Brahe nr 1

Från Adelsvapens Wiki.

Grevliga ätten Brahe nr 1 †

Grevlig 1561-06-29, introducerad 1625. Utdöd 1930-05-29

TAB 1

Magnus Laurensson, till Tärna. Död före 1456-05-06, då konung Karl till hans änka återgäldade den lösesumma, med vilken han friköpt sig ur fångenskapen. Gift med Johanna Brahe, av den gamla danska frälsesläkten Brahe, i hennes 2:a gifte, dotter av Torkel Pedersson Brahe och hans 1:a fru Adelheid Grubbe.

Barn:

• Peder Magnusson Brahe, till Tärna, upptog mödernenamnet Brahe. Var häradshövding i Oppunda härad 1482–1487 och väpnare 1487. Död före 1508-06-28. Gift 1:o med Öllegård Turesdotter, dotter av riddaren, riksrådet och lagmannen i Västergötland Ture Jönsson (Svarte Skåning) och Birgitta Henriksdotter (Snakenborg). Gift 2:o med Cecilia Månsdotter, dotter av riddaren och riksrådet Magnus Stensson Gren till Tidö och hans 2:a fru Gertrud Narvesdotter.

Barn i gifte 1:o med Öllegård Turesdotter (Svarte Skåning):

• Joakim Brahe. Död 1520. Se Tab. 2.
• Johanna Pedersdotter. Gift med danske väpnaren Gregers Jepsen Ulfstand, i hans 2:a gifte.

TAB 2

Joakim Brahe (son av Peder Magnusson, Tab. 1), till Tärna, samt Rydboholm i Östra Ryds socken och Lindholmen i Orkesta socken båda i Stockholms län. Död 1520-11-08, halshuggen i Stockholms blodbad. Gift 1516-03-30 på Stockholms slott med Margareta Eriksdotter (Vasa) i hennes 1:a gifte, dotter av riddaren och riksrådet Erik Johansson (Vasa) till Rydboholm och Lindholmen och Cecilia Månsdotter af Eka, (syster till konung Gustaf I).

Barn:

• Mauritz, till Tärna, död ung.
• Brita, född ca 1518, död 1554-06-22 Vinäs. Gift i Söderköping 1533-07-06 med riddaren, riksrådet och krigsöversten Birger Nilsson (Grip) till Vinäs och Tärna.
• Öllegård, född ca 1519, död ca 1527.
• Peder, greve Brahe. Riksdrots. Se Tab. 3.

TAB 3

Per Brahe, greve till Visingsborg, friherre till Rydboholm och Lindholmen. Riksdrots. Född på Lindholmen i Uppland 1520; son av riksrådet Joakim Brahe och Margareta Eriksdotter Vasa, Gustaf I:s syster.

När hans fader fallit ett offer i Stockholms blodbad, blef den unge Per Brahe med sin moder bortförd i fångenskap till Danmark och då hon andra gången lämnade riket, därför att hennes senare man, grefven af Hoya, fallit i konung Gustafs onåd, följde han åter sin moder. Efter idkade studier i Tyskland hemkallades han 1534 av sin morbroder, konungen, och utnämndes 1540 till ståthållare på Stockholms slott samt upphöjdes, på grund af sin börd och släktskap med konungahuset, endast tjugufyra år gammal, till riksråd. År 1561 »öfverste sekrete råd och rikshofmästare» erhöll han, vid konung Eriks kröning s. å., greflig värdighet med Visingsö till grefskap, som sedan ökades med besittningar på fasta landet. Han användes af Erik i några militära värv, men visade häri föga skicklighet, ehuru han i dem, som i allt annat, städse ådagalade ett ädelt sinne. Då konungens sinnessjukdom efter Sturarnas mord tagit så öfverhand, att han själv icke kunde sköta rikets styrelse, handhades denna av Brahe och Sten Leijonhufvud. Hade Per Brahe haft det begär efter kronan, som några påstått, skulle han svårligen funnit ett mera passande tillfälle att rycka henne till sig, än just då, men först sedan hertigarna höjt upprorsfanan och Katarina Månsdotters kröning till svensk drottning sårat de högättades stolthet, slöt sig Per Brahe till hertigarna. Efter Eriks avsättning blev han af Johan upphöjd till riksdrots och ståthållare öfver Norrland, varförutom han återfick sitt första ämbete, ståthållarskapet öfver Stockholms slott. Icke desto mindre föll han sedan i Johans onåd, misstänkt för aristokratiska stämplingar. Att han, liksom den övriga högadeln, ansag ståndets makt kringskuren, röjer sig tydligt i hans Oeconomia eller hussholdz-book för ungt adelsfolck, som sammanskrevs 1585, men först trycktes 1677. Han jämför däri sin tid med den, som föregick Gustaf Vasas, och kommer därvid till en slutsats, som i den gamle aristokratens mun antager formen af en klagan öfver det som var, och en längtan efter de gamla goda tiderna under Kalmarunionen. Död på Sundby sätesgård i Öja socken i Södermanland d. 1 sept. 1590.

Gift 1549-03-10 med friherrinnan Beata Stenbock, dotter av riksmarsken Gustaf Olofsson Stenbock nr 12 och Brita Eriksdotter Leijonhufvud nr 26 och syster till Gustaf I:s drottning Katarina Stenbock.

