:

Von Saltza nr 1849

Från Adelsvapen-Wiki


Adliga ätten von Saltza nr 1849 †

Naturaliserad 1731-01-01, introducerad 1731. Ättens sist levande medlem upphöjd i friherrligt och grevligt stånd.

Förutom den suveräna ätten von Salza, vars mest framstående medlem var Herman von Salza till Salza (nuv. Langensalza) i Timringen, tyska ordens berömde herrmästare, död 1239, har funnits en rad tyska släkter von Salza av lägre adel. I en uppsats i Jahrbuch fur Genealogie, Heraldik und Sphragistik (Mitau), arg. 1902, betitlad Die richtige Abstammung und das richtigc Wappen der Freiherren und Grafen von Salza in Esthland und in Schweden, har arkivrådet i Magdeburg von Mulverstedt kritiskt behandlat det i tyska arkiv befintliga materialet till dessa släkters genealogi och kunnat påvisa icke mindre än tio olika med varandra icke besläktade ätter von Salza under 13. till 16. århundradena. Av dessa äro numera alla utdöda utom två, nämligen den till Estland och Sverige överflyttade ätten von Salza till Brücken, vilken dock i mitten av 1700-talet utslocknade i sitt hemland, samt ätten von Salza und Lichtenau i Oberlausitz och Sachsen, vilken 1792-12-21 upphöjdes i böhmiskt friherrestånd. Efter överflyttningen till Estland bortlade den förra ätten redan före mitten av 1600-talet sitt ursprungliga vapen, en schackrutad Sparre, och upptog ett kvadrerat vapen, i vars första och fjärde fält ses lichtenauättens vapen, en lilja (vilken lär hava förts av herrmästaren Herman von Salza), och i det andra och tredje två från varandra vända metkrokar, vilka förts av en tredje, år 1631 utdöd ätt von Salza till Ascherode, med vilken den ej heller hade någon gemensam härstamning. Detta sammansatta vapen, krönt av tvenne hjälmar, hade uppstått genom en mellan dessa båda senare ätter, under den oriktiga förutsättningen av gemensam härstamning från den suveräna ätten, ingången vapenförening, vilken formligen bekräftades av kejsar Carl V genom diplom 1540-03-17. – Ätten, vars namn i Sverige och Estland skrivits Saltza, har i sistnämnda land erhållit baronlig värdighet. Filip Johan von Saltza till Hoebbet, född 1717, död 1787, brorson till de i Sverige naturaliserade bröderna von Saltza, blev tillika med sina sysslingar, bröderna Otto Reinhold och Adam Johan, sonsöner till nedanstående Anton Fredriks broder, ryttmästaren vid estländska adelsfanan Detlof Johan von Saltza, död 1711, på grund av sin farbroder Jakob Ludvigs 1755 erhållna svenska friherrediplom, inskriven i estländska adelsmatrikeln som baron 1759. Filip Johans son, estländska lantrådet och vice guvernören, baron Alexander Filip von Saltza, död 1821, hade i sitt gifte med Agneta Johanna Staél von Holstein sönerna, generalmajorerna Peter Johan Ernst, som stupade vid Silistria 1829, och Filip Johan, död 1852, samt överstarna Herman Reinhold, död 1839, och Carl Magnus, med vilken denna gren av ätten utdog 1866. Från Otto Reinhold och Adam Johan fortleva ännu grenar i Estland och Ryssland, event. i rysk emigration. Bland Otto Reinholds efterkommande märkas sonsonen, ryske generallöjtnanten och kommendanten i Petersburg, baron Carl Nikolaus, död 1862, samt dennes son, ryska verkliga statsrådet, baron Woldemar, död 1873, och brorson, generalen av infanteriet, baron Anton Jegorovitj, död under världskriget 1915. Bekräftelse på den estländska grenens barontitel i Ryssland hade erhållits genom senatsbeslut 1855-09-05, varpå följde kejserlig konfirmation genom riksrådsbeslut 1865-12-10.

Litteratur: se ovan samt v. Salza, Regesten des aus dem alten deutschcn Herrenstande hervorgegangenen Geschlechts Salza etc. (1853).


TAB 1

Henrik von Salza, till Brücken i kretsen Sangerhausen i Sachsen. Gift med Elisabet von Spitznaze.

Barn:

  • Bernhard, till Brücken, å vilket han erhöll länsbrev av hertig Henrik av Sachsen 1540, vilken förläning bekräftades 1546. Gift 1:o med Anna von Vitzenhagen. Gift 2:o med Anna von Sandershausen, av huset Brücken.

Barn:

  • Jonas, till Berga, även i kretsen Sangerhausen. Död före 1596-05-10. Gift med Anna von Barth, dotter av Kurt von Barth och Magdalena Zetteritz von Sandersleben.

