Sparre af Rossvik nr 7

Adliga ätten Sparre af Rossvik nr 7

Gammal frälsesläkt. Introducerad på Riddarhuset 1625

TAB 5

Lars Siggesson d.y.(son av Sigge Larsson d.y., Tab. 4), död på Örebro slott den 12 januari 1554. Framträder först under striden mellan Sten Sture d. y. och konung Kristian II, i det han jämte fem andra svenska ädlingar, däribland den då unge Gustaf Vasa, 1518 lämnades såsom gisslan åt Kristian och av honom mot tro och lofven bortfördes fången till Danmark. Sedan han återkommit till Sverige, slöt han sig till den af Gustaf Vasa inledda folkresningen och var jämte Berent von Mehlen befälhavare över de av Gustaf från Lybeck anskaffade örlogsskeppen, som hade att bidraga till Stockholms inneslutande. Utnämnd till ståthållare på Örebro slott, skickades han med en krigsstyrka till Skåne, för att i denna danska provins åstadkomma en resning mot Kristian, och införliva den med Sverige, vilket företag dock misslyckades. Sänd 1523 i enahanda syfte till Norge, erövrade han hela landsträckan till Oslo samt lät allmogen i södra Norge svära svenska konungen trohetsed. Av brist på livsmedel måste han likväl vända tillbaka och intog på återvägen största delen av Viken med Karlsborgs slott, vilken erövring dock sedan gick förlorad. Såsom Svea rikes marsk deltog han med det övriga rådet i den på herredagen i Söderköping till Gustaf avgivna försäkran, »att de ville allt försvara, lida och umgälla med konungen». 1525 förordnades han till lagman i Närke, då han i förläning erhöll hela detta landskap jämte ett härad i Södermanland, vilken förläning han bibehöll till sin död. Vid Gustafs kröning i Uppsala 1528 var han den förste av riksens adel, som framkallades och slogs till riddare, sändes 1531 jämte flera rådsherrar att hämta konungens första gemål, prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg, samt förnyade 1536 jämte Gustaf Olofsson (Stenbock) och Kristofer Andersson (Röd) i Köpenhamn det under Grevefejden mellan Danmark och Sverige ingångna förbundet. Följande året avgick han med en betydande krigsmakt till Småland »för att hålla konungsräfst efter Sveriges lag och förhöra alla saker och klagomål för rätta, straffa skalkar och hålla dannemän och fromma vid makt». Den stränghet, med vilken han vid detta tillfälle gick tillväga, var den egentliga anledningen till Dackefejden, under vilket uppror han och Johan Turesson (Tre rosor) förordnades till fältöverstar. Gift 1:o 1521-06-24 Bronäs med Anna Lindormsdotter, dotter av Lindorm Björnsson (Vinge) och Kristina Larsdotter. Gift 2:o 1549-03-02 på Gripsholm med Brita Trolle, dotter av riksrådet Ture Arvidsson Trolle och Magdalena Eriksdotter (Gyllenstierna).

Barn i gifte 1:o med Anna Lindormsdotter:

• Knut Larsson född 1522-06-05 Rossvik. Död ogift i Wittenberg.
• Kerstin Larsdotter, född 1523-05-15. Gift 1:o 1544 på Örebro slott med väpnaren och häradshövdingen i Åkerbo härad Göran Åkesson (Tott). Gift 2:o med Måns Pedersson (Lilliehöök).
• Ermegård Larsdotter, född 1524-06-21. Gift 1552-01-10 med Erik Tönnesson (Tott).
• Sigge Larsson. Född 1525-09-01. Död ogift.
• Beata Larsdotter, född 1526-12-09, död ogift.
• Ingeborg Larsdotter, född 1527-08-09, död ogift.
• Malin Larsdotter, född 1528-07-29 på Örebro slott, död 1597-02-27. Gift 1:o 1552-01-04 på Örebro slott med hövidsmannen Hans Persson (Forstenasläkten nr 2). Gift 2:o före 1572 med ståthållaren Erik Jönsson (Lillie af Greger Mattssons ätt nr 6).
• Filippa Larsdotter, född 1529-08-24. Gift med Erik Nilsson Schack.
• Göran Larsson Sparre, född 1530. Furstligt råd. Död 1586. Se Tab. 6.
• Linvald Larsson, född 1532-06-25, död ung.