Barn:

• Joakim, född 1550-07-13 Torpa, död 1567-04-00 på Husön, av våda ihjälskjuten av sin morbroder, friherre Sten Stenbock.
• Erik, född 1552. Riksråd och överståthållare. Se Tab. 4.
• Margareta, född 1553 på Rydboholm, död 1553 på Rydboholm, 14 dagar gammal.
• Cecilia, född 1554 på Lindholmen, död på Lindholmen 8 dagar gammal.
• Ebba, född 1555-04-22 på Torpa, död 1635-05-08 Valstanäs och begraven 1635-07-18 i Öja kyrka , Södermanlands län. Gift 1578-10-12 i Stockholm i änkedrottningens hus vid Svartmunkekyrkan med rikskansleren Erik Sparre (Sparre af Rossvik nr 7).
• Catharina, född 1556-08-18 i Stockholm, död 1596-09-12 Strömsholm. Gift 1590-03-01 på Strömsholm med hertig Carls furstliga råd Christoffer Schenck (friherrliga ätten Schenck nr 5).
• Gustaf, greve till Visingsborg, friherre till Sundholmen i Äspereds socken, Älvsborgs län, herre till Borkholm i Estland. Riksråd. Född d. 8 mars 1558. Var år 1593 Sigismunds legat i Sverige och fick av konungen i uppdrag att biträda sin broder Erik som ståthållare i Stockholm. Men då denne efter några månader skildes från sin befattning, lämnade Gustaf Brahe Sverige och begav sig till Polen. Under Sigismunds härtåg mot hertig Carl hade han fått befallning att fängsla alla dem av hertigens anhängare han kunde överkomma, och när konungen efter Stångebro slag vände åter från Sverige, lämnade han för alltid landet. I historien har han mest blivit känd för sitt förhållande till Johan I1I:s dotter, prinsessan Anna. Uppfostrade tillsammans, hade de för varandra fattat en varm tillgivenhet, som ytterligare närdes genom hemliga möten hos hans syster, Ebba Sparre. Rykten, förklenliga för prinsessans ära, kommo därigenom i omlopp, och hertig Carl skonade härvid sin brorsdotter kanske minst af alla. Gustaf Brahe anhöll hos Sigismund 1589 om prinsessans hand och konungens svar var åtminstone icke nekande; det oaktadt gick giftermålet aldrig i fullbordan. I Sigismunds tjänst steg han till fältmarskalk och dog i Danzig d. 10 jan. 1615. Han hade med fröken Anna Reibnitz en son Johan Gustafsson, adlad Örnevinge nr 352.
• Margareta, född 1559-07-02 på Sundholmen. Hovmästarinna hos prinsessan Anna 1591 och följde henne till Polen, men återvände till Sverige och erhöll 1630-03-06 restitution på alla sina gods. Död 1638-04-26 Lundarp och begraven 1639-02-24 i Visingsö kyrka. Gift 1587-07-27 med sin systers svåger, ståthållaren Johan Sparre (Sparre af Rossvik nr 7).
• Anna, född 1562-08-08 på Rydboholm, död 1565.
• Magnus, född 1564. Riksdrots. Död 1633. Se Tab. 5.
• Johan, född 1566-08-13 på Visingsborg, död på Visingsborg 1566-08-13.
• Sigrid. född 1568-04-24 på Rydboholm, död 1617-03-00 i Danzig. (At (L).) Gift 1595-03-19 Stegeborg med amiralen friherre Johan Gyllenstierna (Gyllenstierna af Lundholm nr 3).
• Abraham, född 1569. Riksråd. Död 1630. Se Tab. 6.

TAB 4

Erik Brahe (son av Peder Brahe Se Tab. 3.), greve till Visingsborg, friherre till Lindholmen, herre till Alfhem i Skepplanda socken, Älvsborgs län. Riksråd. Född på Mastuga i Ås härad den 4 september 1552.

Efter att i konung Johans tid varit brukad i några ministeriella värv, utnämndes Erik Brahe, såsom katolik, ehuru utrustad med högst medelmåttiga egenskaper av konung Sigismund 1594 till riksråd och ståthållare i Stockholm. I denna egenskap förmådde han så litet göra sin myndighet gällande, att stadens borgare formligen uppsade honom hörsamhet och lydnad, varpå han genast av hertig Carl skildes från sitt ämbete. Sedermera ömsom ovän, ömsom försonad med hertig Carl, följde han honom till belägringen av Kalmar, men vägrade att deltaga i stormningen, emedan adeln, enligt hans förmenande, vore pliktig att tjäna till häst, men ej till fots, och i stormningen brukades endast fotfolk. Vid Linköpings riksdag insattes han av Carl i den kommission, som skulle döma öfver de anklagade riksråden, bland vilka hans egen svåger, Erik Sparre, befann sig. I domstolen tillhörde han minoriteten som röstade för mildring från dödsstraffet; när detta övergick de olycklige, lämnade han hertigen och följde efter sin broder Gustaf till Polen. Död i Danzig d. 15 april 1614. Hade med Anna Philipsdotter Kern en son Gustaf Eriksson, adlad Örnevinge nr 352. Gift 1582-06-24 på Harburgs slott i Braunschweig med med hertiginnan Elisabet av Braunschweig-Lüneburg, född 1553-09-18, död 1618-08-06 i Harburg, dotter av hertig Otto "den yngre" av Braunschweig-Lüneburg och furstinnan Margareta av Schwartzenburg.

Barn:

• Beata Margareta, född 1583, död 1645-07-27. Gift 1607-11-15 på Torpa med riksrådet friherre Gustaf Stenbock, född 1575, död 1629.

TAB 5

Magnus Brahe (son av Peder Brahe, Se Tab. 3), greve till Visingsborg, friherre till Rydboholm, herre till Lindholmen samt Lyckås i Skärstads socken, Jönköpings län och Axholm i Fläckebo socken, Västmanlands län. Riksdrots. Född på Tynnelsö 25 sept. 1564

I motsats till sina äldre bröder var Magnus Brahe alltid en ivrig anhängare av hertig Carl och därför av honom omhuldad. Efter Stångebro slag var han hertigens ombud vid underhandlingarna med Sigismund och insattes af den förre i den kommission, som på Linköpings riksdag rannsakade över de fängslade rådsherrarna.

