Vapen: Try Ållon af en afhuggen Stock, och uthi etth grönth Fieldh”; på den öppna tornerhjelmen trenne gyllene ekållon; löfverket af guld och grönt; skölden infattad med en röd kant; stocken och grenarne gråbruna, ållonen af guld. Vapnet, som liknar det, som fördes af den adl. men ointroducerade Väckjärfvislägten, är afritadt i Giörvells Nya Svenska Bibliotek del. 1.
Denna bergsmansätt anmälde sig hos Riddarhusdeputationen vid 1765 års Riksdag att erhålla säte och stämma på Riddarhuset, men som ätten aldrig varit introducerad, så fingo medlemmarne svar genom landshöfdingen grefve Mörner, att sådant dem icke beviljas kunde.
*) Inom Nora Bergsförsamling af Örebro län, hvarest denna slägt hufvudsakligen funnits och ännu finnes i talrika grenar, har hon stundom kallats ETcestubhe, hvilket namn ock lefver i folkmedvetandet. Det var egentligen den medlem af slägten, hvilken är upptagen å tab. 3, som med detta namn afsågs. Säkert är, att han i ett par af häradsrättens domböcker kallas Ekestubbe.
Torbjörn Pedersson på Våla. Angående denna ätts stamfader är man i saknad af fullt säkra underrättelser. I Kammararkivets äldsta räkenskaper finnes en Storbjörn eller Torbjörn antecknad som frälsebonde å ”prebendehemmanet” Norr-Sylta i Munktorps socken af Vesterås län under åren 1535 — 1552, hvilket senare år han synes hafva dött, enär ”enkan” nämnes följande åren 1553 —1557. Om denne Torbjörn är densamme, som under namnet Torbjörn Pedersson på Våla "för wälwillighet och tro tienist” adlades 1544 d. 26 Januari, torde dock vara ovisst. Emellertid synes det vara säkert, att stamgodset varit frälsehemmanet Våle eller Våla i nyss nämnda socken, och att Torbjörn Pedersson varit gift med en dotter (Karin?) till Sten Olofsson i Våla och hans hustru Karin; och att Karins far Olaff Joansson till Sjösa i Södermanland och Hackstad i Upland tillhörde introducerade adliga ätten Gyllenhorn, samt namnes 1508 som häradshöfding i Asunda härad och tillika fogde på Vesterås slott.
Torbjöru Pedersson på Våla. Han tyckes vara samma person som Tord Pedersson i Ekelunda — Ekelunda ligger högst en half mil från Ö. Våla kyrka — som ofta förekommer i Riksreg., enligt hvilket denne redan år 1523 var fogde öfver Roslagen och Värmdön, åren 1528 —30 haft Kungshusby gård och Bro socken i förläning, samt synes fiere gånger varit af konungen använd i åtskilliga ärenden samt från 1537 3/1 till 1538 slottslofven i Stockholm; "för wälwilligheet och tro tienist” adlad 1544 d. 26 Januari; slottsfogde och befallningsman på Nyslott och öfver dess län 1548.
Son:
Frans Torbjörnsson. Se Tab. 2
Frans Torbjörnsson (se Tab. 1) erhöll 1596 d. 25 Mars förnyadt sköldebref, hvarigenom "han samme friheet och Frälsse, oförhindret niuthe, bruke och beholle må, efter såsom haus Fader thett ärligen och redeligen förwerfwet hafwer”; detta bekräftades ytterligare s. å. d. 22 Maj. Gift med en dotter till ”domaren” Karl Nilsson och hans hustru Anna Stensdotter i Gyttorp af Nora Bergsförsamling. Genom konung Gustaf d. l:s bref 1558 13/, förunnades ”thenne oss Elskelig, Erlig, Welbördig Q,uinne, Hustru Anna Stensdotter, Karl Nilsons hustru till Gyetorp, må oc skall vdi sin liffz tid, niute, bruke oc beholle vnder frijhet och frelse tesse effterme godz och gårder, som är En gård Säby 11 öris land, Enn gård Vreta 7 öris landh, oc tuå gårder i Handesta.....m 3 wretter ther vnder liggiende vdi Muncketorp Sokn, i Snäffuingen, Jtem en gård Leresta, och 4 penningz land i Lidingx börd, liggiend i Åkerbo häredt i Odensui Sokn, Jtem Vikers gård på Noreskoge, med alt thet ther vnder ligger wt gijwith fför grijmstade”. — — — Genom ett annat bref, dateradt 1562 26/n, tillkändes Karl Nilsson till Gyttorp ytterligare tvänne gårdar, ”nembligenn Radeskiäl liggiendes för Tolff örz land iord, och En gårdh i Grinda, liggiendes för Sex örz land udi Muncketorp Soknn i Snäffuin-gen, som hans hustru med rette tilkommer, och the genom en landboes orette och falske berättelse och angiffuende miste vdi wår käre her faders tidh” — — — Af dessa gårdar öfvergick Vikers-gården, som var en gammal från Strängnäs biskopsstol indragen rättare- eller landbogård, till barnen och har ända intill våra dagar varit i slägtens ego.