Barn i gifte 2:o med Brita Trolle:

• Erik Larsson Sparre, född 1550. Riksråd och kansler. Död 1600. Se Tab. 30.
• Johan Larsson Sparre, född 1551. Ståthållare. Död 1599. Se Tab. 35.
• Anna Larsdotter, född 1552, död 1566.
• Margareta Larsdotter, född 1553, död 1560.

TAB 30

Erik Larsson Sparre (son av Lars Siggesson den yngre, Tab. 5). Född 1550-07-18 på Sundby. Riksråd och kansler. Halshuggen jämte riksråden Gustaf Banér, Sten Banér och Ture Bielke samt krigshövidsmannen Bengt Falk 1600-03-20 på Linköpings torg.

Utan all gensägelse ättens mest öfverlägsna personlighet och en typisk representant för den svenska aristokratien i alla tider. Han fick en utmärkt uppfostran samt blef en af sin tids lärdaste män och en framstående skriftställare, som med lika stor skicklighet betjänade sig af det latinska som det svenska språket. Redan 1575 eller 1576 var han riksråd, tjänstgjorde tidtals som vicekansler eller hofkansler och lär särskildt ha intresserat sig för det dåvarande riksarkivets ordnande. Samtidigt blef han lagman i Västmanland och Dalarna och 1582 ståthållare öfver dessa landskap. Som statsrättslig auktoritet var han tvifvelsutan den främste i Sverige på sin tid, och under 1580talets strider mellan Johan III och hertig Karl, då han afgjordt ställde sig på konungens sida, fick han tillfälle att utveckla sina teorier. Det skedde bl. a. i skriften Pro lege, rege et grege, närmast ett försvar för 1582 års stadga . om kunglig och furstlig rättighet. I andra skrifter från samma tid, i hvilka han bevisligen haft del, diskuterades bl. a. frågan om valrikes eller arfrikes företräde. Han uttalade sig för arfrike, men önskade ett lagbundet sådant. Härmed förenade sig emellertid en högaristokratisk ståndpunkt. Det var "de förnämsta ständerna", som skulle begränsa konungamakten, och medeltidens adelsvälde tedde sig äfven för honom som eftersträfvansvärdt. Hans stora egenskaper togos snart i anspråk på ett annat område, då han (jämte Erik Brahe) 1587 afsändes till Polen för att genomdrifva Sigismunds val till konung. Han visade sig vara en skicklig diplomat, höll ett lysande valtal (tr. s. å.), men nödgades för sakens genomdrifvande afge ett sväfvande och villkorligt löfte om Estlands återlämnande till Polen, som senare skulle bereda honom åtskilligt obehag.

I början af hösten 1589 begaf sig Johan III, åtföljd af några riksråd, bland dem S., till Reval och sammanträffade där med Sigismund. Det visade sig snart, att Johan, som redan ångrat sitt samtycke till Sigismunds val till polsk konung, ämnade föra honom med sig tillbaka till Sverige. Det var endast de mest energiska (af S. uppsatta) föreställningar af riksråden och krigsbefälet samt krigsfolkets missnöje, som hindrade planens verkställande. Johan måste ensam återvända, med harm i hjärtat, och hans vrede, underblåst af hertig Karl, vände sig mot riksråden. S. och några andra afsattes, förvisades till sina gårdar och anklagades därefter inför ständerna, som i början af 1590 sammankallades till en riksdag. De beskylldes, i främsta rummet S., för stämplingar mot konungahuset och arfsrätten, de hade skyndat Sigismund ur riket för att själfva få regera, de hade i Reval uppträdt otillbörligt mot konungen och annat mera. Men några verkliga bevis mot deras bestridande af beskyllningarna kunde ej framläggas och någon ständerdom ej utverkas. Konungens förbittring fortfor emellertid, han sökte förgäfves förmå dem till en förödmjukande bekännelse, och först pä dödsbädden återgaf han dem sin nåd. Johans död förändrade hela ställningen. En försoning mellan hertig Karl och riksråden ingicks, och de öfvertogo samfälldt regeringen, tills Sigismund kunde infinna sig.