År 1602 upphöjd till riksråd, utnämndes han kort därefter till marsk. 1600 tillerkändes honom Visingsborgs grefskap, vilket hans äldre bröder ansågos ha förverkat genom sin anslutning till Sigismund. Den gunst, vari Magnus B. stod hos konung Carl, fortfor oförändrad under hans efterträdare Gustaf Adolf, som redan under sitt första regeringsår befordrade honom till riksdrots, 1612 till landshövding över Småland och 1614 till förste president i Svea hovrätt och lagman i Uppland. År 1617 förde han, under konungens frånvaro i Ryssland, högsta befälet i hufvudstaden och undfick som belöning härför s. å. riddarslaget. De sista åren af sin levnad uppehöll han sig på sina gods, endast någon gång inkallad till de överläggningar, som höllos med avseende på Sveriges deltagande i tyska kriget. Underrättelsen om Gustaf Adolfs död grep honom så djupt, att han insjuknade och dog d. 3 mars 1633.

Gift 1:o 1594 med sin moders kusin, grevinnan Brita Stensdotter (Lewenhaupt), dotter av riddaren och riksrådet Sten Eriksson Leijonhufvud och Ebba Lilliehöök. Gift 2:o 1618-08-12 på Strömsholm med friherrinnan Elena Bielke i hennes 1:a gifte, dotter av riksrådet och ståthållaren Claes Nilsson Bielke, friherre till Vik, och Elsa Bielke.

Barn i gifte 1:o med Brita Stensdotter:

• Ebba Brahe, till Axholm, Lyckås, Sundholmen och Kägleholm samt Arnö i Övergrans socken, Uppsala län, Runsa i Eds socken, Stockholms län, Tullgarn i Hölö socken, Södermanlands län och Autis i Finland. Gustaf II Adolfs ungdomskärlek. Född på Lerje i Västergötland d. 15 mars 1596. På grund av den vänskap, som varit rådande mellan Ebba Brahes mor och Carl XI:s andra gemål, drottning Kristina af Holstein, upptogs vid moderns död den unga Ebba Brahe vid hofvet. Här uppfostrad med tronföljaren Gustaf Adolf, uppstod mellan de unga den varmaste kärlek. Först mot slutet af 1612, och sedan Gustaf Adolf redan var konung, synes han fått tillfälle att inför den unga fröken förklara sina ömma känslor och emottaga försäkran om hennes genkärlek. Drottningens skarpa öga upptäckte dock snart förhållandet och försökte, så mycket som möjligt, hålla de båda älskande avlägsnade från varandra. I de ömmaste brev utgöt Gustaf Adolf sina lågande känslor; men Ebba Brahe, som dagligen var utsatt för drottningens uppenbart visade ovilja, förlorade modet och skrev till sin kunglige tillbedjare att övergifva alla tankar på deras förening. Härom ville konungen icke höra talas, utan sökte genom oupphörligt nya skrivelser intala sin älskade godt hopp. Emellertid fordrade rikets ställning Gustaf Adolfs närvaro på andra sidan Östersjön och vad drottningens stränghet icke kunnat verka, det gjorde nu tiden och en längre skilsmässa. Slutligen lyckades det änkedrottningen och Axel Oxenstierna att öfvertyga Gustaf Adolf om nödvändigheten, att för högre statsändamål uppoffra sin enskilda böjelse. Ebba Brahe såg och sörjde konungens förändrade uppförande och då Jakob de la Gardie efter ryska krigets slut, höljd av segrar och ära återkom till fäderneslandet, räckte hon honom sin hand. Gift 1618-06-24 på Stockholms slott med riksmarsken och generalfältherren friherre Jakob De la Gardie, greve de la Gardie nr 3. Deras sammanlevnad blev i alla avseenden lycklig. Deras äktenskap varade i trettiofyra år och välsignades med fjorton barn. Efter sin mans död levde Ebba Brahe i ännu tjugutvå år, till den 5 januari 1674.

TAB 6

Abraham Brahe (son av Peder Brahe, Se Tab. 3), greve till Visingsborg, friherre till Rydboholm och Lindholmen, herre till Brahelinna i Kristina socken i Savolaks län i Finland, Dimbo i Dimbo socken, Ulfstorp i Sparlösa socken och Skofteby i Härene socken, alla i Skaraborgs län. riksråd. Född på Rydboholm i Uppland den 25 mars 1569.

Vid tjugusju års ålder kallad till hovråd hos hertig Carl, upphöjdes Abraham Braheh 1602 till riksråd och blev lagman över Västmanland och Dalarna, med bibehållande av det honom redan förut anförtrodda ståthållareskapet över Gävle slott och Norrland. Var 1607-22 Uppsala akademis kanslär och blev 1614 bisittare i Svea hovrätt. Mer än genom sina höga ämbeten har han blifvit bekant som författare till Abraham Brahes Tidebok, ett slags dagboksanteckningar, vilka han började vid tjugufyra års ålder och fortsatte till året före sin död. För övrigt beskrivs han som »en kunnig herre särdeles i Matematiken, dertill redlig, arbetsam och tarflig, ansedd i och för sig själf; men ännu mer genom sönerna.» Död d. 16 mars 1630.

Gift 1599-03-13 på Rydboholm med sin systers svägerska, friherrinnan Elsa Gyllenstierna af Lundholm, dotter av riksdrotset Nils Göransson Gyllenstierna, friherre Gyllenstierna af Lundholm nr 3, och Ebba Bielke nr 8.