(på Gyttorp nämnes 1562 14/7, under den tid adeln var församlad på herredag i Stockholm, som ”friboren” man och edgärdsvitne uti ett af konungens nämd eller högsta domstol samma dag afdömdt mål; † 1569. Hustrun, Anna, var en annan dotter till förut nämde Sten Olofsson i Våla. Hon dog 1574. Torbjörn Pedersson på Våla och Karl Nilsson på Gyttorp voro således svågrar. 1562 16/7 stämde Karl Nilsson till konungens nämd sin aflidne svågers enka, Karin (Gyllenhorn. f. Bese) på Hacksta med hennes barn angående en gård i Våla och två i Hacksta by, som med orätt blifvit Karl Nilssons hustru afhande. Afvenledes stämdes om annan afrad, som varit borta i 14 år. Förmodligen var det denna stämning som föranledde kungabrefvet af 1562 26/n> ehuru någon upplysning derom icke kunnat vinnas af k. Eriks dombok 1562 67.)
Son:
Torbjörn Fransson (Ekestubbe) till Vikers-gård (se Tab. 2), f. 1560, tjenstgjorde någon tid vid Uplands ryttare, hvarifrån han af sin ”Lyttenampt” Erland Uddeson (Örnflykt) till Granhammar hemförlofvades. o enligt ett i ”Lägret wedh Tälie dhen 29 Maji Ahr 1623” utfärdadt pass, ”efter han haufuer här i Lägrett sin Karll och full rustningh tilstädz:*) stannade sedan oafbrutet hemma och fortsatte det bergsbruk, han troligen genom sitt första gifte erhållit; anses ursprungligen hafva uppfört nuvarande Skrekarhytte masugn och synes hafva idkat en efter dåvarande förhållanden ingalunda obetydlig tackjernstillverkning **); f 1682 u/2 vid 122 års ålder och begrofs 25/3 s. å. med mycken högtidlighet i Nora kyrka, der en prunkande graf-skrift fordom utvisat hans lägerstad. Gift l:o omkr. 1612 med ”Ragnilf i Vikersgården, som enligt sägnen förmäles hafva varit en argbigga och föran-ledt, att mannen ånyo gått i krigstjenst; 2:o med Anna Eriksdotter, f 1664 8/2; dotter till f. ”lagläsaren” vid Nora och Lindes häradsting Erik Andersson, hvilken sedermera bosatte sig vid Svens-boda eller numera Hofmanstorp; enligt en öfver-enskommelse af år 1656 skulle hustru Anna få 6 rdr i lösen för sin andel i Hofmanstorps hemman. 3:o 1666 med Karin Jonsdotter; denna Karin, af oäkta börd, hade förut varit Torbjörn Franssons tjenstepiga och hade då ett föga godt rykte om sig. Hon anklagades nämligen vid ett ting nyss nämda år af en dottersson till Torbjörn för otillbörligt umgänge med en af sina tjenstekamrater, kallad Snöbergs-Anders. Karin erkände visserligen, att ett rykte derom vore allmänt utspridt, men nekade till dess sanningsenlighet, ehuru hon måste vidgå att hafva gifvit sin åklagare en ”rya” och 2 rdr, för att han ej skulle upptaga saken. Domboken upplyser vidare härom, att ”Mathfaderen åth denna Karin, en ålderstigen man Torbiörn Frantzon Ekestubbe he:dh, boendes på Wijkersgården och under denne tijd änklingh, steg fram och wille giöra henne frij för Snöbergz-Anders, seyandes sigh wara fadher åth det barnet, som hon nu går medh, till hwilken ända han och will hafwa henne till ächta. Hwaruthinnan hans barn, Jemwäll dottersohnen Anders i Kåhlbergztorp fölle honom emot, och der-föhre gierna såghe, att dhe finge en annan till barnefadher. Ner nu saken således wardt afhördt, öfwerwägade henne rätten och befunno lijkwäll skjähl hoos Karin till stora misstankar om olofligh beblandellse med offtabe:de Anders, emädan deras uppenbahra omgienge icke allenast ähr lasteligitt uthan och