Stuart nr 111

Friherrliga ätten Stuart nr 111 †

Friherrlig 1703-11-20, introd. 1719. Utdöd 1742.

Carl Magnus Stuart, friherre Stuart (son av David Stuart, se adliga ätten Stuart nr 86, Tab. 20), till Farsta i Ytterjärna socken och Långbro i Brännkyrka socken (båda i Sth.). Född Agnhammar. Student i Uppsala¹ 1663-02-15. Båtsman på kronofartyget Lilla Jägaren 1668. Pikenerare vid konungens av England garde 1669. Svensk hovjunkare 1671. Löjtnant vid fortifikationen 1675-10-06. Kapten därstädes 1676-02-19. Generalkvartermästarelöjtnant 1682-02-06. Kammarherre hos kronprinsen, sedermera konung Carl XII, 1689-01-00. T. f. generalkvartermästare 1695-07-09. Generalkvartermästare 1697-05-31. Generalmajor av infanteriet 1700-07-18. Guvernör i Kurland 1702-01-16. Generallöjtnant av infanteriet 1703-04-06. Direktör över fortifikationen s. å. Friherre även s. å. 20/11 (sonen 1719 introd. under nr 111). Död 1705-12-06 i Stockholm och begraven s. å. 8/12. 'Han var en utmärkt skicklig och mycket brukad fortifikationsofficer samt anlade bland annat 1680 Karlskrona stad med skansarna Kungsholmen och Drottningskär. Företog 1685 med understöd av konungen en utrikes resa för att bese utlandets fästningsverk och var då även i Ungern under de kejserligas krig mot turkarna samt bevistade bland andra träffningar även slaget vid Gran 1685. Fick, såsom kronprinsens kammarherre, i uppdrag att undervisa honom i geometrien och fortifikationen, i vilket avseende han författade ett sammandrag av nämnda vetenskaper. Uppbar vid konung Carl XII:s kröning den k. manteln. Gav förslag till landstigningen på Seland år 1700, vid vilkens verkställande den 25 juli vid Humlebek han ledde hela dispositionen och utförde den på ett mästerligt sätt, ehuru han själv i dess början fick en stark kontusion av en muskötkula i vänstra låret, varav han ständigt led och som gjorde, att han icke vidare kunde följa konung Carl XII i fält. Var slutligen en ypperlig guvernör för Kurland och försvarade genom sina kloka dispositioner landet mot ryssarna och polackerna.' Svenska akademien lät 1821 prägla en medalj över honom. Gift 1688-04-22 i Stockholm Nikolai förs. i Stockholm² med Margareta Funck, född 1673-03-11 Garpenberg

Barn:

• Ulrika Eleonora, döpt 1689-02-25 i Stockholm (Hovförs.), död 1736 i Stockholm (själaringning s. å. 25/10 i Jakobs kyrka ). Gift 1705 med presidenten Magnus Palmquist, friherre Palmqvist, född 1660, död 1729.

• Carl, döpt 1690-05-27 i Stockholm. Fänrik vid livgardet 1707-10-24. Kammarherre³ 1722-05-04. Avsked med kaptens karaktär s. å. 19/6. Majors karaktär 1725-02-11. Död barnlös 1742 på Batavia och slöt ätten på svärdssidan. Han blev fången 1709 vid Poltava och förd till Sabakzar, varifrån han ej hemkom förrän 1722 eller efter fredsslutet. Gift 1730 i Stockholm med Maria Reusner i hennes 2:a gifte (gift 1:o med löjtnanten vid fortifikationen, sedan stadsingenjören i Stockholm Börje Hag, död 1717), död 1748 i nämnda stad, dotter av bokbindaren Christoffer Reusner och Regina Momma.

• Elisabet, till Långbro. Döpt 1691-09-17 i Stockholm, levde 1756. Gift 1716 med generalmajoren Otto Vilhelm Staël von Holstein, friherre Staël von Holstein, i hans 2:a gifte, född 1668, död 1730.

• Johan, döpt 1695-06-21 i Stockholm. Drunknade i barnaåren vid Långbro.

Källor

¹Um. ² Wn. ³ SAB.

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.