Barn:

•  Beata, född 1599-11-28 på Rydboholm, död 1617-09-23 i Stockholm och begraven 1617-11-30 i Östra Ryds kyrka.
•  Ebba, född 1601-01-09 i Gävle. Hovfröken 1623. Död 1638-06-04 på Stockholms slott. Gift 1631-05-22 på Stockholms slott med riksrådet och riksmarsken Axel Gustafsson Banér nr 22, i hans 2:a gifte.
•  Per, född 1602. Riksdrots. död 1680. Se Tab. 7.
• Margareta, född 1603-06-28 på Rydboholm. Hovfröken. Hovmästarinna hos drottning Christina 1644-02-26. Död 1669-05-15 Weferlingen Gift 1:o 1633-07-04 i Stralsund med riksrådet och riksstallmästaren friherre Bengt Oxenstierna af Eka och Lindö nr 1. Gift 2:o 1648-08-20 i Wismar med den förres kusins son, riksrådet och riksmarskalken greve Johan Oxenstierna af Södermöre nr 4, i hans 2:a gifte. Förlovad 1661-04-03 med furst Ludvig Henrik af Nassau-Dillenburg, men gift 3:o 1661-05-12 på Stockholms slott med lantgreven Fredrik av Hessen-Homburg, furste av Hirschfeld, greve av Katzenellenbogen, m m i hans 1:a gifte. Fursten av Nassau utgav sedan emot sin trolösa fästmö en paskill med titel: Die untreüe Margaretha Brahe.
• Nils, född 1604. Riksråd och general. Död 1632. Se Tab. 8.
• Carl, greve till Visingsborg, herre till Ulfstorp. Född 1605-12-23, var svagsint, död 1672-04-03, bisatt i Riddarholmskyrkan och begraven 1672-05-22 i Östra Ryds kyrka .
• Joakim, greve till Visingsborg, friherre till Rydboholm, herre till Brahelinna och Ulfstorp. Född 1607-05-21 på Rydboholm. Överste för Norrbottens fotfolk 1630. Död ogift 1630-09-18 i Stettin.
• Catharina, född 1608-04-30 på Strömsholm, död på Strömsholm 1608-04-30.
• Christina, född 1609-07-10. Död 1681-03-24 och begraven 1681-06-26 i Åbo domkyrka . Gift 1638-10-02 i Stockholm i Nikolai församling, Stockholm med riksrådet och fältmarskalken Åke Henriksson Tott i hans 2:a gifte.
• Erik, född 1610, död före 1610-12-15 (mördad).

TAB 7

Per Brahe d. y. (son av Abraham Brahe Se Tab. 6), greve till Visingsborg, friherre till Kajana, herre till Rydboholm, Lindholmen, Brahelinna, Dimbo, Lyckås och Ulfstorp samt Bogesund i Östra Ryds socken, Stockholms län, Källås i Hömbs socken, Skaraborgs län, Östanå, Västanå och Brahehus, alla i Gränna landsförsamling Jönköpings län m m. Riksdrots. Född på Rydboholm i Roslagen d. 18 febr. 1602

Per Brahe den yngre, gemenligen kallad »gref Per», omfattade i ungdomen krigaryrket, utmärkte sig vid flera tillfällen för mod och skicklighet och var en av Gustaf Adolfs käraste ungdomsvänner. Vid mognare ålder fann han de administrativa bestyren dock mera överensstämmande med sitt lynne, varför han lämnade krigarståndet och utnämndes 1630 till riksråd och lagman över Västmanland, Bergslagen och Dalarna. Axel Oxenstierna synes emellertid icke gärna ha sett honom såsom medlem av regeringen, varför han 1635 förordnades till generalguvernör i Preussen och två år senare till samma befattning i Finland. Detta viktiga ämbete förestod han två särskilda gånger och inlade därunder de odödliga förtjänster, som från menighetens sida, och i dess enkla, men uttrycksfulla språk, tolkades i det bekanta ordspråket: »Det var i grevens tid;» d. v. s. i en lycklig stund, under omständigheter, vilka medförde framgång och välsignelse, liksom i greve Per B:s dagar. Han genomreste det vidsträckta, till en del öde, landet i alla riktningar, ordnade dess angelägenheter, försåg flera städer med skolor, Viborg med gymnasium och Åbo med ett universitet, vars förste kanslär han själv blef 1646. Några år därefter erhöll han Kajaneborg och Kajana socken samt Kuopio och Idensalmi i förläning, anlade där städerna Kajana, Kristinestad och Brahestad, samt förbättrade på egen bekostnad Kajaneborgs fästning. Återkommen till fäderneslandet, anlade han i sitt grevskap staden Grenna, uppbyggde Brahehus, förbättrade Visingsborg, inrättade ett boktryckeri och gymnasium på Visingsö, där han till underhåll för lärare och lärjungar anslog flera hemmansräntor. Efter Gabriel Oxenstiernas död utsedd till riksdrots 1641, inträdde han också i förmyndarestyrelsen. Han blev 1660 en af Carl XI:s förmyndare. I rådet under Axel Oxenstiernas tid var Per B. ofta av olika mening med rikskanslären, kanske emedan han var mera utpräglad aristokrat än denne; men var det av övertygelse och i detta ords vackraste mening med blicken alltid i första rummet fäst på fäderneslandets ära och fördelar. Efter Carl Gustafs död satte sig B. med beslutsamhet i spetsen för de män, som ur förmyndarestyrelsen uteslöt den oregerlige hertig Adolf Johan, trots denne varit gift med Per B:s dotter. Lika oförfärad motsatte han sig ock de orimliga anspråk drottning Kristina vid samma tid framställde. När de la Gardieska partiet under förmyndarestyrelsen hade störtat rikshushållningen i brist och oreda, var det Per B. som föreslog och genomdrev först den efterräkning, som blev bekant under namn av Blå boken och sedermera, den år 1669 uppgjorda, sparsammare statsregleringen. Då Sverige och till och med dess huvudstad 1676 svävade i fara, var det den sjuttiofyraårige gubben, som på det berömligaste sätt trädde i spetsen för dem, vilka med beslutsamhet och själfuppoffring ville våga allt för fäderneslandet. Ehuru vid tämligen oförminskade själsförmögenheter började han dock vid den tiden bliva sjuklig och trött. Han behövde flera dagar för att hämta sig efter de mödosamma resorna från Visingsborg till Stockholm och förmådde ej mer uthärda flera timmars oavbrutet arbete i rådet. Från 1678 blev han där allt mer sällsynt och tystlåten. Sommaren 1680 ville styrelsen att den numera till ett barn vordne gubben skulle taga avsked från det viktiga drotsämbetet. Man känner ej om förslaget blev framburet, eller hur det besvarades. Med eller mot sin önskan fick han dock tjänstledighet, först av konungen och strax därefter av en högre makt, då han d. 12 sept. 1680 avled, efter att ha varit Svea rikes råd i femtio och riksdrots nära fyrtio år och därunder tvenne gånger som riksförmyndare deltagit i hela landets styrelse. Hans af W. Runeberg modellerade staty aftäcktes i Åbo 1887. Gift 1:o 1628-04-16, med sin syssling, friherrinnan Christina Catharina Stenbock, dotter av riksrådet och ståthållaren friherre Gustaf Stenbock (nr 12 ) och grevinnan Beata Margareta Brahe. Gift 2:o 1653-07-25 friherrinnan Beata De la Gardie i hennes 2:a gifte, dotter av riksrådet friherre Johan De la Gardie nr 4, och hans 1:a fru friherrinnan Catharina Oxenstierna af Eka och Lindö, nr 1.