deres enslige ihopa liggiande om natte-tijdh åthskillige ressor, hwar aff lätteligh lössach-tigheet och otucht emillan twenne unga personer sigh förorsaka kunde; beslötz fördenskuldh, att Anders Ollzon skall niutha sin begieran till godo, och på nesta Ting, sigh ifrån denna grofwa misstanka och beskyllningh med en Sexmanna Eédh laghligen befria, den han och uthfäste”. Vid följande ting hade Anders sina sex vittnen med sig för att af-lägga den fordrade oskulds eden, men denna efter-gafs, och båda parterne frikändes från beskyllningarna, hvarjemte vid högt vite allt vidare tal om denna sak förbjöds. Karin, hvars barn emellertid hade dött, erhöll af sin man i testamente 30 fat os-mundsjern och blef efter hans död omgift med bergs- och nämdemannen Olof Hansson i Fåsjö-hyttan, en aktad och ansedd man, som var bergslagens fullmäktig vid 1675, 1678 och 1682 årens riksdagar, † 1723 108 år gammal.
*) Ännu finnes i behåll ett qvitto, utgifvet af ”Peder Oluffsson Predikannt J Muncketorp”, att Torbjörn Fransson betalt sju fat osmundsjern ”för Eenn Svartt Rustningz Häst, Som min Salige Swär Her Benngdt J Muncketorp honom Såhlt hafuer”. Detta qvitto är dateradt ”Wijkers gård denn 20 Febrij Anno 1620”.
**) Följande bevis, afskrifvet bland flere af samma slag, som finnas bland Kammar-arkivets räkenskaper, är ganska betecknande i åtskilliga hänseenden och torde derför förtjena anföras: ”Bekenner mig Torbiörn Frannson till Wijkers Gårdh, att haffwa Tijllblåst påå thett åhr 1613: Och belöper vthi Tijende 11 Faatt (= skeppund) 16 Li*, 4 mrk. Huilkenn Tull Jag begärer wara Förskoued:r och Niutha samma Frij-heett som andre Preises Männ. Att Såå vdi saning ähr vnder mitt Bolmärke effter Jag är Jcke stadd wid Signnethe. Datum Nora Kykeboll den 20 Martij Anno 1614. Torbiörn (bomärke) Franson.”
Vid utgifvande af ett likartadt bevis 1616 20/5 saknades ej signetet. Detta är dock mycket otydligt.
Barn, troligen alla i andra giftet:
Frans Torbjörnsson (se Tab. 3), upptog och bebygde under 1640-talet å Skrekarhytte bys område afgärde-hemmanet Rudeskog, numera kalladt Råskog, hvilket hemman 1660 2/10 skattlades till v4 mantal med en ränta af 16 lispund osmunds-jern; köpte år 1648 V4 hemman i Skrekarhyttan, kalladt Kolbäcks- eller Kolbergsgården, för 20 fat osmundsjern, och följande år hälften i den s. k. Bruns- eller Brånsängen för 35 rdr; 1660 köpte han ytterligare tvänne ”oröjde jordstycken”, belägna söder om Kolbäcksbron, af grannar i Skrekarhyttan för 28 rdr, hvarjemte han af häradsrätten 1663 24/2 utverkade rätt till kyrkoväg genom Skrekarhytte-boarnes skog; köpte 1667 ”Kolebäckstorpet” af fadren Torbjörn Fransson, hvilket köp hade till följd, att vid ny skattläggning 1668 12/6 räntan af llåskogs hemman ökades med 8 lispund osmunds-jern, dock utan förhöjning af hemmantalet; 1672 förvärfvade han ytterligare */2 hemman i Skrekarhyttan dels genom arf och dels genom köp, 1675 köpte han af en enka i Skrekarhyttan en skogsteg, kallad Motegen för 2 skeppund 1V2 lispund tack-jern, samt för 225 daler kopparmynt */4 hemman i Dalkarlshyttan, hvilket hemman några år derefter bort byttes mot V4 hemman i Skrekarhyttan; begärde vid häradsrätten 1681 31/5 skattläggning å Vikers-gården, emedan den år 1596 beviljade frälsefriheten ej blifvit ordentligt fullgjord, men som klander der-emot icke egt rum, och