Brandholtz nr 1823

Från Adelsvapen-Wiki

1823.jpg


Adliga ätten BANDHOLTZ nr 1823 †

Adlad 1727-08-04. Introducerad 1727. Utdöd 1742-05-09.


  • Hans Bandholtz. Borgare i Kiel, Holstein. Gift med Christina Rosenfeld.

Barn:

  • Hartvig Bandholtz, född i Kiel 1635-06-07. Handelsman, i Norrköping 1663. Död i Norrköping 1686-05-30. Gift 1664-09-29 med Elisabet Lothigia i hennes 1:a gifte (gift 2:o 1687-01-16 i Norrköping med handelsmannen i Norrköping Hans Löper, född 1645, begraven 1690-05-18 i Norrköping), döpt 1644-08-12 i Norrköping, begraven 1705-11-06 i Norrköping, dotter av hovpredikanten, prosten och kyrkoherden i Norrköping, utnämnd superintendenten, mag. Johannes Petri Lothigius och Catharina Valentinsdotter Hökert [Öä].

Barn:

  • Abraham Bandholtz, adlad Bandholtz, född 1678-11-16 i Norrköping. Korpral vid livregementet till häst i mars 1700. Kvartermästare vid livregementet 1701-02-27. Adjutant 1702-03-01. Sekundkornett 1703-04-08. Kapten vid Taubes dragonregemente 1703-12-12. Förrättade under belägringen av Posen 1704 majorstjänst. Major vid Taubes dragonregemente (Bbl.) 1709-03-02. Fången vid Perevolotjna 1709-09-01. Återkom ur fångenskapen 1722-05-07. Överstelöjtnants titel (Bbl.) 1722-06-26, med tur från 1722-06-26. Placerad med ryttmästares indelning vid södra skånska kavalleriregementet 1722-09-01. Adlad 1727-08-04 (introducera 1727 under nr 1823). Majors indelning 1729-03-28. Överstelöjtnant i regementet 1735. Avsked från regementet 1737-02-17 och utnämndes då till överste och kommendant på Varbergs fästning. Död 1742-05-09 i Varberg, barnlös, och slöt således själv sin ätt samt begraven 1742-05-14 på Träslövs kyrkogård i Halland vid västra kyrkogaveln. Hans porträtt förvaras ännu i kyrkan. Han var en av konung Carl XII:s tappraste och lyckligaste krigare. Vistades under fångenskapen i Galitj, därifrån han efter flera års förlopp blev frigiven. Gift (1712 ?) i Galitj med Maria Baumhauer i hennes 2:a gifte, död 1745-12-05. 'Hon var född i Brabant och gift 1:a gången i Königsberg, varifrån hennes senare man lät, år 1712, henne, som då var änka, komma till sig i Galitj.'

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.