Adlad 1647-11-13, introducerad 1649. Utdöd 1679-02-20.
I sitt arbete Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden har fru Jully Ramsay uppvisat de olika finska frälsesläkterna Spåres och Spåras ursprung. Av denna utredning framgår, att den år 1627 under nr 132 (som sedan blev nr 160) introducerade ätten Spåra, av tavastländskt ursprung och utan känt samband med de andra ätterna Spåre, utdog redan 1648. Nedanstående.Johan Eriksson Spåre, som 1647 erhöll förnyelse på gammalt adelskap på grund av en år 1640 med häradssignet bekräftad släktutredning, utvisande hans härstamning i sjunde led från frälsemannen »gamle Jönis Spåre, som levde 1411», introducerades 1649 med namnet Silfverspåre till skillnad från den år 1627 introducerade ätten Spåra. Hans ätt utgick dock 1679 med. hans ende son. Såväl ätten Silfverspåre som ätten Spåra äro därför med fullt fog avförda såsom utdöda både i den 1731 utgivna riddarhusmatrikeln och i Stiernmans matrikel 1754. Den för Johan Eriksson Spåre utställda släktlinean var »utan tvivel på vanligt sätt lösligt hopkommen», men då en Jönis Spåre bevisligen levat på 1400-talet, är den möjligheten, icke utesluten, att den förre på något sätt härstammat från den sistnämnde. Huru i medlet av 1700-talet då levande avlägsna anförvanter till Johan Eriksson Spåre, stödjande sig på denna gamla frälserätt, vid den påbjudna revisionen av riddarhusmatrikeln 1764–65, då så många stamtavlor blevo lappade och nykonstruerade, lyckades bliva inskrivna, ej på ätten Silfverspåres men på ätten Spåras. stamtavla, se ätten Spåra, nr 160.
Litteratur: J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden.
Jakob Olofsson. Ägde Juva frälsegods i S:t Mårtens socken i Finland, vilket han 1556-02-24 jämte fyra stänger i Eura by i S:t Mårtens socken avstod till konung Gustaf I mot lika mycket jord i Moisio by och ett torp i Lundo socken. Underskrev trohetsförsäkran till konung Johan 1568. Gift med N. N. som levde 1556.
Barn:
Barn:
Erik Olofsson Spåre (son av Olaus Jacobi, Tab. 1). Borgare i Åbo. Rådman i Åbo 1613–1628, borgmästare 1629–1632. Riksdagsman för Åbo stad i vid senare riksdagen 1627 och vid utskottsmötet 1631. Gift 1:o med Carin Jakobsdotter i hennes 3:e gifte, begraven 1609-07-12 i Åbo domkyrka, dotter av Jakob Tomasson, av adliga Borstbölesläkten, och Brita N. N. Gift 2:o med Brita Sunesdotter, som levde 1640.
Barn:
Johan Eriksson Spåre, adlad Silfverspåre (son av Erik Olofsson Spåre, Tab. 2). Fänrik vid Åbo läns infanteriregemente 1634 (At KrA).). Löjtnant vid Åbo läns infanteriregemente 1642 (At KrA).). Kaptenlöjtnant 1647. Adlad eller fick förnyelse på gammalt adelskap 1647-11-13 (introducerad 1649 under nr 385 och med namnet Silfverspåre, som han och hans efterkommande dock sällan brukade). Erhöll Suutarla i Rimito socken under Norrköpings besluts villkor 1649-06-30. Tillhandlade sig släktens gamla sätesgård Moisio i Lundo socken. Fick 1649-06-08 bekräftelse på frihet för den del därav, som tillhört hans anförvant Jakob Mattsson Spåre, och 1663-07-10 hela Moisio urminnes sätesgård under säterifrihet. Köpte under 1660-talet Pornais i Rimito socken och tillbytte sig 1674 halva Bukkila i Piikkis' socken. vilket gods ägts av hans broder Mikel och för gäld varit intecknat hos honom. Död omkring 1675 och begraven i Rimito kyrka i egen murad grav, som han tillhandlat sig 1659. Gift med Barbro Stahl, sannolikt från Ingermanland, som överlevde honom.
Barn:
Erik (son av Johan Eriksson Spåre, adlad Silfverspåre, Tab. 3), till Moisio, Suutarla och Pornais. Kornett vid Åbo läns kavalleriregemente. Död 1679-02-20 och begraven i Rimito kyrka, där hans vapensköld, å vilken han kallas Erik Spåra, uppsattes. Han slöt ätten på svärdssidan. Gift med Christina Sabelstierna, död på Pornais och begraven 1687-10-17 i Rimito kyrka, dotter av ryttmästaren Erik Henriksson Sabell (Sabelstierna), och Anna Gyllenhierta.
Barn:
Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.