fadren, som var rätter frälseman, ännu lefde, blef denna begäran afslagen; efter fadrens död egare af nämda gård, beviljades 1682 26/5 den begärda skattläggningen ”efter han intet ville derföre utgöra rustning”, samt verk-stäldes 2,/8 s. å., dervid Vikersgården skattlades till v4 hemman med 24 lispund osmundsjern i skatt*); erlade såsom löseskilling för både lös och fast egendom efter fadren omkring 1,500 daler kopparmynt, deraf 1,200 daler fordrades till skuldernas och begrafningskostnadernas betäckande och öfriga 300 daler utgjorde de trenne systrarnas arfslotter; var slutligen under längre eller kortare tid egare till fastigheter äfven i andra byar, såsom i Benktstorp. Fogdhyttan, Ymningshult m. fl., och skaffade sig och sina grannar rätt till tvänne allmännings- eller s. k. ökentrakter, hvilka ännu tillhöra Skrekarhytte, llåskogs- och Vikersgårdens hemman. Han njöt ock sin orts fulla förtroende; valdes till nämdeman 1666 22/2 och, såsom den skickligaste och mest aktade i nämnden, 1678 10/10 till ”domare”, hvartill den tiden hörde att hafva vård om häradets angelägenheter; tog afsked 1696 2 ,/5 med det vitsord, att han ”sig uti alla stycken altid wist, som een hederlig, förståndig och rättrådig man, den der ock städse beflitat sigh eftter yttersta förmågo att befordra, hwaflh som till denne Bergslagens gagn och nytta lända kunnat”; var åtminstone vid 1672 års riksdag och troligen vid ett par andra tillfällen bergslagens fullmäktig; erhöll 1672 6/i2 ’synner-ligh gunst och nåde, och för serdeles orsaker skull” lifstidsfrihet för sig och sin hustru å V4 hemmanet Råskog ”för alle wisse och owisse deraf gående Utlagor”, hvilken frihet måhända föranledt, att hemmanet Råskog ännu i dag är befriadt från utgörande af kronotionde; † 1700 å Vikersgården. Gift 1:0 med Emborg, bergsmansenka från Nya Viker, f omkring 1650; 2:0 med Ingeborg Torbjörnsdotter, bergsmansdotter från Skrekarhyttan; † 1701. Hennes arfvedel efter fadren inlöstes af bröderne med 8 fat osmundsjern.
*) Skatten kunde icke bestämmas till högre belopp ”efter som samme hemman bestod vthaf Jngen Skoug, och vthan hytte- och grufuedehl, Osmundz-Smedia, Dam eller andre beskaffenhet er, som fordras till ett Bergsmans hemman. J lijka måtto wärderedes bem:de hemman till Tolfhundrade dahl:r Koppcrmynt”.
Barn:
Johan Franssonn (se Tab. 4), bergsman i Skrekarhyttan, f. omkring 1654, erhöll 1678 4/6 UPI)_ bud å V2 hemman derstädes, hvilket hans hustru ärft efter sitt barn i ett föregående gifte; efter sin moder hade Johan och hans syskon ärft en äng (Brånsängen ?), som Johan skulle ha rätt att lösa till sitt hemman för 15 skeppund tackjern, men då denna betalning icke gjordes, utverkade syskonen 1682 förbud mot ängens begagnande, tills den blifvit betald; vid arfskiftet (1701 13/6) efter fadren tilläts Johan lösa hemmanet Råskog; f 1706. Gift 1665, men hustruns namn obekant.
Son:
Olof Johansson (se Tab. 5), bergsman i Skrekarhyttan, f 1732 eller 33. Gift 1697 med Elin Larsdotter, i hennes 2:a gifte, f. 1658 vid Skofttorp; i 1727 27/4, enka efter bergsmannen Nils Andersson i Skrekarhyttan.
Barn:
Erik Olsson Sör (se Tab. 6). bergsman i Skrekarhyttan, f. 1698, ledamot af bergstingsrätten, eller s. k. sexman, samt åtminstone 1752 ledamot af församlingens kyrkoråd; f 1759. Gift med Maria Er sdotter, f. 1697; f 1752.