Men Sigismund afreste, utan att lämna efter sig någon tillfredsställande regeringsordning, och riksråden nödgades på hösten 1594 med hertigen träffa en öfverenskommelse om att samfälldt föra regeringen med den sistnämnde som förman. Motsträfvigt nödgades därefter riksråden infinna sig vid Söderköpings riksdag 1595, där hertigen erkändes som riksföreståndare och hvars beslut äfven S. undertecknat. Men när hertigen med vapenmakt ville genomföra beslutets tillämpning i Finland, skildes hans och S:s vägar. På mötet i Stockholm 1596 kom det till en brytning, som hertigens våldsamma tillvägagående snart gjorde obotlig. S. lämnade Sverige 1597, snart följd af andra riksråd, och det sista skedet i hans lif tog sin början. Hans inflytande gjorde sig snart gällande hos Sigismund, och han styrkte konungen i dennes afsikt att med vapen i hand återvinna sitt fädernerike. På en beskickning till Danmark i början af 1598 sökte han förgäfves förmå den danske konungen till väpnadt inskridande mot hertig Karl, och i en mot denne riktad stridsskrift hade han del. Jämte de öfrige landsflyktige rådsherrarna följde han Sigismund till Sverige (1598) och blef äfven jämte dem af konungen efter Stångebro slag utlämnad till hertig Karl. De fångne herrarna hade burit afvog sköld mot sitt land, och deras undergång var beseglad, då den af hertigen ansågs nödvändig för fullföljandet af hans med oböjlig kraft genomförda storverk till värn för Sveriges religiösa och politiska frihet. S. anklagades jämte sina olyckskamrater inför riksdagen i Linköping för högförräderi, blef i trots af ett lysande försvar och oaktadt sin protest mot domstolens befogenhet jämte dem dömd till döden och gick med värdighet och manlig ståndaktighet att lägga sitt hufvud under bilan på Linköpings torg 20 mars 1600.

Gift 1578-10-12 i Stockholm med grevinnan Ebba Brahe, dotter av riksdrotset greve Per Brahe och friherrinnan Beata Stenbock.

Barn:

• Brita Sparre, född 1580-06-06 på Visingsborg, död änka 1639-03 på Lindö. Gift 1618-07-12 med kammarherren Bengt Åkesson Soop.
• Gustaf Eriksson Sparre, född 1582-06-19 på Strömsholm i Kolbäcks socken. Gift 1:o med en dotter till astronomen Tyko Brahe. Gift 2:o med Ragundig von Prössingen från Österrike.
• Påvel Eriksson Sparre, född och död 1583.
• Beata Sparre, född 1584-08-09 på Sundby, död 1655-11-07 i Stockholm. Gift 1:o 1612-04-03 på Stockholms slott med riksrådet Abraham Eriksson Leijonhufvud. Gift 2:o 1624 med riksrådet och guvernören Carl Filipsson Bonde i hans 2:a gifte.
• Magdalena Sparre, född 1585-09-29 på Stockholms slott, död 1589-01-00 på Sundby.
• Johan Eriksson Sparre, född 1587. Riksråd. Död 1632. Se Tab. 31.
• Catharina Sparre, född 1588-12-25 på Sundby, död 1652-06-28 Hjälmarsberg. Gift 1618-07-12 på Sundby med sin svågers halvbroder landshövdingen Gustaf Eriksson Leijonhufvud.
• Lars Eriksson Sparre, född 1590. Riksråd. Död 1644. Se Tab. 32.
• Sigismund Eriksson Sparre, född 1591. Utan känd tjänst. Se Tab. 33.
• Peder Eriksson Sparre, friherre Sparre, född 1592. Riksråd och president. Död 1647. Se friherrliga ätten Sparre.
• Ture Eriksson Sparre, friherre Sparre, född 1593. Riksråd. Död 1664. Se friherrliga ätten Sparre.
• Carl Eriksson Sparre, född 1595. Ståthållare. Död 1632. Se Tab. 34.

TAB 31

Johan Eriksson Sparre (son av Erik Larsson Sparre, Tab. 30). Född 1587-06-25 på Vadstena slott. Riksråd och kammarråd. Gift 1:o 1612-07-12 med Anna Urne, dotter av Johan Clausen Urne och Thale von Mehlen. Gift 2:o 1624-01-11 Rinkesta med friherrinnan Ebba Oxenstierna, dotter av riksrådet friherre Gustaf Gabrielsson Oxenstierna och Barbro Axelsdotter (Bielke).

Barn i gifte 1:o:

• Elisabet Sparre, friherrinna Sparre, född 1614, död 1652. Se friherrliga ätten Sparre.
• Ebba Sparre, född 1615-02-17 på Knapstrup å Seland, död i barnsäng 1644-07-29. Gift 1642-06-29 på Vallstanäs med landshövdingen Bengt Ribbing nr 15.

