Porse

’’Porse, halländsk släkt med tre fallande sjöblad i vapnet, av vilka två är placerade ovanför det tredje. Såväl av samtida brev som av en tysk krönika framgår att den hade samma ursprung som släkten Ribbing, vilken för samma vapen.’’

Tab 1

Knut

Söner:

• Peter Porse av Halland, riddare, tab. 2.

• Nils Knutsson, riddare, tab. 12.

Tab 2

Peter Porse av Halland, son till Knut (tab. 1). Var troligen redan vid sitt första omnämnande 1272, då han ännu uppehöll sig i Danmark, riddare. Bidrog 1277 på svenskarnas sida till att danskarna led nederlaget vid Ettak i Västergötland. Kallas härvid »Peder Porsse aff Hallande». Erhöll inte mycket senare av Magnus Ladulås en borg i utkanten av Sverige. Lät här fängsla den svenske konungen och frigav denne först sedan han som vederlag för gäld tilldelats Lödöse. Dömdes 1287 i Nyborg på Fyn fredlös för delaktighet i dråpet på den danske konungen Erik Klipping i Finderups lada på Jylland föregående år. Fick en tillflykt hos den norske konungen och kallas 1287 av denne riddare. Var i Danmark besutten i Halland, i Sverige i Västergötland. Var död 1295, då han inte uppräknas bland de fortfarande levande »kungamördarna».

Barn:

• Dotter, mor till Knut Porse, tab. 3.

• Peter Porse till Fivelstad, 1300—-1314, riddare, tab. 5.

• Son (Nils Porse?), far till Peter Porse III, tab. 9.

Tab 3

Dotter till Peter Porse av Halland (tab. 2). Maken innehade gods i Fjäre hd i Nordhalland.

Son:

• Knut Porse, 1318—1330, riddare, råd, hertig, tab. 4.

Tab 4

Knut Porse, dotterson till Peter Porse av Halland (tab. 3). (Har tidigare ansetts vara son till Nils Knutsson). Gör sitt inträde i historien 1318, då han av Magnus Erikssons mor hertiginnan Ingeborg omtalas som »con-siliarius noster». Riddare. Deltog 1319 som svenskt ombud vid avslutandet av unionstraktaten mellan Sverige och Norge. Hövitsman på Varberg 1321. Utvisades 1326 från Sverige. Förlänades omkr. 1326 i Nyborg på Fyn med hertigdömet Södra Halland och Samsö jämte Kalundborg och Holbsek på Själland. Var s. å. den danske konungen Valdemar III:s råd. Tillträdde sitt hertigdöme vid årsskiftet 1326—1327. Lät omedelbart flytta Halmstad från dess ursprungliga plats vid Övraby till den nuvarande platsen vid Nissaflodens mynning, där samhället Broktorp tidigare låg, och gav 28/3 1327 sin nya stad privilegier. Mottog s. å. ett nytt förläningsbrev på Södra Halland och Samsö, där han befriades från tjänst mot att han avstod från Kalundborg och Holbaek. Erhöll före 21/8 1328 också Norra Åsbo hd i Skåne som län. Fick 1329 den danske konungen Kristoffer II:s bekräftelse på sin rätt till Södra Halland, Samsö och Norra Åsbo hd och förlänades s. å. också med Estland. Hade förläningar på Själland, värda kanske 2.000 mark silver. Torde före sin död också ha mottagit Bjäre hd i Skåne som län. Innehade i Nordhalland gods i Fjäre och Faurås hd. Dog 1330-05-30. Gift 1327-06-21 med hertiginnan Ingeborg av Sverige, dotter till konung Håkan V av Norge och änka efter hertig Erik Magnusson av Sverige. Hon gick för Knuts skull i frivillig landsflykt och återfick först 1332 sina svenska egendomar. 1340 lade hon Asminderöds församling i Lynge-Kronborg hd på Själland under kapitlet i Köpenhamn för hållande av anniversarium för sin döde make. Med Knut Porses söner utslocknade denna linje inom släkten, och deras fädernegods i Nordhalland ärvdes av modern, hertiginnan Ingeborg, och halvsyskonen, konung Magnus Eriksson och hertiginnan Eufemia av Mecklenburg. (En föregiven dotter till dem, Birgitta, gift med norske stormannen Jon Hafthorsen tillhörde en annan släkt)