Barn:
Anders Ersson (se Tab. 7), bergsman i Skrekarhyttan, f. 1727, sexman; erhöll 1773 2,/n kyrkorådets tillåtelse att, ”efter han i lottning med sine Grannar varit så olyckelig och fådt ett obeqvämt och för sitt svaga hufvud och hörsel äfventyrligt stolrum in till muren vid södra dörren i kyrkan”, för sig och efterkommande upplaga en särskild bänk å mansläktaren; f kort derefter s. å. Gift med Kerstin Johansdotter, f. 1723.
Barn:
Erik Andersson Sör (se Tab. 8), bergsman i Skrekarhyttan, f. 1752, sexman; ledamot af kyrkorådet och derjemte använd i åtskilliga andra uppdrag; 4 1815 lö/8. Gift med Kristina Isaksdotter från Södra Tolsboda, f. 1758, 4 1834 20/8.
Barn:
Per Erssonn (se Tab. 9), bergsman i Skrekarhyttan; f. 1779 20/g, sexman; † 1826 20/9. Gift 1802 med Magdalena Persdotter från Tysslinge f. 1782.
Barn:
Torbjörn Persson, f. 1814. Se Tab. 13
Maria, f. 1816 25/1; † 1817.
Johan Persson, f. 1817. Se Tab. 14
Lovisa Karolina, f. 1819 9/6 ; 4 s. å.
Per Persson, f. 1820 8/9; vistades hos brodern Torbjörn Persson.
Brita Maria, f. 1822 10/10; † 1824.
Jan Ersson (se Tab. 9), bergsman i Skrekarhyttan, f. 1783 4/t, sexman, nämdeman och härads-domare i många år; mycket anlitad i enskilda och allmänna värf samt inlade mycken verksamhet för omläggning af den svåra och backiga vägen mellan Skrekarhyttan och Nora stad; 4 1853 13/2. Gift 1:o 1805 15/ö med Anna Jansdotter i hennes 2:a gifte, f. 1768, † 1835 12/10, enka 1804 efter mannens farfarsfars sysslings son bergsmannen Per Olsson i Vikersgården (se tab. 34); 2:o 1838 med Kristina Andersdotter, f. 1811, bergsmansdotter från Skrekarhyttan.
Barn:
Erik Persson (se Tab. 10), bergsman i Skrekarhyttan, der han egde x/2 hemman och i Råskog yi2 hemman; den sjette, om ej sjunde, som son efter far bott på samma gård; f. 1806 24/2, sex-och nämdeman. från hvilken senare befattning han tog afsked 1866; hade i många år tjenstgjort dels såsom god man vid skiftesförrättningar, och dels som ledamot af egodelningsrätten samt af församlingens kyrkoråd; f 1875 25/3. Gift 1829 8/tn med Anna Margareta Olsdotter, f. 1808 2/3; † 1856 12/4 sexmansdotter från Bleksberg.
Barn:
Torbjörn Persson (se Tab. 10), bergsman i Norra Fingerboda, f. 1814 20/3, f 1875 %. Gift 1:o 1839 med Johanna Ersdotter, landbodotter från Skymhyttan, f. 1816 28/7 ; † 1858 24/8; 2:o 1860 med Anna Kristina Malmström, f. 1802 i Julita socken.
Barn:
Johan Persson (se Tab. 10), bergsman i Nya Viker; f. 1817 l7/9. Gift med Katarina Lovisa Larsdotter, f. 1823 29/12*
Barn:
Torbjörn Fransson (se Tab. 4), bergsman i Annaboda af Lekebergs bergslag. Gift med Sara Olofsdotter, styfdotter till en Torbjörns morbroder i Skrekarhyttan, till hvars arfvinge han genom öfverenskommelse 1681 5/9 skulle upptagas, men då han blott en kortare tid kunde qvarstanna hos de kinkige svärföräldrarne, blef han af rätten tilldömd 2 skeppund tackjern som ersättning för den tid, han vistades i deras hus.
Son:
Erik Fransson (se Tab. 4), bergsman i Gamla Pershyttan. Gift med Karin.
Barn:
Frans Ersson (se Tab. 16), bergsman i Gamla Pershyttan, f. 1682, skicklig masmästare och ”ställ-mästare”; förärade 1764 genom testamente 1,000 daler kopparmynt, hvaraf årliga räntan skulle användas till förbättrande af lönen åt kollegan i. Nora stadsskola; 4 1765. Gift med Kerstin Olsdotter.