1. Catharina Sparre, friherrinna Sparre, född 1618, död 1688. Se friherrliga ätten Sparre.

Barn i gifte 2:o:

• Gustaf, född 1625-06-22 i Stockholm, död 1626-01-29 på Sundby.
• Margareta, född 1629-01-02 i Stockholm, död 1630-05-01 Ålsten.
• Johan Johansson Sparre, friherre Sparre, född 1630. Assessor. Död 1659. Se friherrliga ätten Sparre.

TAB 32

Lars Eriksson Sparre (son av Erik Larsson Sparre, Tab. 30). Född 1590-01-01 på Sundby. Drottning Maria Eleonoras hovmästare. Assessor i Svea hovrätt. Hovrättsråd. Ståthållare på Jönköping. Landshövding i Uppsala län. Riksråd samt tillika assessor i Svea hovrätt. Död 1644-12-18 i Stockholm. Gift 1:o 1617-10-11 på Uppsala slott med Märta Banér, dotter av riddaren och riksrådet Gustaf Axelsson Banér och grevinnan Christina Sture (Natt och Dag). Gift 2:o 1641-02-02 i Stockholm med Catharina Bååt, dotter av vice presidenten Jakob Jakobsson Snakenborg (Bååt) och hans 2:a fru Kerstin Tott.

Barn i gifte 1:o:

• Erik Larsson Sparre, friherre Sparre, född 1618 riksråd och president. Död 1673. Se friherrliga ätten Sparre
• Christina Sparre, friherrinna Sparre, född 1620, död 1662. Se friherrliga ätten Sparre
• Ebba, född 1621-11-20 på Sundby, död strax efter dopet.
• Axel, död ung.
• Svante Larsson Sparre, friherre Sparre, född 1623. Landshövding. Död 1652. Se friherrliga ätten Sparre
• Gustaf Larsson Sparre, friherre Sparre, född 1625. Riksråd och president. Död 1690. Se friherrliga ätten Sparre.
• Ebba Sparre, friherrinna Sparre, född 1626, död 1662. Se friherrliga ätten Sparre
• Carl Larsson Sparre, friherre Sparre, född 1627. General. Död 170(1). Se friherrliga ätten Sparre.
• Peder Larsson Sparre, friherre Sparre, fransk greve Sparre, född 1628. Rikstygmästare. Död 1692. Se friherrliga ätten Sparre
• Margareta Sparre, friherrinna Sparre, född 1631, död 1660. Se friherrliga ätten Sparre

TAB 33

Sigismund Eriksson Sparre (son av Erik Larsson Sparre, Tab. 30), född 1591-04-10 på Sundby. Utan känd tjänst. Död i Polen. Gift där med N. N.

Barn:

• En dotter. Gift i Polen.

TAB 34

Carl Eriksson Sparre (son av Erik Larsson Sparre, Tab. 30). Född 1595-01-27 på fädernegården Sundby. Kammarråd. Ståthållare i Östergötland. Död 1632-04-24 i Stockholm. Gift 1:o 1619-01-10 på Göksholm i Stora Mellösa socken med Margareta Axelsdotter, dotter av häradshövdingen Axel Johansson (Natt och Dag) och Ingel Bonde. Gift 2:o 1626-10-19 med sin broders svägerska Görvel Posse i hennes 1:a gifte, dotter av hovjunkaren Arvid Posse och Brita Gustafsdotter (Bååt).

Barn i gifte 1:o:

• Christina Sparre, friherrinna Sparre, född 1619, död 1669. Se friherrliga ätten Sparre.
• Axel Carlsson Sparre, friherre Sparre, född 1620, riksråd och överståthållare. Död 1679. Se friherrliga ätten Sparre.
• Ebba Sparre, född och död 1621.
• Maria Elisabet Sparre, friherrinna Sparre, född 1623, död 1662. Se friherrliga ätten Sparre.

Barn i gifte 2:o:

• Erik Carlsson Sparre, friherre Sparre, född 1628 landshövding. Död 1678. Se friherrliga ätten Sparre
• Fredrik Sparre, född 1630-01-01 på Sundby. Död ung.
• Johan Sparre, född 1631-05-18 på Sundby. Död ung.
• Carl Carlsson Sparre, friherre Sparre, född 1632. Hovstallmästare. Död 1672. Se friherrliga ätten Sparre

Obs! Denna artikel är ej komplett utan visar på kopplingar till denna släkt i andra artiklar på denna Wiki.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36..Denna artikel innehåller information och citat hämtade från Svenskt biografiskt handlexikon