Söner:

• Håkan (Knutsson) Porse. Uppkallad efter morfadern. Får 1332 tillsammans med brodern rätt att behålla Södra Halland jämte Norra Åsbo och Bjäre hd i Skåne. Berövades strax efter faderns död Estland, som 1333 av konung Kristoffers son överläts till Brandenburg. Löstes 1341 jämte brodern av konung Valdemar Atterdag från sin'trohetsed till den danske konungen med anledning av att Södra Halland, Norra Åsbo och Bjäre hd sålts till konung Magnus Eriksson av Sverige, Norge och Skåne. Tilldelades senast 15/8 1346 jämte brodern av konung Valdemar Atterdag Holbsek på Själland som ersättning för Estland. Förlorade 1349 sin sista möjlighet att ställa anspråk på Estland, då konung Valdemar med anledning av att landet försålts till tyska orden till denna överlät det gåvobrev härpå, som hertig Knut Porse 1329 mottagit av konung Kristoffer II. Var troligen hertig av Halland 1349, säkert 1350. Dog jämte brodern 1350 i digerdöden

• Knut (Knutsson) Porse, 1330—1350, hertig av Halland. Dog jämte brodern 1350 i digerdöden.

Tab 5

Peter Porse till Fivelstad, son till Peter Porse av Halland (tab. 2). 1300 deltog han i Torgils Knutssons korståg till Finland och följde 1302 hertig Erik till Norge. Riddare 1311. Fick 1313 Erik Menveds tillstånd att återvända till Danmark, där han 1314 i Viborg på Jylland satt till doms över jutska upprorsmakare. Mottog 1311 gården Fivelstad i Östergötland i pant av hertig-Erik. Tycks ha haft arvegods i Fjäre hd i Halland. Var död 1324. Gift med Estrid på Hälgamo.

Döttrar:

• Katarina Petersdotter. Hade av sin andre make en gård i Säby i Berga sn och Vadsbo hd i Västergötland som morgongåva. Ihågkoms omkr. 1346 av hans bror, domprosten Nils Magnusson i Strängnäs, i dennes testamente Gift 1:o med en Erengisle, Gift 2:o senast 1346 med riddaren Lars Magnusson (Magnus Marinassons ätt). Först vad man vet om hennes söner, främst Torkel Erengislesson som i Birgitta Porses redogörelse för sin släkt omtalas som dotterson till Estrid på Hälgamo, klargör, att hon varit Peter Porse till Fivelstads dotter. Den av hennes söner, som spelat den största politiska rollen, är Torkel Erengislesson Barun. Han nämnes tidigast 1356. 1363 var han hövitsman på Åbo slott i Finland, 1363—1365 på Varbergs slott i Halland. Uppträder 1364 i ett brev tillsammans med Magnus (Knutsson) Porse och Peter (Petersson) Porse. S. å. överlät Magnus Eriksson till Torkel alla Magnus Gislessons gods »infra prouincias Watzbo, Kyndah. et Wallah.» att besittas med evärdlig äganderätt av honom och hans arvingar. Var gift och blev grundläggare av den svenska släkten Barun. Katarina Petersdotters andre son i första giftet Knut Erengislesson, som redan vid sitt första omnämnande 1374 var riddare, hade gods i Östra hd i Småland. 1384 återfick han av konung Albrekt sin mormors gods Hälgamo. Katarina hade i första äktenskapet också en gift dotter

• Margareta [Petersdotter) Porse d. ä. Sålde 1324 gården Fivelstad till biskop Karl av Linköping. Gift med riddaren Klaus Skrivare, 1302—1321, var hemmahörande på Riigen och tillhörde en nyadlad pommersk släkt. Han var en av löftesmännen för Peter Porse till Fivelstad, då den danske konungen Erik Menved gav denne rätt att återvända till Danmark. Margareta hade åtminstone en son, Klaus Skrivare, som 1336 representerade sjöbladssläkten vid avslutandet av en förlikning med Liibeck med anledning av dråpet på ättmedlemmen Eskil Skåne omkr. 1290

• Dotter, mor till Knut Porse III, tab. 6.

Tab 6

Dotter till Peter Porse till Fivelstad (tab. 5). Gift sannolikt med en Josef.

Son:

• Knut Porse III, 1355—1360, tab. 7.

Tab 7

Knut Porse III, Peter Porse till Fivelstads dotterson (tab. 6). Uppges 1444 av Birgitta Magnusdotter Porse ha varit hennes farfar. 1355 bevittnar en Knut Josefsson kallad Porse, hur Kristvid Siggesson ger sin hustru Ramfrid en gård i Limmared i sydöstligaste Västergötland i morgongåva. 1360 bevittnar Porse Josefsson en donation av gods i Västergötland och Närke till Eskilstuna kloster i Södermanland. I det senare brevet medbeseglar bl. a. riddarna Erengisle Sunesson och Karl Ulfsson av Tofta, vilka 1370 i en liknande urkund är medbeseglare åt Birgittas far Magnus Porse. Fadersnamnet Josef visar, att Knut,.som Birgitta uppger, varit dotterson och inte son till Peter Porse. — Var gift med dotter till riddaren Mats Törnesson (Hjorthorn) och Ingegärd Svantepolksdotter. Denna var besutten i Östergötland. Samtida med Knut Porse III var hertig Knut (Knutsson) Porse, tab. 4, och en Knut Porse av Öja, uppkallad efter gård i Herrestads hd i Skåne, vars dotter Kristensa 1406 i sitt sigill för ros ovanför fyra snedbjälkar i delad sköld.

Son:

• Magnus Porse, 1360—-1380, tab. 8.

Tab 8

Magnus Porse, son till Knut Porse III (tab. 7). Tidigast nämnd 1360. Häradshövding i Tjust från 1368 till sin död men företrädes som sådan hela tiden av Björn Soop. Till hans närmaste bekanta hörde drotsen Bo Jonsson (Grip), som själv varit gift med en Porse (tab. 10), samt Karl Ulfsson av Tofta. Bägge blev efter Magnus’ död hans barns förmyndare. Tycks ha varit universalarvinge till Ingegärd Larsdotter, Mats Törnessons (Hjorthorn) dotterdotter. Dog 1380, tidigast på sommaren. Begraven i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Gift med Elin Gregersdotter till Fållnäs i Södermanland, 1357—1387, som var dotter till riksrådet Gregers Styrbjörnsson (Sandroätten). Hon bör ha gift om sig efter makens död, då hon från 1382 bär frutitel.

Döttrar:

• Katarina Magnusdotter Porse. Hade gods i Uppvidinge hd och Möre i Småland. Var död 1393. Kan från 1375 konstateras vara gift med Ficke von Vitzen d. y. (räv)

• Birgitta Magnusdotter Porse. Tidigast nämnd 1399. Företog omkr. 1435 en resa till den heliga graven. Avgav 1444 en redogörelse för sin ätt. Gjorde storartade donationer till kyrkor och kloster. Skrev sig med förkärlek till Fållnäs (»Birgitta Magnussadottir aff Fallanaes»), ehuru hon mot slutet av sitt liv var bosatt i Vadstena. Gift 1:o senast omkr. 1395 med riksrådet Arvid Bengtsson (Oxenstierna). Gift 2:o senast 1407 med riddaren Erik Stensson (Bielke). — Birgitta Magnusdotter hade barn i bägge sina giften.

Tab 9

Son till Peter Porse av Halland (tab. 2), som varit far till Peter Porse III. Kan möjligen vara en Nils Porse, som 1325 nämnes som död. Nils Porses efterlämnade maka Tove Ingvarsdotter (Huitfeldt), 1325—1342, hade gods på Själland

Son:

• Peter Porse III, 1336—1345, riddare, tab. 10.

Tab 10

Peter Porse III, sonson till Peter Porse av Halland (tab. 9). Före sin död riddare. Var död 1364. Rasmus Ludvigsson uppger efter ett förlorat brev av 1343, att en Porse varit måg till fru Ulvhild Haraldsdotter av Vinstorpaätten. De för Porsarna karakteristiska tre sjöbladen finns avtecknade vid namnet Porse. Brevet har utom av fru Ulvhild och dennas måg Porse varit beseglat av den förras son Åke, som i sigillet fört en sexuddad stjärna, och hennes bror Bengt Haraldsson, som i likhet med fru Ulvhild fört Vinstorpaättens vapen, d. v. s. kluven sköld med halv lilja till höger och två snedbjälkar till vänster. Den nämnde Porsen kan inte vara någon annan än Peter Porse III. På grund av den svävande innebörden hos begreppet måg under medeltiden kan intet bestämdare sägas om Peter Porses släktskapsförhållande till fru Ulvhild än att han varit antingen dennas svärson eller också svåger.

Barn:

• Margareta (Petersdotter Porse) d, y. Dog omkr. 1360 i Kalmar i barnsäng. Hennes son skars ut ur hennes liv, kristnades till Jon (Bosson) och avled kort därefter. Gift med sedermera drotsen Bo Jonsson (Grip), 1354—1386, omgift med Margareta Lambrektsdotter Dume. Vid ingåendet av äktenskapet hade Margareta Porse av bröderna lovats full brorslott i mödernearvet. Hon ärvdes av sonen, som ärvdes av Bo Jonsson.

• Peter Petersson Porse, 1364—1386, riddare, råd, tab. 11.

Tab 11

Peter Petersson Porse, son till Peter Porse III (tab. 10). Kallas 1377 »vnga herra Paethar Porsa». Tidigast nämnd 1364. Var 1366 hövitsman på Älvsborg. Hövitsman i Finnveden och konung Albrekts råd 1382. En uppgift hos Styffe, att han skulle ha haft Finnveden redan 1376, har inte kunnat verifieras. Tycks på 1360-talet ha varit ende arvtagare efter en Håkan Håkansson Hjorthorn, att döma av ett yttrande av en av testamentsexekutörerna 1382. Hade huvudgårdarna Toftnäs — 1364 sätesgård, 1377 bortbytt till Bo Jonsson — samt senare Forsheda och Dannäs, samtliga i Västbo hd i Småland. Bytte före 1378 bort sina mödernegods på Öland och i Finnveden mot gods i Vedbo hd och Njudung i Småland, varav gods i Vedbo hd lämnades i utbyte mot Forsheda och Dannäs, hans hustrus morgongåva. Hade 1377 tillfälligt gods i Vista, Västbo och Ydre hd i Småland samt i Bankekinds hd i Östergötland. Gav 1383 jord till Vadstena kloster för själagift. Död efter 29/7 1386 men före 21/8 1398, enligt hustrun utan någon »mserkelica siaela rökt». Var 1376 gift med Ingeborg Magnusdotter (stolpe), 1376— 1399, dotter till marsken Magnus Nilsson Röde. Hon testamenterade 1398 sina morgongåvogods Forsheda och Dannäs till Vadstena kloster för sin egen, sin döde makes, sina föräldrars och sina »barna» själar och utökade s. å. gåvan med sin kommande arvslott efter sonen Magnus.