Barn i gifte 1:o med Christina Catharina Stenbock:

• Elsa Beata, född 1629-08-31 på Rydboholm, döpt i Stockholm, död 1653-04-04 i Vadstena. Gift 1649-06-19 på Stockholms slott med hertig Adolf Johan, pfalzgreve av Zweibrücken, hertig av Baiern, till Jülich, Cleve och Berg, greve till Veldenz, Spanheim, Marek och Ravensberg, hertig till Stegeborg, i hans 1:a gifte (gift 2:o med hennes kusin, grevinnan Elsa Elisabet Brahe, Tab. 8).
• Magdalena Hedvig, född 1631-05-16 på Lindholmen, död 1634-07-16 Myrö.
• Abraham Joakim, född 1634-07-19 på Visingsborg, döpt på Visingsborg 1634-08-17, död 1634-12-28 på Dimbo.
• Fredrik, född 1636-01-03 på Visingsborg, död 1637-07-14 på Dimbo .

TAB 8

Nils Brahe (son av Abraham, Se Tab. 6), greve till Visingsborg, friherre till Rydboholm och Lindholmen, herre till Sesswegen i Livland. Krigare. Född den 14 oktober 1604.

När den äldre brodern Per sändes till utländska lärosäten, erhöll Nils B. sin uppfostran i Uppsala, för vilket universitet fadern, som bekant, var kanslär. Efter några års hovtjänst ställde sig Nils B. under Gustaf Adolfs fanor och utnämndes till överstelöjtnant vid Livregementet 1627. Han deltog därefter i polska fälttågets flesta bataljer och när trettioåriga kriget drog Sverige in bland de bränningar, som svallade öfver Europa, följde han Gustaf Adolf till Tyskland. Då Teuffel stupat vid Leipzig, anförtrodde konungen honom chefskapet över den s. k. gula brigaden, det förnämsta regementet i svenska hären och dubbelt större än de andra. Under den sista stora kampen mellan Gustaf Adolf och Wallenstein utnämnd till general af infanteriet, undfick han det ärofulla uppdraget att vid Lützen kommendera svenska arméns center, under det konungen och hertig Bernhard av Weimar förde befälet på flyglarna. När konungen stupat och svenskarna, eldade af hämndlust, ånyo störtade mot Wallensteins kanoner, sågs Nils B. med sin gula brigad spränga över skansgravarna och kasta de Friedländska kärntrupperna på flykten. Svenskarnas seger var så gott som given, när Pappenheim anlände med friska skaror. Sedan han skingrat svenskarnas högra flygel, riktade han huvudangreppet mot infanteribrigaderna i mitten. Den blå brigaden föll såsom gräs för lian, den svenska och gröna måste draga sig tillbaka bakom gravarna; endast den gula med Nils Brahe stod kvar. Anfallna från trenne sidor, nedhöggos kämparna nästan till sista man. Bland de fallna låg Nils B. dödligt sårad. Gustaf Adolfs livregemente hade följt sin konung i döden. Han fördes till Naumburg för att vårdas, men dog där den 21 november. 1632, endast tjuguåtta år gammal. Han var en af de utmärktaste krigare Sverige ägt. Själv ansåg Gustaf Adolf honom, näst Lennart Torstensson, för det bästa fältherreämnet i svenska hären. Gift 1628-04-16 på Stockholms slott, då konungen gjorde bröllopet, med friherrinnan Anna Margareta Bielke, dotter av riksrådet och rikskansleren friherre Svante Bielke nr 6, och grevinnan Elisabet Leijonhufvud (Lewenhaupt, nr 2 ).

Barn:

• Elsa Elisabet, till Görväln. Född 1632-01-29 i Stettin, död 1689-02-24 på Stegeborg av ett slaganfall. Gift 1:o 1648-09-10 på Åbo slott med rikskansleren greve Erik Oxenstierna af Södermöre nr 4, född 1624, död 1656. Gift 2:o 1661-12-19 Tidö med hertig Adolf Johan, pfalzgreve av Zweibrücken, hertig av Baiern m m i hans 2:a gifte (gift 1:o med hennes kusin grevinnan Elsa Beata Brahe, Tab. 7), född 1629-10-11 på Stegeborg, död på Stegeborg 1689-10-14, bisatt 1690-10-14 i Riddarholmskyrkan och begraven i Strängnäs domkyrka .

• Nils, född 1633. Riksråd och amiral. Död 1699. Se Tab. 9.

TAB 9

Nils Brahe (son av Nils Brahe Se Tab. 8), greve till Visingsborg, friherre till Kajana, herre till Rydboholm, Lindholmen, Bogesund, Brahehus, Lyckås, Östanå, Västanå och Sesswegen samt Skokloster i Skoklosters socken, Uppsala län och Spiker på Rügen. Krigare. Född efter faderns död d. 10 april 1633.

