NN Mijtens
Barn:
Aert (Arnoldus) Mijtens (Rinaldo Fiammingo), född 1556 i Bryssel, död 1601 i Rom.
Anträdde i unga år studiefärden till Italien, där han, med undantag av ett besök hos sin bror i Haag, stannade till sin död. I Rom skall han ha varit lärjunge till den för övrigt okände nederländaren Anthonis Santvoort och i Neapel till dennes landsman Cornelis Pijp, samt till Marco da Siena. Mest var han verksam i Neapel, där han åtnjöt mycket stort anseende och på beställning utförde flera till formatet väldiga kyrkmålningar, vilka dock alla gått förlorade eller åtminstone icke kunnat identifieras, såsom Jungfru Marias himmelsfärd, De fyra evangelister-na och Den heliga Katarinas martyrdöd.
Han var två gånger gift, sista gången med Pijps änka, från vilken han dock skildes, varefter han efter vart annat slog sig ned i Abruzzo och Aquila. När han från sistnämnda plats med sina barn flyttade till Rom, medförde han en stor, ofullbordad duk, Törnekröningen, "med natteffekt", som han i den eviga staden målade färdig. Den tillhörde 1604 hans måg, målaren Bernard van Someren i Amsterdam, men omnämnes ej senare i konstlitteraturen. Sannolikt återfinnes denna bortglömda målning i den stora, enligt traditionen af Axel Oxenstierna till Åkers kyrka skänkta, nu i Nationalmuseum befintliga målningen "Törnekröningen", som förr hängde i museets italienska sal och då tillskrevs Caravaggio, men numera anses vara utförd af en i Italien verksam nederländare. K. van Mander säger nämligen i sin 1604, två år efter M:s död, publicerade "Schilderboek", att täflan var af väldiga dimensioner, storartadt uppfattad, framställd i nattlig belysning och i ett helt annat maner, än flamländarna plägade måla, hvarmed han utan tvifvel menar, att den var utprägladt italiensk i hållningen, hvilket väl, då M. tillhörde den neapolitanska skolan, betyder, att målningen var starkt påverkad af M:s inäytelserike samtida Caravaggio. Troligen sålde van Someren tävlan till Sverige, eller kom den som krigsbyte under Trettioåriga kriget hit från Tyskland.
Aert gifte sig 1578 i Neapel med Giuditta de Negra som avled 1589.
Barn med Giuditta:
Efter hustru Giudittas död gifte Aert sig 1592 med Margherita de Medina, änkan till Cornelis Pijp.
Maerten Mijtens, hovsadelmakare i Haag, född 1551 i Bryssel, död 1628 i Haag, gift 1:e med Anneke Tijckmakers.
Barn
gift 2:e i 1611 med Hester Claesdr.
Barn
Daniel Mijtens, född ca 1590, d. omkr. 1647 troligen i Haag, gifte sig Nov. 1612 med Gratia Gletcher. Gratia dog före 1628, då Daniel gifte i London med Johanna Drossaert. Daniel utbildade sig hufvudsakligen genom studiet af Rubens' porträttmålningar, var 1610 medlem af Haags målargille, men begav sig 1618 till England. Där kom han i stor gunst vid hofvet, arbetade såsom porträttör för såväl Jakob I som Karl I samt var en af aristokratien högt uppburen artist, till dess att A. van Dycks förnämligare och mer betagande konst började allt ofördelaktigare inkräkta på beställningarnas antal, då Daniel omkr. 1633 återvände till Holland. Återstoden af sin lefnad synes han ha tillbragt i Haag. I Karl I:s galleri funnos många af M. utförda bilder, och af dessa träffas i de kungliga samlingarna i London äfvensom i National gallery flera, i hållningen något stela, men bra karakteriserade porträtt, såsom af Karl /, Markis James Hamilton, Hertigen af Richmond, Grefve Ernst af Mansfeld, jämte konstnärens själf porträtt. Äfven i Turins och Köpenhamns museer ses Karl I:s bild i helfigur.
Barn med Gratia:
Barn med Johanna:
David Mijtens, sadelmakare, född 1582, död 1626, gift 1609 med Judith Heyndrik.
Barn:
Abraham Mijtens, sadelmakare, född ca 1603 i Leiden, död 1670, gift 1622 i Haag med Sara Elsevier, dotter till Barbera Lopez de Haro och Mathijs Elsevier, bokhandlare och -tryckare i Leiden.
Barn:
Scipio Mijtens, född 1632 i Haag, död 1688-10-05 i Stockholm. Kryddkramhandlare. Gift 1660 med Elisabeth (Lijsbet) Grill, dotter till guldsmeden Anthony Grill och Catharina Staërtz (Staets).