Barn:

  • Bernhard, till Brücken, å vilket han erhöll länsbrev av hertig Johan Georg av Sachsen 1612-07-10 och Kau i Haggers socken, Estland, som han erhöll med sin andra fru. Född 1583. Överflyttade till Estland före 1611. Gick i svensk krigstjänst och uppgives blivit överstelöjtnant. Ritterschaftshauptman i Estland 1635–1640. Död 1656 och begraven 1657-01-15 i Nikolaikyrkan i Reval, där hans gravsten med hans och hans 1:a frus vapen finnes. Gift 1:o med Hedvig von Asserie, begraven 1611-12-12 i Reval, dotter av lantrådet Antoni von Asserie, till Tolks, och Hedvig von Drolshagen. Gift 2:o med Elisabet von Wrangel, begraven 1677 i mannens grav i Nikolaikyrkan i Reval, dotter av Otto von Wrangel till Kau och Anna von Fersen.

Barn:

  • 1. Anton Filip, till Lechts i Ampels socken, Estland, som han erhöll genom sitt första gifte, född 1611-10-02, död 1686-05-24. Gift 1:o 1633-01-24 med Barbara von Bremen, dotter av Jakob von Bremen, till Lechts, och Barbara von Zöge. Gift 2:o med Gertrud von Uexkull, begraven 1693-02-24 i Nikolaikyrkan i Reval.

Barn:

  • Anton Fredrik, till Paenkull i Merjama socken och Odenkatz i Rappels socken, båda i Estland. Född 1640. Ryttmästare i svensk tjänst. Hakenrichter i Estland. Död 1710 på Arrohof och begraven 1711-03-27 i Ampels socken. Gift med Anna Dorotea Taube, dotter av översten Edvard Taube, naturaliserad Taube, och Elisabet Dorotea Wrangel, av huset Sauss.

Barn:

  • Evert Fredrik, naturaliserad von Saltza, född 1681. Överste. Död 1750. Se Tab. 2.
  • Jakob Ludvig, naturaliserad och friherre von Saltza, född 1685. Generalmajor. Död 1763. Se friherrliga och grevliga ätterna von Saltza, Tab. 1.

TAB 2

Evert Fredrik von Saltza, naturaliserad von Saltza (son av Anton Fredrik von Saltza, Tab. 1), döpt 1681-02-20 i Reval. Volontär vid Tiesenhausens livländska kavalleriregemente 1698. Avsked 1699. Grand-mousquetaire i sachsisk tjänst med löjtnants rang 1699. Avsked 1700-05-12. Kapten vid Åbo läns tremänningsinfanteriregemente 1700-09-15. Konfirmationsfullmakt 1700-11-03. Avsked 1707. Livdrabant 1708-05-12. Följde till Bender. Vice korpral vid livdrabantkåren 1714-09-10. Fången vid Stresow på Rügen 1715-11-05. Rymde 1718. Korpral vid livdrabantkåren 1719-06-22. Överstelöjtnants karaktär 1723-05-27. Naturaliserad svensk adelsman 1731-01-01 jämte sin yngre broder Jakob Ludvig (introducerad 1731 under nr 1849). Överstelöjtnant vid Jämtlands regemente 1743-02-08. RSO 1748-09-26. Död 1750-08-10 Vångeni utan söner och slöt således själv sin adliga ättegren. Gift med Elisabet Catharina von Platen, född 1689 på Rügen, död 1757-02-19 på Vången (At (P).), dotter av Wilcke von Platen, till Subzow, och Margareta Eva von Platen, av huset Grantzewitz.

Barn:

  • Margareta Fredrika, född omkring 1714, död 1761-03-16 i Brunflo socken, Jämtlands län. Gift med majoren vid Jämtlands dragonregemente Henrik Vilhelm Rickman i hans 1:a gifte (gift 2:o 1762-11-25 i Sundsvall med Johanna Elisabet Cedermarck, född 1740, dotter av hovrättsrådet Nicolaus Magnus Sternell, adlad Cedermarck, och hans 1:a fru Margareta Vendla Stridsberg), född 1722-11-00, död 1801-10-24.
  • Catharina Lovisa, född 1720, död 1791-03-25 på Frösön. Gift med kaptenen vid Jämtlands dragonregemente Hugo Reinhold Rickman, född 1719-05-20, död 1784-05-01.
  • Beata Dorotea, född 1721, död 1764-12-10 i Lits sn (O. C. Ahlström, Norrländska släkter (1890).) Jämtlands län. Gift 1754-07-11 i Alsens prästgård (At (P).) med kaptenen vid Jämtlands dragonregemente Carl Joakim Örbom i hans 1:a gifte (gift 2:o 1771-11-07 med Anna Catharina Gestrich, född 1740, död 1789. Gift 3:o 1791 med Catharina Elisabet Widegren, född 1749, död 1825-12-10) (O. C. Ahlström, Norrländska släkter (1890).), född 1722-03-05 död 1810-05-02 på Viken (O. C. Ahlström, Norrländska släkter (1890).) i Brunflo socken.
  • Eva Helena, född 1724-07-14, död 1761-12-07. Gift med majoren Carl Gustaf Modée, född 1703, död 1772.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.

: