotter. Denna dotter var säkert i hennes gifte med Olof Karlsson, eftersom Nils Korke ärvdes av brorsonen Olof Svärd (äldre ätten).
Dotter:
Äldre svenska frälsesläkter. Utgivna av riddarhusdirektionen. (ÄSF). Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen. http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20066, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2014-05-18