:

Zöge von Manteuffel nr 307

Från Adelsvapen-Wiki

(Omdirigerad från Zöge von Manteuffel nr 1909)

Adliga och friherrliga ätterna Zöge von Manteuffel nr 1909 och 307 †

Natural. 1751-10-22, introd. s. å. Friherrlig 1771-10-15, introd. 1786. Utdöd 1796-02-06.

Ätten Szöge (Zöge), i sin ursprungliga namnform Soye, är en av Livlands äldsta adelssläkter. Den framträder urkundligt första gången med Gerardus Soye, vilken den 11 juni 1325 som dansk vasall i Wierland beseglade en urkund. Då även samtidigt (den 6 februari 1333) uppträder en domherre i Dorpat vid namn Johannes Zoye, får man antaga, att släktens invandring skett minst ett släktled tidigare, alltså antagligen redan på 1200-talet. I fjärde generationen hade släkten talrikt utbrett sig i Harrien och Wierland, och i slutet av 1400-talet var den en av de godsrikaste och mäktigaste släkterna i Harrien-Wierland och i stiftet Dorpat.

Det har antagits, att släkten ursprungligen härstammat från Pommern. I staden Stralsunds urkunder förekommer som vittne en Thidericus Zoje 1248, och i stadens äldsta domböcker nämnas en Wibrandus Zoye 1281 och en Hermannus Zoye 1296. Thidericus Zoje var kyrkan Schwerins vasall, och hans hemort måste således i likhet med de flesta mecklenburgska vasallernas sökas i Nedersachsen. I staden Bremens urkunder från denna tid förekommer också bland kyrkans ministeriales Gerfrithus Dzoie 1233. Arnoldus Zoye uppträder samtidigt (1255) som vittne i en urkund, utställd i Stade. Släkten var en av de äldsta och ansenligaste adelssläkterna i ärkestiftet Bremen. Denna släkts vapen (en gryta) är visserligen helt olika den livländska släktens, men den sistnämndas härkomst från Pommern-Nedersachsen kan dock icke enbart på denna grund utan vidare avvisas, ehuru den ej heller med säkerhet kan fastställas.

Trots de under de sista årtiondena av den framstående forskaren, doktor A. von Transehe-Roseneck bedrivna forskningarna i släktens historia har anledningen till tillfogandet av namnet Manteuffel till det ursprungliga släktnamnet icke kunnat utredas. Någon släktskap med den tyska ätten Manteuffel har icke kunnat påvisas. Namnsammanställningen förekommer första gången, då en Evert Szöge av ättens kurländska gren vid ett tillfälle den 23 mars 1601 (men icke senare) skrev sig: Ewerth Szöige genanntt Manteuffel. Hans son Eberhard icke endast återupptog namnet Manteuffel utan satte det före det ursprungliga släktnamnet, varefter denna grens medlemmar kallade sig Manteuffel gen, Szöge. Antagandet av namnet Manteuffel spred sig på 1700-talet även till ättens ursprungliga estländska linje, vars medlemmar då började kalla sig Zöge von Manteuffel, och då en gren 1759 upphöjdes i riksgrevlig värdighet, uteslöts både det ursprungliga släktnamnet och vapnet, och dess ättenamn blev endast Manteuffel och vapnet enbart det manteuffelska.

Ätten Szöge förgrenade sig tidigt från Harrien-Wierland söderut till Livland och Kurland och fortlever ännu förutom i Estland i dessa länder samt i Tyskland. Den i Sverige naturaliserade medlemmen Otto Jakob Zöge von Manteuffel tillhörde den estländska linjen, vars nu levande medlemmar närmast härstamma från hans faders halvbroder Otto Reinhold Zöge von Manteuffel, född 1701, död 1780. Ätten är inskriven på riddarhusen i Estland, Livland, Ösel och Kurland.

TAB 1

  • Gerard Soye. Wierländsk vasall 1325.
  • Barn eller barnbarn:
  • Claus Soye, död före 1390. Gift med N. N. Parenbeke.

Barn:

  • Gert Soye, wierländsk vasall 1384, 1405. Gift med Elisabet N. N.

Barn:

  • Otto Soye. Köpte byn Sotel under Hannijöggi (nu Annia) i S:t Johannes socken i Harrien. Namnes 1402–1438. Mannrichter i Estland 1423. Gift med Anna N. N. (1405).

Barn:

  • Herman Soye, till Hannijöggi (1467), Jegelecht (1493) och Pannküll (1501). Riddare. Död 1516. Han var typen för sin tids stolta och omedgörliga vasaller och efter en glänsande medgång, som sammanföll med länsherrens-ordens, dog han i armod i främmande land under en Romresa. Gift med N. N. von Vietinghof, dotter av riddaren Jürgen von Vietinghof.

Barn:

  • Johan Szöge, till Hannijöggi och Jegelecht i Harrien, Huljel i Wierland m m. Död omkr. 1534. Gift med Dordi Tödwen.

Barn:

  • Herman Szöge, till Hannijöggi, Jegelecht, Kotzum och Koddasem. Död före 1587. Gift 1:o efter 1548 med Anna von Bremen. Gift 2:o med N. N. Tuve, dotter av Otto Tuve (Taube) till Pühs och Anna von Vietinghof.

