Adlad 1634-08-12. Introd. 1635. Utdöd 1637-10-26. Den senare insatta ätten utdöd 1911.
Ätten Sölfverarm är en av de icke så få adliga ätter, vilka utdogo icke långt efter adlandet, men dock officiellt fortlevat fram till våra dagar, emedan medlemmar av en helt annan ätt under oriktiga förutsättningar inympats på den utdöda ättens genealogi. Men ej nog härmed. Ättens stamfader Jon Eriksson förekommer dessutom på adliga ätten Wädurhorns genealogi såsom medlem av denna ätt. Visserligen skrives han på ätten Sölfverarm till Varsta i Gillberga socken, Södermanlands län och på ätten Wädurhorn till Lista i likanämnd socken, Södermanlands län, men är i verkligheten en och samma person, som erhållit Varsta genom sitt gifte och Lista genom donation. Anledningen till denna dubbelföring kan icke gärna vara någon annan än att Jon Erikssons barn, av nu okänd anledning (sannolikt på grund av hjälmprydnaden) kallade sig Wädurhorn (man må betänka, att riddarhusgenealogierna uppgjordes hundra à hundrafemtio år efter båda ätternas utslocknande). Med säkerhet kan sägas, att något gemensamt samband icke förefunnits mellan ätterna Sölfverarm och Wädurhorn (möjligen har dock någon släktskap funnits mellan stamfadern för sistnämnda ätt, dalafogden Peder Månsson, och Jon Erikssons hustru, som förde en hjort i vapnet, men uppgives hava varit en ättling av den gamla Svinhufvudssläkten i Dalarne), ty när den adlade Påvel Jonsson Sölfverarm, som vid sitt giftermål 1629 i morgongåvobrevet kallas Påvel Jonsson Wädurhorn, introducerades 1635, skedde detta icke med den året förut introducerade och troligen redan 1635 utdöda ätten Wädurhorns namn och vapen, utan kallade han sig efter sitt eget vapen Sölfverarm. Han dog barnlös och ätten utdog således med honom själv redan 1637.
Jon Eriksson hade den 25 juli 1606 bekommit det allmänna frälse, som konung Carl IX efter slaget vid Kirkholm 1605 utlovat till alla ryttare och knektar, som godvilligt läto bruka sig i Livland, och vilket bestod i ständig frälsefrihet på de gårdar, som de ägde eller kunde förvärva av kronan, ävensom gemensamt sköldemärke för sig och efterkommande, vilket, så snart någon utmärkt sig genom tapperhet, skulle få utbytas mot eget vapen med åtföljande frälse och privilegier. Det gemensamma sköldemärket utgjordes av »en blå och gul sköld fördelt, och däruti en försilvrad väpnad arm, och på hjälmen två försilvrade vädurshorn och tre kronor». Barnen voro förutom den ovan nämnde Påvel Jonsson Sölfverarm (han introducerades med det nämnda s. k. sköldknektevapnet), sonen Elof och dottern Christina (f 1665), gift med ryttmästaren Tuve Tuvesson Hökeflycht. Den såsom hans dotter på riddarhusgenealogien för ätten Wädurhorn upptagna Elisabet var däremot hans sondotter och dotter till Elof Jonsson i hans giftermål med Elisabet Hund i hennes 1:a gifte (gift 2:o med kaptenen Olof Olofsson, adlad Morgenstierna, nr 339), dotter av hovmästaren Daniel Hansson Hund, adlad 1590, men ej introducerad, och Emerentia Bengtsdotter (Örnflycht).
