Hjelmberg nr 1452

Adliga ätten Hjelmberg nr 1452 †

Adlad 1711-06-23, introd. 1719. Utdöd 1762-01-06.

Den Hjelmbergska ättegrenen har gemensamt ursprung med adliga ätten Queckfeldt. Den Spaldingska ättegrenen är av samma stam som adliga ätterna Spalding, och Spaldencreutz.

¹Um. ² Wu.

TAB 1

Hjelmbergska ättegrenen.

• Jakob Hjelmberg, adlad Hjelmberg (son av Sven Andersson, se adliga ätten Queckfeldt), till Hjälmvik i Stala socken, Göteborgs och Bohus län. Född där 1665-09-27. Student i Uppsala¹ 1685-10-11. Aktuarie och notarie i exekutionskommissionen 1685. Tillika actor causæ 1689-02-19. Sekreterare därst. 1691-05-23. Assessor i Svea hovrätt 1704. Revisionssekreterare 1710-09-20. Adlad 1711-06-23 jämte sin styvson Jakob Spalding (sonen introd. 1719 under nr 1452). Ledamot av lagkommissionen 1711-10-09. Död 1718-02-09 Stockholm. Gift 1:o 1692-12-01 i Stockholm Nikolai förs. i Stockholm² med Anna Åkerman, död 1702-03-12. Gift 2:o 1704 med Magdalena Bunge i hennes 2:a gifte (gift 1:o 1688-01-01 i Stockholm med borgmästaren i Göteborg Anders Spalding, född 1659-01-12, död 1698-12-16) född 1669-01-23 i Stockholm, död 1726-07-19 Nederängen och begraven s. å. 25/7 i Vidbo kyrka, dotter av handelsborgmästaren i Stockholm, Mårten Bunge (fader till statssekreteraren Henrik Bunge, adlad och friherre Bunge), och hans 1:a fru Margareta Jernstedt.

Barn:

• 1. Anna (Cecilia?), döpt 1693-06-03 i Stockholm, liksom syskonen, död ung.

• 1. Catharina Maria, döpt 1694-08-29, död barn.

• 1. Jakob, döpt 1696-09-02. Student i Uppsala¹ 1712-02-19. Extra ordinarie kanslist i justitierevisionsexpeditionen. Död ogift 1762-01-06 i Stockholm och slöt såväl Hjelmbergska ättegrenen som hela ätten.

• 1. Carl, döpt 1698-11-17, död barn.

TAB 2

Spaldingska ättegrenen.

• Jakob Spalding, adlad och adopt. Hjelmberg (son av Anders Spalding, se adliga ätten Spalding, Tab. 3), döpt 1694-11-25 i Stockholm. Adlad och adopt. på sin styvfaders adliga namn 1711-06-23 (introd. 1719 under nr 1452). Student i Uppsala1 1712-02-19. Död ogift 1728 i Stockholm (själaringning efter honom i Jakobs kyrka s. å. 16/5) och slöt själv sin ättegren.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.