Nils Brahe följde, som överste för Upplands regemente, konung Carl Gustaf på hans tåg från Polen till Danmark. Generallöjtnant 1660, intog han en plats i rådet, där han blef en av de mera inflytelserika medlemmarna. Härtill bidrog måhända i ej ringa mån hans anseende såsom den rikaste man, som levat i Sverige sedan Bo Jonssons dagar. Förutom sin andel i de betydliga Braheska godsen och sitt arv efter modern och morfadern, rikskanslären Svante Bielke, erhöll han, genom gifte med Carl Gustaf Wrangels enda arfvinge, dennas betydliga egendom och slutligen i sept. 1680 efter sin farbroder, Per Brahe d. y., dennes greve- och friherreskap jämte stamsläktens många och stora arvegods. Det oaktadt var hans levnadsafton långt ifrån molnfri. Reduktionen och stora kommissionen grep med våldsam hand djupt in i hans ärvda rikedomar, och när Carl 1682 även företog en reduktion i rådskammaren, var Nils B. en ibland de första som avlägsnades. Död i Stockholm d. 25 jan. 1699. Gift 1660-12-27 i Stockholm med grevinnan Margareta Juliana Wrangel af Salmis, dotter av riksmarsken och generalfältherren Carl Gustaf Wrangel, greve Wrangel af Salmis nr 13, och Anna Margareta von Haugwitz.

Barn:

• Eleonora Margareta, född 1661-10-19 i Wolgast, döpt i Wolgast 1661-12-08, död 1690-11-01 (i Stockholm?) och begraven i Spånga kyrka Stockholms län. Gift 1680-03-31 i Stockholm med kungliga rådet och presidenten friherre Carl Bonde, greve Bonde af Björnö nr 41, i hans 1:a gifte, född 1648, död 1699.
• Per Carl, född 1664-06-04 i Stockholm. Student i Uppsala 1679-03-06. Drunknade 1679-12-17 vid Flottsunds färja i Uppland.
• Magnus, född 1666-02-07 i Stockholm, död i Stockholm 1666-12-14.
• Abraham, född 1669. Generalmajor. Död 1728. Se Tab. 10.

TAB 10

Abraham Brahe (son av Nils Brahe Se Tab. 9), till Skokloster, Rydboholm, Spiker, Bogesund, Östanå, Västanå, Brahehus och Lyckås samt Brahelund och Frösunda i Solna socken, Stockholms län. Född 1669-08-24 i Stockholm. Död 1728-03-06 i Stockholm. Gift 1:o 1695-01-06 i Stettin med grevinnan Eva Bielke, dotter av kungliga rådet och fältmarskalken friherre Nils Bielke, greve Bielke nr 29, och grevinnan Eva Horn af Björneborg nr 9. Gift 2:o 1716-10-07 med Margareta Fredrika Bonde, dotter av riksrådet Tord Bonde nr 11, och hans 3:e fru, friherrinnan Christina Fleming af Liebelitz nr 17.

Barn i gifte 1:o med Eva Bielke:

• Nils, född 1697. Kapten. Död 1722. Se Tab. 11.
• Carl Gustaf, född 1698-08-12 i Stettin, död 1698-08-12.
• Abraham, född 1699-07-14 i Stettin, död 1900-07-17.
• Per, född 1701-09-18 i Stockholm. Hovjunkare (SAB.) 1720-06-01. Död 1721-04-13 i Paris av kopporna.
• Magnus, född 1703-02-18 i Stockholm, död 1718-02-04 av kopporna.
• Ulrika Juliana, född 1704-08-25 i Stockholm. Överhovmästarinna (SAB.) 1761-08-19. Död 1765-04-10 Björksund. Gift 1:o 1721-05-31 med kammarherren friherre Carl Gustaf von Liewen nr 45. Gift 2:o 1723-03-28 med riksrådet och generallöjtnanten greve Nils Gyllenstierna af Björksund och Helgö nr 45, född 1670, död 1731.
• Eva Christina, född 1706-02-02 i Stockholm, död 1719-12-05 och begraven 1719-12-13 i Östra Ryds kyrka .
• Gustaf, född 1708-05-06 i Stockholm, död 1710-04-21.
• Sigrid, född 1709-05-06 i Stockholm, död 1712-06-21.

Barn i gifte 2:o med Margereta Fredrika Bonde:

• Christina Anna, född 1717-07-27 i Stockholm, död 1739-03-14 av kopporna och efter barnsäng. Gift 1732-04-18 med hovmarskalken friherre Carl Fredrik Hamilton af Hageby nr 99, i hans 1:a gifte.

TAB 11

Nils Brahe (son av Abraham Brahe, Se Tab. 10), till Skokloster, Rydboholn, Spiker, Brahehus och Lyckås samt Skarhult i Skarhults socken, Malmöhus län. Född 1697-08-26 på slottet i Stettin. Kapten vid livgardet. Död 1722-09-05 i Stockholm. Gift 1720-05-26 i Stockholm med hovfröken, grevinnan Fredrika Vilhelmina Stenbock, dotter av överkammarherren och generallöjtnanten greve Erik Gustaf Stenbock nr 12, och hans 1:a fru grevinnan Johanna Eleonora de la Gardie nr 3.

Barn:

• Abraham, döpt 1721-04-20 i Stockholm, död 1723-05-21.
• Erik, född 1722. Överste. Se Tab. 12.