Barn:
Isaac Mijtens, född 1602, död 1666, gift 1632 med Hendrickje Harbers. Han var äfvenledes porträttmålare, men man känner ingenting vare sig om hans liv eller om hans arbeten. Tillhörde målarsamfundet Pictura Haag. Det är emellertid icke omöjligt, fastän obevisadt, att han är mästaren till en gruppbild i Dresdens museum, framställande ofvan nämnde farbrodern Daniel Mytens och hans familj. (An elegant couple playing a lute with a boy singing, 1665)
Barn:
Johannes Mijtens, född 1614 i Haag, död 1670 i Haag. Var sannolikt elev av sin farbror, Daniel d. ä., tillhörde 1639 Haags målargille och deltog 1656 i bildandet av det nya målarsamfundet Pictura, vars ordförande han i tio år var. Hans liffulla och färgmättade porträtt förekomma i museerna i Amsterdam: Amiral Cornells Tromp, Haag: Familjen Stalpert, 12 helfigurer, Rotterdam: Skalden Jacob Cats och hans hustru, Köpenhamn: Mansporträtt o. s. v. På Löfsta bruk i Uppland ses ännu hans utsökt vackra bild af Jean De Geer. Gift 1642 med Anna Mijtens, dotter av Daniel Mijtens
Barn:
Daniel Mijtens d. y, född 1644 i Haag, död 1688 i Haag. Ordförande i målarsamfundet Pictura. Antagligen var han elev af sin far och fullbordade sina studier i Italien, där han i Kom tillhörde Carlo Marattis umgängeskrets. Hans konstnärskap kan man numera icke värdesätta, enär alla hans målningar - porträtt och dekorativa saker - gått förlorade, sånär som på en i Stockholms nationalmuseum befintlig bild av en Äldre man med ett brev i handen, målad på 1680-talet.
Martin Mijtens d. ä., född 1648 i Haag, död 1736 i Stockholm. Om hans tidigare öden känner man intet. Dock torde kunna antagas, att han i konsten handledts af sin fader, och att han för öfrigt som målare utbildade sig i den tidens holländska skola. Redan vid midten af 1670-talet finner man honom i Stockholm, tillsammans med en äldre bror, Dietrich Mytens. Blev inom kort mycket anlitad som porträttör och förtjänade den uppmuntran, som kom honom till del. Hans bilder från denna tid äro mestadels förträffliga, ej blott genom den lugna, djupa färgen och eleganta målningen, men ännu mer genom den själfulla skildringen av de framställda personerna och den rika omväxling, han i detta hänseende förstod inlägga i sina verk. Efterhand får hans färg en ljusare, med Ehrenstrahls mer befryndad hållning, och hans målningssätt, ännu lätt och angenämt, förlorar mycket af den kraft och sanning, som utmärker hans tidigare alster. Gift och familjefader, ägnade han sig äfven med yttre framgång åt sin konst, hvilken skall hafva inbragt honom en ej obetydlig förmögenhet. Denna satte honom äfven i tillfälle att anlägga en dyrbar målningssamling, hvilken efter hans död såldes till preussiske öfverstemarskalken grefve Gotter och därefter till storhertigen af Würtemberg. Med tilltagande år mattades hans hand allt mer, och ej heller erbjöds honom samma rika tillfällen som förut att öfva sin konst. Någon skola bildade han ej i likhet med sin store samtida och medtäflare Ehrenstrahl; dock känner man några af hans lärjungar, såsom De Marées, sonen Martin m. fl. Enligt en släktsägen skall han på sistone någon tid lidit af sinnesrubbning och under sådant tillstånd målat ett själfporträtt. Hans porträtt, de flesta ej signerade, finnas spridda särdeles på herresätena i Mälartrakten och i våra offentliga samlingar, men många af dem ha länge gått och gällt för arbeten af Ehrenstrahl. Gift med Johanna de Bruyn, dotter av köpmannen i Gorckum (i Holland) Franz de Bruyn och Marije Verbeeck.
Barn
Martin von Meytens, döpt i Stockholm den 16 juni 1695, död i Wien 1770-03-23.
Porträtt- och miniatyrmålare. Hans medfödda anlag för konsten erhöll i fadern en skicklig och omsorgsfull ledare. Vid nitton års ålder – i juni 1714 – lämnade han Sverige och begaf sig till Holland och England, hvarifrån han 1717 reste till Paris, där han träffade en tidigare utvandrad landsman, emaljmålaren Carl Boit, som för en tid blef hans läromästare. Snart begynte han själf väcka uppseende, så att han fick måla icke blott konung Ludvig själf och regenten, hertigen af Orléans, utan äfven tsar Peter, som då uppehöll sig i Paris. Genom Tyskland och öfver Wien, där han 1721 målade den kejserliga familjen, begaf han sig till Italien och hamnade i Venedig 1723. Efter några års vistelse i Italien, därunder han en längre tid uppehöll sig i Rom, men äfven gjorde utflykter till Neapel, Florenz, Bologna, Milano, Turin och Genua – hvarunder han öfverallt målade furstars och andra förnäma personers bilder – återkom han till Wien, där han utnämndes till kejserlig »kammarmålare» och längre fram, 1759, blef direktör för kejserliga konstakademien. Blott en gång, 1730–31, återsåg han sin födelsestad, då han vistades där i sexton månader och målade en del porträtt af framstående personer, bland andra konung Fredrik och drottning Ulrika Eleonora. Vid sin afresa från Stockholm medförde han trenne lärjungar, bland dem Sophonias Diederichs, som sedan kallade sig de Derichs och dog i S:t Petersburg. Efter att ha verkat i österrikisk tjänst i mer än fyrtio år och däraf en längre tid såsom direktör för landets förnämsta konstinstitut. Om hans skicklighet såsom emalj- och miniatyrmålare sammanstämma alla i lofordande omdömen. Däremot står han såsom porträttör i olja ej obetydligt efter fadern. Hans tavlor äro ganska sällsynta i Sverige, där de finnas på Gripsholm, Drottningholm, Bogesund. Österby, i konstakademien och i enskilda samlingar. Efter hans målningar finnas ej få kopparstick, särdeles af Frans I och Maria Theresia.
Master Thesis for the Research Master “Art History of the Low Countries in its European Context” at the University of Utrecht, Faculty of the Humanities, Research Institute for Culture and History Written by Marije Geertruida Cornelia Osnabrugge September 2007 – January 2008