Solenblomma nr 507

Från Adelsvapen-Wiki

Vapensköld för adliga ätten Solenblomma nr 507

Adliga ätten Solenblomma nr 507 †

Adlad 1650-09-16, introd s å, † i början av 1700-talet

TAB 1

Johannes Olai Anthelius, född i Sollefteå; astronomie professor vid Uppsala universitet 1599; kyrkoherde i Gävle 1604; preses på prästmötet 1606; följde ärkebiskopen Kenicius på dennes visitationer i Norrland 1616; kontraktsprost över Gästrikland 1635; † 1646. Gift med Margareta Andersdotter Grubb, dotter av prosten och kyrkoherden i Luleå Andreas Petri Grubb och Christina Samuelsdotter samt faster till assessorn och häradshövdingen Olof Samuelsson, adlad Wallenstierna.

Son:

  • Anders Johansson Anthelius, adlad Solenblomma, född 1612; hovrättsråd; † 1666. se Tab 2.
  • Kerstin Hansdotter Anthelia, född i Gävle, † 1663. Gift med kyrkoherden i Stora Tuna sn Jacob Güthraeus, född 1602 i Montrose i Skottland, † 1661 i Stora Tuna sn. Fadern var skotsk adelsman. Bland Jacobs och Kerstins ättlingar finns bl a prästsläkten Svedelius.

TAB 2

Anders Johansson Anthelius, adlad Solenblomma, (son av Johannes Olai Anthelius Tab 1), till Kvarnbo i Läby sn, som han fick genom sitt gifte, men som hans barn 1696 miste genom reduktionen, men som de behålla på livstid; född 1612-05-07 i Gävle; student i Uppsala 1625-08-16; utrikes resor, varunder han promoverades till jur utr doktor; efter hemkomsten informator för Claes Tott 1644-08-17; eloquentie professor i Uppsala 1645-06-11; assessor i Svea hovrätt 1648-05-08; adlad 1650-09-16 (introd s å under nr 507); häradshövding i Ulleråkers och Åsunda härader i Uppland 1660; † 1666-11-05 i Stockholm och begr i Helga trefaldighetskyrkan i Uppsala, där hans vapen, på vilken han nämns hovrättsråd, uppsattes. Han tog vid adlandt namnet Solenblomma som en svensk översättning av hans grekiska namn Anthelius. Gift 1647-07-29 på Drottningholm i Lovö sn med Brita Wallia, adlad Wallenstedt, född 1626-01-02, † 1698-06-15, dotter av biskopen i Strängnäs doktor Laurentius Olai Wallius, och hans 1:a hustru Catharina Tidemansdotter samt syster till protokollsekreteraren Olof Wallius, adlad Wallenstedt, och halvsyster till kungliga rådet och presidenten Lars Wallius, adlad friherre och greve Wallenstedt.

Att vara nyadlad var inte riskfritt. Ståndstänkandet medförde att stånd och yrke kopplades samman. Blev man utträngd ur karriären utan förmögenhet eller socialt skyddsnät hade man mycket begränsade möjligheter att försörja sig.

Brita Wallenstedt gifte sig med en ämbetsman i karriären men hade oturen att bli änka utan tryggad ekonomi. Därmed hade familjen också förlorat så mycket status att knappt hennes bror eller svåger ville bistå henne eller hennes barn, som alla fick leva sina liv under mycket knappa omständigheter, ogifta och mestadels utan tjänst. Adelskapet verkar mest ha varit till förfång för deras möjligheter att skaffa sig ett drägligt liv. Som oadliga hade de haft betydligt fler valmöjligheter. Britas syster Catharina (gift Ehrensteen), har i flera brev uttryckt sin upprördhet över att hennes halvbror, kungliga rådet och sedermera greven Lars Wallenstedt, svek sina släktförpliktelser och istället befrämjade sin egen karriär. Släkten Solenblomma dog ut helt både på svärds- och spinnsidan i början av 1700-talet.

Barn:

  • Johan Solenblomma, född 1648-08-01 i Stockholm; student i Uppsala 1660-10; fänrik 1675; † ogift.
  • Catharina Solenblomma, född 1650-02-28 i Stockholm. Ägde Kvarnbo.
  • Margareta Solenblomma, innehade som förläning på livstid två kronohemman i Öster Läby i Läby sn, † ogift efter 1714.
  • Lars Solenblomma, född 1663-07-03 i Stockholm; † där 1667-05-02 och begr i Trefaldighetskrykan i Uppsala, där hans vapen och sorgfana uppsattes.
  • Samuel Solenblomma, student i Uppsala 1677-09-01; page vid kungliga hovet; kanslist i hovkanslerexpeditionen 1680; sergeant vid Skyttes livländska infanterireg 1698-04; löjtnant vid Smålands tremänningsinfanterireg 1700-09-20; förekommer ej efter 1705; † ogift.

KÄLLOR

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.; Allrakäraste - Catharina Wallenstedts brev 1672-1718, kommenterade och i urval av Christina Wijkmark