Barn:
Erik Fransson (se Tab. 17), bergsman i Gamla Pershyttan, f. 1727; † 1759. Gift med Margareta Andersdotter, f. 1718; † 1775.
Barn:
Frans Ersson (se Tab. 18), bergsman i Gamla Pershyttan, f. 1755 26/a, hade varit sexman och föreståndare för Pershytte grufvor i 32 års tid, då han 1820 ,5/n begärde befrielse derifrån, dessutom ganska ofta anlitad i församlingens allmänna angelägenheter; 4 1829 13/7. Gift 1775 26/i0 med Kristina Ersdotter från Bleksberg, f. 1756.
Barn:
Hans Fransson (se Tab. 19); bergsman i Gamla Pershyttan, f. 1786 12/10, sexman; † 1846. Gift 1:o 1821 18/t0 med Maria Andersdotter, 4 1822; 2:o 1823 12/6 med Anna Jansdotter från Bleksberg, f. 1803 19/3; omgift 1854 med bergs-och nämdemannen Anders Ersson i Norra Fingerboda.
Barn:
Karl Gustaf Hansson (se Tab. 20), bergsman i Gamla Pershyttan, f. 1827 t6/t0; 4 1866 28/4. Gift 1854 31/8 med sin faderfaders faderfaders syss-lings sonsons sonsons dotter Anna Helena Eriks-dotter (se Tab. 12) i hennes l:a gifte, f. 1832 3/6; dotter af bergsmannen i Skrekarhyttan Erik Persson och Anna Margareta Olsdotter; samt omgift och har flyttat till Ervalla socken.
Barn:
Hans Fransson (se Tab. 4), bergsman i Skrekarhyttan; sexman; 4 1730 2/6. Gift med Karin Ersdotter från Nya Viker, 4 1728.
Barn:
Olof Hanssonn (se Tab. 22), bergsman i Skrekarhyttan och Kolbergsgården, f. 1685 3/8; sex-och nämdeman samt ganska länge häradsdomare; ledamot af kyrkorådet från 1740; ansedd som ”en beskedlig och förmögen bergsman”; † 1767. Gift med Helena Persdotter från Nya Viker, f. 1685 3%; † 1772.
Erik Olsson (se Tab. 23), bergsman, bodde på Kolbergsgården; f. 1723, sexman; † 1812. Gift 1:o 1744 med Brita Ersdotter från Stråssa, den s. k. Gruf-Erkers dotter, † 1770; 2:o 1772 10/3 med Margareta Björk från Norrköping; f. 1724; † 1804.
Barn:
Erik Ersson (se Tab. 24), bergsman i Kolbergsgården, f. 1747 3/6, † 1781 25/7 Gift 1768 10/9 med sin faders sysslings dotter Brita Olofsdotter (se Tab. 32), f. 1749; 4 1800; dotter af bergsmannen i Vikersgården Olof Persson och Ellika Persdotter; samt om gift 1786 28/n med bergssexmannen Lars Olsson.
Barn:
Olof Erssonn (se Tab. 24), bergsman i Skrekarhyttan, f. 1752 3/8; † 1783 24/,. Gift 1773 med Kerstin Ersdotter från Skrekarhyttan, f. 1758, † 1795, samt omgift 1784 med Niklas Edberg i Limbergstorp, som förstörde hustruns och styfbarnens förmögenhet samt rymde samma år hustrun dog, 1795.
Barn:
Erik Olsson (se Tab. 26), torpare, först vid Limbergstorp och sedan vid Skofthyttan, f. 1777; † 1853 25/3. Gift 1800 med Stina Johansdotter från Kils socken, f. 1777; † 1852 9/8.
Barn:
Hans Ersson (se Tab. 27), torpare; f. 1817; † 1854 Gift 1845 med Greta Andersdotter, f. 1822 2/7; omgift 1856 med grufarbetaren Gustaf Andersson.
Barn:
Olof Ersson (se Tab. 27), skomakare, bor vid Ashyttan; f. 1822 Gift 1843 med Karolina Ersdotter, f. 1822 5/4.
Barn:
Olof Fransson (se Tab. 4), bergsman i Vikersgården, f. 1661 2l/12 blef efter sin broder Abrahams död af föräldrarne antagen att förestå hemmanet Vikersgården mot en årlig lön för sig och hustrun af 4 skeppund taekjern; erhöll genom förordnande 1698 18/10 rättighet att efter deras död inlösa samma hemman efter ”mätismanna ordom”; † 1723 26/1 Gift med Margareta Persdotter från Skrekarhyttan; † 1731 66 år gammal.