Barn:

  • 1. Herman Szöge, till Hannijöggi, Jegelecht och Kotzum. Nämnes 1575–1605. Gift 1:o med Gertrud von Tiesenhausen, dotter av Fabian von Tiesenhausen, till Laakt. Gift 2:o 1598 med Anna Wrangel i hennes 2:a gifte (gift 1:o med Herman Maydell).

Barn:

  • 1. Fabian Zöge, till Hannijöggi, Jegelecht och Kotzum (1622), död före 1635. Gift med Elisabet Rehbinder.

Barn:

  • Fabian Zöge, till Kotzum. Mannrichter i Wierland. Död 1694. Gift 1:o med Sofia Gertrud von Yxkull, död 1669 och begraven s. å. 9/2 i Reval, dotter av lantrådet i Estland Otto von Yxkull, till Felks, och Hildegard von Yxkull. Gift 2:o 1670 med friherrinnan Dorotea Elisabet von Rehbinder, född 1641, död 1698 och begraven s. å. 5/2 Reval, dotter av generalmajoren Henrik Rehbinder, natural. och friherre Rehbinder, och Hildegard Elisabet von Yxkull.

Barn:

  • Otto Zöge von Manteuffel, till Kotzum, som han sålde 1694, och pantherre till Wayküll i Wierland. Ryttmästare vid drottningens livregemente till häst 1680-11-24. Överstelöjtnant. Gift 1:o med friherrinnan Sofia von Ratschin, död 1685, dotter av friherre Georg von Ratschin och Catharina Elisabet von Rosen. Gift 2:o 1688 med Magdalena von Yxkull, dotter av Vilhelm von Yxkull, till Errinal, och Anna Dorotea von Rosen. Gift 3:o 1690-03-12 med Hedvig Elisabet von Lode, dotter av Gerhard von Lode, till Neu-Harm, och Catharina von Ulrich.

Barn:

  • 1. Otto Zöge von Manteuffel. Musketerare vid Bielkes infanteriregemente 1693. Förare därst. s. å. Fänrik vid änkedrottningens livregemente i Pommern 1700-03-10. Löjtnant därst. s. å. 31/8. Kapten vid elbingska infanteriregementet 1704-04-02. Kapten vid livgardet 1711-11-10 och tillträdde platsen 1712-06-17. Major därst. 1717-12-07. Överste för estniska adelsfaneregementet 1720-01-02. Död 1721-11-28 i Stockholm och begraven s. å. 2/12 i storkyrkan därst. Gift 1717-05-14 med Catharina Sofia Klingenstierna, född 1695-08-14, död 1736-07-16 i Stockholm, dotter av kammarherren Casten Klingenstierna, och Hedvig Lilliestierna.

Barn:

  • Otto Jakob Zöge von Manteuffel, natural. och friherre Zöge von Manteuffel, född 1718-04-02 i Stockholm. Page vid hovet 1729-11-10. Jaktpage hos konung Fredrik I 1731. Avsked 1733-12-03. Volontär vid artilleriet s. å. Fänriks karaktär s. å. 11/12. Kornett vid konung Stanislai livdragonregemente 1734-01-01. Löjtnant därst. s. å. Fänrik vid Savolaks regemente 1736-11-17 och vid livgardet 1737-08-16. Löjtnant därst. 1741-08-07 och vid livgardesbataljonens grenadjärer 1743. Major vid Zanderska, sedermera Stedingkska, regementet 1747-04-09. RSO 1748-11-07. Överstelöjtnant vid greve Spens' värvade tyska regemente i Göteborg 1751-06-13. Natural. svensk adelsman s. å. 22/10 (introd. s. å. under nr 1909). Överste i armén 1761-08-23 med tur från 1762-11-04. Minister vid nedersachsiska kretsen 1761-10-19. Rappellerad 1765-10-30. Överste för hertig Fredrik Adolfs regemente, sedermera änkedrottningens livregemente, 1766-01-08. Envoyé extraordinaire vid preussiska hovet s. å. 5/3–1782. Generalmajor 1770-11-07. Friherre1 1771-10-15 (introd. 1786 under nr 307). KSO 1772-11-30. Generallöjtnant 1776-10-16. Kmstk SO 1780-11-27. Överste för Jönköpings regemente 1782-02-20. Förste stallmästare hos prinsessan Sofia Albertina s. å. 1/8. Avsked från överstebeställningen 1785-09-27. General av infanteriet 1792-05-15. Avsked från stallmästartjänsten 1795. Död ogift 1796-02-06 i Stockholm och slöt således själv sin ätt samt jordfäst i Ladugårdslandskyrkan. 'Han bevistade Danzigs belägring 1734. Deltog i finska kriget 1741 och 1742 såsom överadjutant, först hos kommenderande generalen greve Charles Emil Lewenhaupt, sedan hos hans efterträdare, general Bousquet. Beordrades 1745 att såsom frivillig vid preussiska armén övervara kampanjen i Böhmen samt deltog med ära och tapperhet i där förefallande krigsrörelser. Skickades 1746-01-00 till hertiginnan av Holstein samt konung Fredrik II i Preussen med tillkännagivande av kronprinsen Gustafs, sedermera konung Gustaf III, födelse. Avgick 1757 med regementet till Pommern och förde därstädes 1758 befälet över upplänningarna. Bidrog såsom minister vid nedersachsiska kretsen till fredsunderhandlingen 1762 i Hamburg mellan Sverige och Preussen.’

Källor

Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil: Kurland, Lief. 5.

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.

: