Willigman nr 481

Från Adelsvapen-Wiki

0481.jpg


Adliga ätten Willigman nr 481 †

Adlad 1650-02-20, introd. s. å. Utdöd 1656-08-00.

Litteratur: J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden.


  • Johan Persson. Handlande i Stockholm.

Barn:

  • Hans Johansson, adlad Willigman, till Woidenküll i Ummerns socken i Estland, samt Tessjö-Holmgård i Strömfors socken i Finland. Kapten vid livgardet 1645. Major vid Västra Nylands infanteriregemente 1646-01-11. Fick s. d. i förläning Tessjö by med den forna kungsgården Holmgård i Strömfors socken. Överstelöjtnant 1648. Adlad 1650-02-20 (introd. s. å. under nr 462, vilket sedan ändrats till 481). Kommendant på Dünaburg, som svenskarna 1655-07-01 erövrat. Död där 1656-08-00 och uppgives hava såsom sonlös själv slutat sin adliga ätt. Han försvarade nämnda fästning med hjältemod sommaren 1656 mot ryska huvudhären under tsar Alexei, avslog fem generalstormningar och vägrade ackord. När fienden slutligen lyckades sätta staden i brand och soldaterna, som halvkvävda av elden lämnade sina poster, vägrade att på hans uppmaning göra sin plikt och han således insåg att det var omöjligt att längre försvara platsen, störtade han sig själv i elden och omkom. Enligt annan uppgift skall han vid detta tillfälle med de sextio friska av besättningen som återstodo hava gjort ett utfall, varvid de samtliga stupade. En silverkalk med hans och hans hustrus vapen och initialer bevaras i Pyttis' kyrka. Gift omkr. 1650 med Dorotea von Kahlden i hennes 2:a gifte (gift 1:o omkr. 1646 med kaptenen Johan Ramsay, död 1648. Gift 3:o omkr. 1658 med överstelöjtnanten vid livländska adelsfaneregementet Otto von Rosen, född 1626. Död 1667), född 1620, död 1687 Daiben Hon erhöll jämte sina omyndiga barn konfirmation på mannens förläning i Finland.

Barn:

  • Elisabet Dorotea, född omkr. 1652, död 1724-12-00 Hon fick 1662-07-29 tillgift för fjärdepartsräfsten »för de märkliga tjänster hennes fader in till sin dödsstund Sveriges krona haver bevist» och fick 1698-01-18 konfirmation på Tessjö Holmgård, som 1678 reducerats, men 1682 givits henne och hennes man under livstidsfrihet. Gift 1668 med överstelöjtnanten Herman Mellin, friherre Mellin, död 1701.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.