Polhem nr 1514

Adliga ätten Polhem nr 1514 †

Adlad 1716-12-15, introd. 1719. Utdöd 1772-08-01. Litteratur: H. Rosman, Polhems släkt och dess minnen på Gotland (1911).

¹Vm. ²Ab. ³At (P.).

• Wulf Christoffer Polhammar, född enl. uppgift i Ungern och bördig av en österrikisk friherrl. Ätt vid namn von Polheim, som för religionsförföljelses skull måste fly till Pommern. Handlande i Visby före 1654. Död 1669. 'Han strandade under en sjöresa på Gotland, varefter han kvarstannade i Visby stad, förlorade genom sjöolyckor skeppsparter och mycket annat, varför han slutade med rörelsen. Ägde Nystugu i Tingstäde socken, Gotlands län. Gift 1660 med Christina Eriksdotter Schening i hennes 1:a gifte (gift 2:o med tingsdomaren och ägaren av Stora Mellings i Eista socken Jöran Silker), född 1625 i Vadstena, död 1715.

Barn:

• Christoffer Polhammar, adlad Polhem, född 1661 troligen 18/12 i Tingstäde socken. Skolpilt i tyska räkneskolan i Stockholm. Gårdsskrivare på Kungshamns säteri vid Uppsala. Uppbördsman på Vansta gods i Ösmo socken Stockholms län. Student i Uppsala¹ 1687-10-12. Stipendiat i mekaniken² 1692-03-21. Tillika konstmästare vid Stora Kopparberg² 1700-02-29. Avsked därifrån² 1716-01-20. Direktör i mekaniken s. å. 2 Assessors titel 1714-02-27. Kommerseråd 1716-12-10. Adlad s. å. 15/12 (introd. 1719 under nr 1514). En av VA:s första ledamöter² 1739-06-16. RoKNO 1748-04-16. Död 1751-08-31 i Stockholm och begraven därst. 'Han måste genom faderns och en sin farbroders tidiga död avbryta studierna vid tyska skolan och tjäna hos enskilda herrskaper, vilket han gjorde i tolv år. Inrättade därunder av naturlig fallenhet för mekaniken och vid lediga stunder en fullkomlig snickar-, svarvar- och smidesverkstad, varest han förfärdigade ur, stekvändare och andra dylika saker. Var, ehuru han av andra ansågs såsom mästare i sin konst, dock själv missnöjd, emedan han insåg, att det skulle givas någon teori, varpå hela utövningen av mekaniken berodde samt beslöt, då han fått höra att mekaniken och därtill hörande vetenskaper skulle finnas avhandlade i latinska böcker, att lära sig latinet. Han fick fördenskull till skänks av en präst ett latinskt och svenskt lexikon, det han begynte lära sig utantill, samt av en annan, emot det att han åt honom förfärdigade ett ur, läxor i latinska grammatiken att också utantill lära sig, och äntligen av kyrkoherden i Sorunda, magister Erl. Dryselius, som bodde 3/4 mil från den gård, där Polhammar tjänade och vilken lärde man han varje dag i sju månaders lid till fots besökte, så god undervisning i språket, att han kunde begiva sig till universitetet. Reste efter någon tids förlopp till Stockholm för att ingå vid lantmäterikontoret, men sedan han läst den på väggen hängande listan varefter han borde examineras, skrämdes han tillbaka till Uppsala, där han fördubblade sin flit i studierna. Företog sig därunder alt laga ett av en munk i Vadstena förfärdigat, bakom altaret i Uppsala domkyrka sedan hundra år tillbaka obrukbart stående urverk, vilket ingen urmakare tilltrott sig lägga handen vid och lyckades därmed sä väl. Att verket ej blott blev iståndsatt utan även så förbättrat, att det visade hela kalendarium och de ärliga högtiderna samt solens och månens gång, ny och nedan mm och detta allt utan vidare hjälp av människohänder, än att det skulle var sjätte vecka uppdragas, varefter uret gjorde tjänst ända till dess det i Uppsala brand år 1702 förstördes. Gjorde sedan och uppvisade på anmodan inför bergskollegium en modell till en konstig uppfordringsmaskin, som vann stort bifall och av konung Carl XI belönades, varefter han vid Falu och andra gruvor i Sverige inrättade åtskilliga uppfordringsverk. Anträdde år 1694 en utrikes resa, därunder han i Paris erbjöd att lägga hand vid ett ur, lika konstigt om icke konstigare än det i Uppsala, emedan del skulle visa och slå de turkiska, judiska, babyloniska, italienska och allmänna europeiska timmarna samt gjorde efter hemkomsten modell till ett sådant, vilket också sedan förfärdigades i Paris utan att den utlovade belöningen honom tillställdes och skänktes av franska hovet till turkiska sultanen. Kallades 1707 med konung Carl XII:s tillstånd av kurfursten av Hannover, sedan konung Georg I i Storbritannien, till förstnämnda land för all förbättra bergsmaskinerna vid Harz. Inventerade dessutom såningsmaskin, tuvplog, mullbråka, stenåka, hackelse- och tröskmaskiner, tegelbråka, dyrkfria lås samt förbättrade vattenkvarnar. Blev 1716 anförtrodd Trollhätte slussbyggnad, som han åtog sig att inom fem år fullborda emot en vedergällning av 150,000 daler kopparmynt, vilket dock ej då gick i verkställighet, samt 1742 uppsikten vid Söderströms slussbyggnad i Stockholm. Författade desslikes flera grundliga skrifter i mekanik, naturkunnighet, hantverkerier samt allmänna och enskilda hushållningen, av vilka några äro införda i Vetenskapsakademiens handlingar, men största delen endast tillfinnandes i handskrift. Av de tryckta må särskilt nämnas: Dædalus hyperboreus, D. 1–6 (1716, 17), Betänkande om ekonomien och commercien samt öfver segelfarters inrättande emellan Stockholm och Götheborg, tryckta 1721, Allmänna hushållsförslager, tryckta 1726, Samtal emellan en svärmoder och en sonhustru om allehanda hushållsförrättningar, tryckt 1745 och ånyo 1750, Patriotiskt testamente eller underrättelse om järn, stål, koppar, tenn och bly för dem, som vilja begynna manufakturer i dessa ämnen, tryckt 1761. VA har låtit över honom prägla en minnespenning.'. Gift 1691-12-28 på Riksten³ i Botkyrka socken Stockholms län med Maria Hoffman, född 1671-09-24 i Bremen, död 1735-10-14 i Stockholm.

