Stenflycht nr 1504

Från Adelsvapen-Wiki

1504.jpg


Adliga ätten Stenflycht nr 1504 †

Adlad 1716-08-06 och 1717-12-27 född, introd. 1719. Utdöd 1758.


1Öä, D. 10, sid. 446. 2Medd. av P. G. Vejde.

TAB 1

Bengt Mårtensson, född 1601-01-00. Bosatt först i Länghem socken Älvsborgs län, sedan i Säby i Hovs socken Östergötlands län. Död 1694-04-27 i Säby. Gift med Brita, född 1600, död 1692-02-11 i Säby.

Barn:

  • Gustaf Bengtsson Segersten, född i Länghems socken. Korpral vid Östgöta kavalleriregemente. Bodde i Säby. Död där 1701-05-06. Gift med1 Brita Olofsdotter, född 1648, död 1729.

Barn:

  • Johan Segersten, adlad Stenflycht, född 1681. Generallöjtnant. Död 1758. Se Tab. 2.
  • Peter Segersten, adlad Stenflycht, född 16821 i Säby. Ryttare vid Östgöta kavalleriregemente 1701. Förare vid Dückers dragonregemente 1703. Sergeant därst. 1706. Adlad 1717-12-27 och intagen på sin äldre broders adelskap (med honom introd. 1719 under nr 1504). Fänrik vid östra skånska regementet 1718-01-04. Avsked 1722-05-04. Död barnlös s. å. och slöt således själv sin adl. ättegren. 'Han blev 1702 på ett parti i Litauen fången av polackerna, men kom på flykten och bevistade s. å. slaget vid Klissov. Var även med i stormningen av Lemberg 1704, då han fick ett skott i högre låret, ävensom i slaget vid Warschau 1705, varest han åter tillfångatogs. Fången vid Perevolotjna den 1 juli 1709 och fördes till Galitj, varifrån han rymde 1716 och återkom till Sverige.'. Gift med Hermica Juliana Gyllengranat i hennes 1:a gifte (gift 2:o 1723-06-30 i Hovs socken med livdrabanten Bengt Hökeflycht, född 1704, död 1732. Gift 3:o 1733-12-05 i Hovs socken med livdrabanten Magnus Joakim Bock, född 1696-01-29 i Stade, död 1777-03-23 i Bjälbo socken, Ög.), född 1681, död 1765, dotter av majoren Gustaf Gyllengranat, och Elsa Juliana Påfvenfelt.

TAB 2

Johan Segersten, adlad Stenflycht (son av Gustaf Bengtsson Segersten, tab 1), född 1681-04-06 på Säby rusthåll i Hovs socken Östergötlands län. Gick i Linköpings skola. Trossdräng vid Östgöta kavalleriregemente 1701. Korpral därst. 1702. Adjutant 1705-05-15. Ryttmästare vid furst Rákóczis trupper i Ungern 1707. Chef för en friskvadron dragoner 1711. Överstelöjtnant och chef för general Smigielskis polska dragonskvadron 1713-01-15. Konfirm.fullm. 1714-12-07. Överstelöjtnant vid Dnjesterska dragonregementet s. å. 9/12. Överste för regementet 1715-11-09. Adlad 1716-08-06 (jämte den efter honom adlade yngre brodern introd. 1719 under nr 1504). Avsked ur svenska tjänsten 1719-09-30. Generalmajor i hertigens av Holstein-Gottorp tjänst s. å. Konung Stanislai general och den konfedererade republikens generallöjtnant över alla på tysk fot inrättade trupper 1733. Generallöjtnant i fransk tjänst. Överkommendant i Hamburg 1738. Avsked därifrån 1742. RSO 1748-09-26. Död 1758-06-21 Nöbbele, 'Han blev 1702 på ett parti mot litauerna vid Sorfoniski, efter åtta erhållna blessyrer, fången, men frigjorde sig strax därefter och var s. å. med i slaget vid Klissov. Råkade 1706 i duell i Sachsen och måste därför rymma, då han begav sig först till Berlin och sedan till Ungern, där han under namnet Stenflycht tog tjänst hos Rákóczi och därefter hos de kejserliga, då han deltog i slaget vid Tyrnau, stormningen av Zitzendorf, attacken vid Ejserne-Thor i Siebenbürgen och slaget vid Trencsén. Blev i de tre förstnämnda affärerna illa blesserad och var nära att i den sistnämnda bliva helt och hållet massakrerad, om han ej hatt en vit rock på sig, så att han kunde anföra en skvadron kejserliga, till dess han fick tillfälle rädda sig. Tog 60 man av sina trognaste och käckaste ungerska karabinjärer, alla utlänningar, med sig för att gå till svenska armén i Polen men kom i stället till polska fältherren Sieniavvski, då han sade sig vilja tjäna republiken, men hans förehavande blev snart upptäckt. Måste då kvarlämna sitt trogna folk och fick, endast åtföljd av tvenne drängar med fyra hästar, begiva sig varthän han kunde och kom då till svenskarna. Värvade under vägen 40 man, med vilka han sedan massakrerade 50 ryssar vid Siradia och lika många vid Lentschiza, uppbrände 150 vagnar med nya ryska munderingar och 70 sachsiska proviantvagnar. Gick sedan till Pommern, då han i Brandenburg utgav sig för en rysk partigångare, som skulle tillse, vad de svenska gjorde på pommerska gränserna. Tog dagen före bataljen vid Gadebusch, mitt emellan de båda fientliga arméerna och i åsynen av hela sachsiska kavalleriet, danska brigadmajoren Slangenbach med 20 grenadjärer till häst till fånga och levererade honom i högkvarteret, varigenom fiendernas styrka och positioner blevo bekanta. Blev vid Stralsunds övergång 1715 fången hos sachsarna, men kort därefter utväxlad mot sachsiska översten Berner, då han gick till Polen, där han uppmanade till tappert motstånd mot konung August och sachsarna, intog Storchnest och Posen, där han med egen hand tog sachsiska generallöjtnanten Seidlitz till fånga, jagade generallöjtnanten Bozen med 2,000 man över Weichseln, varpå han fick Thorn och hela polska Preussen under sin disposition.' Han hade med sin hushållerska Susanna Monthan fyra naturliga barn, bland vilka sönerna Gustaf och Michael Segersten.2 Om honom se vidare Nord. fam. Gift 1723 med Anastazya Orlik, född 1691, död 1728, dotter av kosackfältherren Filip Orlik och N. N. Hertzick.

Barn:

  • Carl Gustaf, född 1724. Tjänade från 1728–1749 i holsteinsk tjänst, först såsom fänrik under prins Fredrik Augusts bataljon och sedan såsom löjtnant vid livdragonregementet. Kapten i fransk tjänst vid regementet Royal Pologne 1747 och var detta ännu 1752. Död ogift 1758 efter fadern och slöt ätten.
  • Filip, född 1726, död ung.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.