Son:

• Magnus (Petersson) Porse. Beseglade i augusti 1398 tillsammans med sin mor och testamenterade en månad senare, sjuk och svag, hela sin andel i det ännu oskiftade fädernearvet till Vadstena kloster, där han valde sin lägerstad.

Tab 12

Nils Knutsson, son till Knut (tab. I). Tidigast nämnd 1279. Var 1284 en av de skiljedomare, som tilldömde Erik Plogpennings döttrar Sofia, Ingeborg, Jutta och Agnes deras fädernearv i Danmark och Sönderjylland. S. å. riddare och i tjänst hos den sönderjutske hertigen. Överlät jord till Århus kapitel på Jylland. Med anledning härav säges det om honom i Århusboken: »Et hec bona habuit mensa circa annum Domini MCCLXXXII a Domino Nicholao Knutsiin milite, & fuit mensa in libera possessione eorundem longo tempore ante mortem regis Erici in Findorp interfecti». Uttalandet visar, att den på Jylland bosatte Nils Knutsson varit identisk med den senare »kungamördaren». Dömdes 1287 fredlös för mordet på Erik Klipping i Finderups lada och fann skydd i Norge. Fick 1295 lov att återvända till Danmark. Hade gods i Vore hd i Löversyssel, Stövrings hd i Ommersyssel och Hjelmslevs och Mols hd i Åbosyssel i Nörre-jylland. Var troligen död 1302, då han inte uppräknas bland fortfarande levande »kungamördare». Är inte densamme som riddaren Nils Knutsson av Skåne, som 1292, medan hans namne var fredlös, jämte bl. a. den danske drotsen utsågs till testamentsexekutör av sin svärmor Gyde Bang.

? Söner:

• Åke Pors. Var 1315 löftesmän för den sönderjutske hertigen i ett fördrag mellan denne och den danske konungen. Namnet Pors finns belagt för Peter Porse av Halland m. fl. inom sjöbladsätten.

• Arvid, far till Knut och Pål Arvidsson, tab. 13.

Tab 13

Arvid, son (?) till Nils Knutsson (tab. 12). Var mycket närbefryndad med de personer, som bär Porsenamnet, då hans söner vid sjöbladsättens släktaktion 1325 omtalas omedelbart efter sedermera hertig Knut Porse av Halland och före bl. a. Anders Nilsson, som dock var riddare.

Söner:

• Knut Arvidsson, 1325—1336, tab. 14.

• Pål Arvidsson. Väpnare. Deltog åren 1325—1336 i sjöbladssläktens aktioner med anledning av dråpet på ättmedlemmen Eskil Skåne omkr. 1290. Var 1326 en av de stormän, som beseglade en förbindelse av hertiginnan Ingeborg, Knut Porses senare maka, att till det svenska rådet avstå sin morgongåva, bestående av borgen Axevalla, fem häraden i Västergötland samt Värmland, mot ersättning av Dåvö i Västmanland med underlydande områden

Tab 14

Knut Arvidsson, son till Arvid (tab. 13). Väpnare. Hans kända levnadsöden är desamma som broderns. Skulle kunna vara identisk med en Knut, som med sin hustru Ingeborg hade barnen Nils Knutsson av Höjby och Marina Knutsdotter, vilka i likhet med fadern ansetts tillhöra sjöbladsätten. Nils Knutsson av Höjby hade utom på Jylland gods i Ars hd på Själland. Något acceptabelt bevis för att Knut och hans barn tillhört sjöbladsätten har dock inte framlagts

?Son:

• Holmger Knutsson av Kädarp. Förklarar sig 1357 vara skyldig fogden i Malmö Peter Eskilsson 60 groschen (»5 sol. gross.»). Var besutten i närheten av staden. Dog tidigast 1367.

Källor

Mohlin Allan "Porsesläkten tre sjöblad." PHT 1957 s. 55-82.

Äldre svenska frälsesläkter. Utgivna av riddarhusdirektionen. (ÄSF).

Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen.

Svenskt biografiskt lexikon (SBL).