Barn:

• Christoffer, född 1692-10-08 i Stockholm. Student i Uppsala¹ 1705-03-03. Bergstipendiat. Död 1708-09-29 i Leipzig.

• Henrik, född 1694-04-10, död 1695-07-05.

• Elisabet, född 1695-06-15, död 1701-05-18.

• Henrik, född 1697-04-08, död 1701-05-26.

• Maria, född 1698-10-10, död 1754-04-27. Gift 1718-11-11 med krigsrådet Martin Ludvig Manderström, friherre Manderström, född 1691, död 1780.

• Gabriel, född 1700-02-11 i Falun. Student i Uppsala 1713. Stipendiat i mekaniken 1716-06-23. Auskultant i bergskollegium 1738-07-21. LVA 1739-09-01. Hovjunkare 1743-11-09. Direktör i mekaniken 1752-07-21. Kammarherre 1755-03-07. Föreståndare för laboratorium mechanicum 1756-06-19. Död ogift 1772-08-01 i Stockholm, slutande ätten samt begraven s. å. 5/8 därst., varvid vapnet krossades av lagmannen Gust. Plaan [Ab]. 'Kammarherren Polhem var liksom fadern en utmärkt mekanikus. Bevistade under sin faders inseende flera statens byggnadsföretag såsom docksbyggnaden i Karlskrona, byggnaden av Carls grav vid Trollhättan m. m. Skickades 1733 av konung Fredrik I (ill Hessen-Kassel, där han uppbyggde ett myntverk av ny konstruktion. Blev 1756 av sekreta utskottet förelagd att för sin innehavande lön hålla i mekaniken föreläsning på modellkammaren. Har slutligen vid presidii nedläggande i VA hållit ett sedermera tryckt Tal om mathematiska vetenskapernas nytta uti byggnaders varaktiga sammansättande samt 1760 Om de här i landet befinteliga byggningsämnen.'

• Emerentia, född 1703-06-25, död 1760-01-28. Hon var känd för sina tid efter annan utgivna svenska rim. Gift 1723-02-23 Stjärnsund Med hovrättsrådet Reinhold Rücker, adlad Rückersköld, i hans 2:a gifte, född 1690, död 1759.

• Hedvig, född 1705-06-12 på Stjärnsund, död 1769-04-20 i Stockholm. Gift 1724-08-16 med kammarherren och överjägmästaren Carl Gripenstierna, i hans 2:a gifte, född 1668, död 1746.

• Elisabet, född 1707-12-01, död 1787-11-01 i Stockholm, den sista av namnet. Gift 1735-08-21 i nämnda stad med kammarrådet Nils Stuwe, adlad Sandelhielm, i hans 2:a gifte, född 1684, död 1760.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.