Barn:
Per Olsson (se Tab. 30), bergsman i Vikersgården; f. 1686, öfvertog efter fadrens död hemmanet till ett värde af 1,800 daler kopparmynt, hvilken summa då motsvarades af 100 skeppund taekjern; sexman i många år; † 1768 Vio- Gift 1712 25/5 med Anna Nilsdotter från Skrekarhyttan, f. 1684, † 1768.
Barn:
Olof Persson (se Tab. 31), bergsman i Vikersgården; f. 1717, sexman; † 1773. Gift med Ellika Persdotter från Garphyttan; f. 1718; † 1799
Barn:
Erik Persson Öster (se Tab. 31), bergsman i Skrekarhyttan; f. 1736; † 1797. Gift 1760 26/5 med Karin Persdotter från Fogdhyttan, † 1809.
Barn:
Per Olsson (se Tab. 32), bergsman i Vikersgården; f. 1743; 4 1804 28/3. Var ej skrifkuunig, utan begagnade stamfadrens initialer (FT) till bomärke vid handlingars uuderskrifvandeo. Gift 1:o 1770 med Maria Ersdotter från Ashyttan, f. 1746; † 1786; 2:o 1787 med Anna Jansdotter, i hennes l:a gifte, f. 1768, † 1835 12/10; omgift 1805 15/5 med mannens faders sysslings sonsons son häradsdomaren Jan Ersson i Skrekarhyttan (se tab. 11).
Barn:
Erik Olsson (se Tab. 32), bergsman i Skofttorp, f. 1744; † före 1780. Gift 1770 7/10 med Kristina Karlsdotter derstädes.
Barn:
Peter Persson (se Tab. 34), bergsman i Vi-kersgården; f. 1791; † 1865 2l/12.. Gift 1812 med Kristina Henriksdotter från Alfhyttan, f. 1782 19/8; † 1853 12/9.
Barn:
Anders Persson, f. 1817; † 1871. Se Tab. 37
Anders Persson (se Tab. 36), bergsman i Vikefsgården; f. 1817 22/6; † å Serafimerlasarettet i Stockholm 1871 12/4. Gift 1846 med Karolina Karlsdotter, bergs-sexmansdotter från Bleksberg, f. 1825 16/10. Efter att Vikersgården i fullt tre århundraden tillhört samma slägt, måste boet efter Anders Persson, i följd af tvingande omständigheter, sälja den till Vikers grufbolag, hvars alla grufvor äro derå belägna. Köpeskillingen utgjorde nu 18,000 kronor, ett bevis huru egendomsvärden under tidernas lopp kunna ändras. Vi-kersviks jernvägsstation är belägen å Vikersgårdens egor, vid skärningspunkten af de hvarandra korsande Nora-Karlskoga och Vikern-Möckelns jernvägar, hvilka dela egendomen i fyra delar.
Barn:
Lars Erik, f. 1864 7/8; † 1866 11'/4.
Peter Persson (se Tab. 36) bergsman, egare af 72 mantal i Nya Viker och xj2 i Greksåsar; f. 1823 16/2; nämdeman 1855—69. Gift 1846 2/4 med bergs-sexmansdottern Anna Kristina Anders-dotter från Greksåsar, f. 1826
Barn:
B. Schlegel och C. A. Klingspor, Den med sköldebref förlänade men ej på riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor, 1875.
Originalsköldebrefvet af 1596 5/3 nied måladt vapen, originalbref och många slägthandlingar, som disponeras af herr J. Johansson i Bergsäng; Dan. Tilas 1760 31/12 daterade, uppsats om denna slägt, införd i G-jör-wells Nya Svenska Bibliotek del 1: sid 138, der skölde-brefvet är afskrifvet och vapnet aftecknadt; R. Reg. f. 1596 p. 133, 179; Diplomatarium Dalektrlicum; Tilasska Samlingen i Riksarkivet; Stiernmans Höfdingaminne 2: 444; Nora häradsrätts domböcker ; Nora Bergsförsamlings kommunion-, husförhörs- och dödböcker från 1700 till närvarande tid, — alltsammans utdraget och ordnadt af ledamoten af riksdagens Andra Kammare herr J. Johansson i Bergsäng.