TAB 12

Erik Brahe (son av Nils Brahe, Se Tab. 11), till Skokloster, Rydboholm, Spiker, Brahehus, Lyckås och Skarhult, samt Salsta i Tensta socken, Uppsala län och Gerstorp i Kaga socken, Östergötlands län. Född i Stockholm den 25 (23?) juni 1722

Redan i sin späda barndom beröfvad sina föräldrar, uppfostrades B. af nära anhöriga och ingick, efter slutade studier i Uppsala, som ryttare vid ett skånskt kavalleriregemente 1741. Efter hand befordrad till överste för Livgardet till häst 1752, fungerade han i egenskap av äldste greve såsom landtmarskalk större delen av 1751-52 års riksdag, under den ordinarie ordförandens, Henning Gyllenborgs frånvaro för sjuklighet. Vid den därpå följande riksdagen 1756 ertappades han såsom delaktig i den sammansvärjning som åsyftade att utvidga konungamakten, men vars förtidiga upptäckande förde de däri invecklade på schavotten. Därvid gick man tillväga med den skyndsamhet, att då anläggningen upptäcktes den 22 juni, föll kommissionens dom den 16 juli och verkställdes den 23 samma månad. Hans olyckliga maka hade förut sökt med tårar och knäfall beveka sin mans domare, framför allt greve Fersen, som var det då rådande partiets mest framstående ledare; men avisades av såväl honom som riksstånden.

Gift 1:o 1745-12-12 med friherrinnan Eva Catharina Sack, dotter av kanslirådet Johan Gabriel Säck, friherre Sack nr 170, och grevinnan Eva Bielke nr 29. Gift 2:o 1754-04-28 Krageholm s socken, Malmöhus län med grevinnan Christina Charlotta Piper i hennes 1:a gifte, dotter av presidenten greve Carl Fredrik Piper nr 46, och grevinnan Ulrika Christina Mörner af Morlanda nr 60.

Barn i gite 1:o med Eva Catharina Sack:

• Per, till Skokloster, Rydboholm, Wrangelsburg och Krebzau. Född 1746-11-19 i Stockholm. Stabskapten vid lätta dragonerna 1770. Död ogift 1772-06-27 i Stralsund.
• Nils Gabriel, född 1747-12-14 i Stockholm, död i Stockholm 1756-06-07 av kikhosta.
• Abraham, född 1749-08-08, död 1751-03-23 i Stockholm.
• Eva Fredrika, född 1750-10-27, död 1756-02-17.
• Christina, född 1752-03-01 i Stockholm, död 1756-06-06.

Barn i gite 2:o med Christina Charlotta Piper:

• Ulrika Juliana, född 1755-06-03, död 1756-02-11.
• Magnus Fredrik, född 1756. En av rikets herrar. Se Tab. 13

TAB 13

Magnus Fredrik Brahe (son av Erik Brahe Tab. 12), till Skokloster, Rydboholm, Spiker, Skarhult och Salsta. Landtmarskalk vid riksdagen 1800. Född den 15 oktober 1756, tre månader efter faderns död.

Minnet av och tacksamheten för Magnus Fredriks faders självuppoffring för konungamakten föranledde Gustaf III att på allt sätt uppmuntra sonen, bl. a. genom att vid knappa tjugutvå års ålder bekläda honom med den nyinstiftade värdigheten: »en af rikets herrar», och samtidigt betro honom bära sedermera Gustaf IV Adolf till dopet. Magnus Fredrik B. ägnade sig för övrigt till en början åt den militära banan å hvilken han avancerade till kaptenlöjtnant vid livdrabanterna, men tog afsked redan 1787.

I och med den börjande oppositionen mot Gustaf III inom adelns led, brast vänskapen snart sönder mellan denne och Magnus Fredrik B., som redan riksdagen 1786 återfinnes bland oppositionen och vid den följande, 1789, bland dess spetsar. Då efter Gustaf III:s strafftal till adeln den 17 februari å rikssalen, icke allenast Fersen utan flera andra anmälde sig att tala, befallde konungen vredgad adeln att förfoga sig till sitt samlingsrum, varvid Magnus Fredrik B. hördes högt yttra: »jag går icke,» men tack vare Fersens auktoritet hörsammade adeln konungens befallning. När konungen därpå beredde sig att genomdriva säkerhetsakten, fann han skäligt att försäkra sig om de förnämsta oppositionsmännens personer, bland dem även Brahe, som en kort tid hölls fängslad å sina rum. Av sitt stånd hedrades han åter ej blott med plats i bankoutskottet utan även med uppdrag som riddarhusdirektör, vilket uppdrag oafbrutet förnyades till och med 1815 års riksdag. Även vid riksdagen i Gävle 1792 befann sig Magnus Fredrik B. inom oppositionens främsta led och umgicks förtroligt med Pechlin, men på Gustaf III:s dödsbädd ägde en slags försoning rum mellan honom och Magnus Fredrik B.

När riksdag härnäst sammanträdde, 1800, voro förhållandena i mångt och mycket förändrade. Oppositionen å riddarhuset, som förut haft en aristokratisk prägel, var nu genomträngd av tidens frihets- och jämlikhetsidéer, för vilka åter de gamla banérförarna stodo tämligen främmande, bland dem Magnus Fredrik B., som av förmyndarregeringen 1794 gjorts till serafimerriddare. Han gjordes nu till landtmarskalk, i vilken egenskap han var ett blint redskap i den förslagne J. K. Tolls händer och visade sig allt annat än kapabel att handhava klubban. Tydligast visade sig detta vid behandlingen av finansplanen, då oppositionen yrkade, att bevillningen endast skulle fastställas å viss tid och ej till nästa riksdag, varpå landtmarskalken inföll, »att detta förstodes af sig själf,» och voteringspropositionen antogs. När protokollet vid följande sammanträde skulle justeras för att avgå till de andra stånden, fordrade oppositionen, att ovannämnda förbehåll skulle inflyta, men Toll bestred, att någonting annat än propositionens ordalydelse skulle upptagas, hvaruti Magnus Fredrik B. fogade sig, förmenande, att orden ifråga endast innehållit »hans enskilda tanke». Härpå följde det stormiga uppträde, då Hans Järta, P. A. Tamm m. fl. afsade sig adelsskapet och andra sin riksdagsmannarätt, så länge Magnus Fredrik B. ledde adelns förhandlingar.

Ehuru Magnus Fredrik B. äfven bevistade efterföljande riksdagar, var hans egentliga politiska roll härmed utspelad. Hans börd och samhällsställning beredde honom en mängd yttre utmärkelser, men han tillbragte sina återstående dagar huvudsakligen i det enskilda lifvets lugn, personligen aktad för rättrådighet och anspråkslöshet samt avled i Stockholm den 12 december 1826.

Gift 1:o 1779-04-20 på Stockholms slott med hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull, dotter av ryttmästaren friherre Anders Gustaf Koskull nr 184, och friherrinnan Catharina Charlotta Koskull. Gift 2:o 1806-09-23 på Claestorp i Östra Vingåkers socken, med förra fruns brorsdotter, hovfröken friherrinnan Aurore Vilhelmina Koskull, dotter av hovjunkaren friherre Otto Anders Koskull nr 184, och Amalia Beata Silfversparre nr 99.

Barn i gifte 1:o med Ulrika Catharina Koskull:

• Christina Charlotta, född 1780-02-13 i Stockholm, död 1792-05-04 i Stockholm.
• Ebba Ulrika, född 1781-01-23, död 1782-08-08.
• Ulrika Catharina, född 1783-05-07 i Stockholm, död i Stockholm 1784-03-18.
• Eva Juliana, född 1785-02-19, död ogift 1803-07-25 på Skarhult.
• Nils, född 1787-04-29 i Stockholm, död 1787-04-29.
• Per, född 1789-09-06 på Rydboholm, död 1792-05-29 i Stockholm.
• Magnus, till Skokloster och Rydboholm. Född på Rydboholm den 2 september 1790. Efter slutade studier ingick Magnus B. 1809 som kornett vid Livregementsbrigadens husarkår. Härifrån flyttades han inom kort till Livgardet till häst. Anställd vid d. v. kronprinsen Carl Johans hov och hedrad med hans förtroende och personliga vänskap, steg greve Magnus B. från den ena befattningen och utmärkelsen till den andra, så att han vid konung Carl Johans frånfälle var en av rikets herrar, riksmarskalk, generallöjtnant och chef för konungens adjutants- och ordonnansofficerare; sekundchef för Livgardet till häst; kanslär för krigsakademien på Karlberg; serafimerriddare samt medlem av alla inländska akademier utom Svenska. Med ett högst förbindligt väsende och ridderliga tänkesätt förenade greve Magnus B: en hög grad af oegennytta och en orubblig tillgivenhet för sin kunglige vän, vid vars dödsbädd han vakade med exempellös självuppoffring. Han dog blott sex månader efter honom den 16 september 1844. Hans inflytande i politiska frågor å sin kunglige vän ansågs mycket stort och utpekades han av oppositionen som hufvudmannen för den s. k. »kamarillan».

Barn i gifte 2:o med Aurore Vilhelmina Koskull:

• Ulrika Vilhelmina, född 1808-06-01 i Stockholm, död i Stockholm 1836-01-04. Gift 1825-06-26 på Salsta med generallöjtnanten och överståthållaren friherre Jakob Vilhelm Sprengtporten nr 275
• Nils Fredrik, Se Tab. 14.
• Aurora Amalia Margareta, född 1816-06-19 i Stockholm, död 1876-06-11 Krageholms socken. Gift 1835-06-23 i Stockholm med sin syssling, hovstallmästaren greve Claes Gustaf Fritz Piper nr 46.
• Ebba Eleonora, född 1818-09-11 i Stockholm, död 1842-04-22 i Stockholm. Gift 1838-04-26 med riksmarskalken mm, greve Adolf Fredrik Nils Gyldenstolpe nr 35, i hans 2:a gifte.

TAB 14

Nils Fredrik Brahe (son av Magnus Fredrik Brahe, Tab. 13), till Skokloster och Rydboholm. Född 1812-07-22 i Stockholm. Regementskvartermästare 1845. Död 1850-12-14 i Stockholm. Gift 1836-03-10 i Stockholm med sin syssling, grevinnan Hedvig Elisabet Maria Amalia Piper, dotter av en av rikets herrar, greve Carl Claes Piper nr 46, och friherrinnan Ebba Maria Ruuth nr 296.

Barn:

• Aurora Ebba Ulrika Amalia, född 1836-11-24, död 1836-12-13.
• Ebba Aurora, född 1838-01-18 i Stockholm, död 1924-01-07 Salsta. Gift 1859-07-14 i Sko kyrka Uppsala län med riksmarskalken friherre Fredrik von Essen nr 158.
• Nils Magnus, född 1839-12-05, död 1841-09-09 i Stockholm.
• Nils Claes, född 1841-08-06 på Sirishof. Död ogift 1907-06-10 i Stockholm.
• Ebba Ulrika Amalia, född 1842-10-11 i Stockholm, död i Stockholm 1872-11-20. Gift 1863-11-26 i Stockholm med sin kusin, överstekammarherren greve Conrad August von Rosen nr 85, i hans 1:a gifte.
• Magnus Per, född 1849-10-01 i Stockholm. Kadett vid Karlberg 1869-01-15. Utexaminerad 1873-04-16. Underlöjtnant vid livgardet till häst 1873-04-25. Död 1930-05-29 i Stockholm. Med honom utslocknade denna grevliga ätt. Gift 1897-01-12 i slottskyrkan i Stockholm med före detta hovfröken Anna Augusta Nordenfalk, dotter av friherre Johan Nordenfalk nr 390, och hans 2:a fru Emelie Augusta Reuterskiöld nr 1636.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36

Denna artikel innehåller information och citat hämtade från Svenskt biografiskt handlexikon (http://runeberg.org/sbh)

På Adelsvapen.com (http://www.adelsvapen.com) kan du även beställa Svensk Wapencd (http://www.adelsvapen.com/order) eller Baltisches Wappencd (http://www.adelsvapen.com/order/baltindex.html)