På samma gång som åt Jon Eriksson tilldelades allmänt frälse och det gemensamma sköldemärket (mandatsfrälsebrev) den 25 juli 1606 åt dåvarande ryttaren, sedermera underlagmannen Erik Mikaelsson till Heinola i Finland, vars barn efter vapnet kallade sig Sölfverarm. Sonen Mikael Eriksson anmälde sig den 18 juli 1650 på riddarhuset för introduktion av ätten, men fick avslag. Han anhöll sedan att för egen del bliva adlad, vilket villfors den 5 maj 1654, och han bevistade därefter riksdagarna i Göteborg 1660 och i Stockholm 1664, då han underskrev riksdagsbesluten såsom representant för den introducerade ätten Sölfverarm (mellan representanterna för ätten Fogelhufvud, och ätten Törnsköld) samt upptages i den matrikel och introduktionslängd över ridderskapet och adeln, som angivit sig till riksdagen i Stockholm anno 1664 och där var tillstädes (bifogad ridderskapets och adelns protokoll för nämnda riksdag). Ehuru han sedan levde till 1691, bevistade han dock icke riksdagarna därefter, vilket kan hava berott på upptäckten att han icke tillhörde den introducerade ätten Sölfverarm. Han efterlämnade allenast döttrar. Under de närmast följande hundra åren var icke ätten Sölfverarm, representerad vid riksdagarna, och den betecknas i såväl von Schantz' matrikel 1731 som von Stiernmans 1754 såsom död, hos Stiernman med det uttryckliga tillägget, att den utgick med den introducerade Påvel Jonsson själv. Men i senare hälften av 1700-talet, troligen vid den påbjudna revisionen av riddarhusmatrikeln 1764–1765, då så många stamtavlor blevo lappade eller nykonstruerade, lyckades den ointroducerade finska frälsesläkten Sölfverarm bliva införd på riddarhuset såsom direkt härstammande från den introducerade Påvel Jonsson, vilket tillgick på det sättet, att en brorson till den ovannämnde Mikael Eriksson, ryttmästaren Henrik Adolf Sölfverarm, född 1653, insattes såsom son till Påvel Jonsson, vilken stupade 1637! Ätten fortlevde i Finland, på vars riddarhus den immatrikulerades 1818 under nr 20 bland adelsmän, till 1911, då den utgick på svärdssidan. – En tredje ätt med sköldknektevapnet fortlevde länge i Estland, på vars riddarhus den inskrevs den 11 juni 1746 under nr 124 och namnet Silberarm, men är numera utgången.
Vapnet förekommer även med kluven sköld.
Jon Eriksson, till Varsta i Gillberga socken, Södermanlands län, vilken egendom han fick efter sin hustrus broder, stallmästaren hos hertig Carl, Påvel Elofsson. »Hade låtit bruka sig på rågången mellan Sverige och Ryssland», då han erhöll gården Lista i likanämnda socken, Södermanlands län, i förläning 1596-05-28. Var kvartermästare, då han erhöll mandatsfrälsebrev 1606-07-25 samt fick för sig, sin hustru och äkta bröstarvingar kronogårdarna Hackstad och Frösslunda i Husby-Rekarne socken och Prästtorp i Fors socken, alla i Södermanlands län. Fick konfirmation på förläningen av Lista 1623-05-20 och levde ännu 1627-04-25, då förläningen utsträcktes till frihet på hans livstid, i anseende till hans höga ålder. Synes varit död 1630.[1] Barnen kallade sig Wädurhorn. Gift med Ingrid Elofsdotter, som i vapnet förde en halv, åt höger springande hjort, och levde ännu 16392, dotter av kyrkoherden i Årdala pastorat av Strängnäs stift Elaus Pauli, som uppgives hava tillhört gamla Svinhufvudssläkten i Dalarna och ägde Viby (holm) i Årdala socken och Varsta, i hans 1:a okända gifte (omgift med Brita Olofsdotter, halvsyskonbarn till släkten Rosenhanes stammoder Märta Nilsdotter på Torp).
Barn:
Erik Mikaelsson, † ca 1654. Arvid Eriksson Stålarms skrivare 1598. Ryttare under Villam Spiegels livländska fana 1599. Lagläsare i Saxolax 1601. Erhöll mandatsfrälsebrev 1606-07-25. Fogde på Nyslott och i Lill-Savolaks 1603–16059. Låg 1607 i Stockholm »sedan näst förflutne vinter» utan att komma till slut med sin räkenskap9. Fogde i Kymmene gårds län 1608–16099, ånyo på Nyslott 1609–1610 och ännu en gång i Kymmene gårds län 1611–16129. Skulle enligt k. brevet 1613-04-16 sändas till Stockholm för att rannsakas9. Fogde i Lill-Savolaks härad 1617–1622 (kallas före detta fogde i k. brevet s. å. 27/2)9. Underlagman i Karstens lagsaga 1623-1635. Underlagman 1630–1653. Fick 1651-09-28 frälse på sin sätesgård Mielittylä i Rantasalmi socken och på Heinola gods i Jokkas socken, med konfirmation 1653-10-27. Gift 2:o ca 1623 med Brita Ivarsdotter, var † 1647. Dotter till Ivar Gustafsson Stiernkors och Brita Sigfridsdotter Balk. Hans 1:a gifte med Birgitta Gregersdotter Antenflycht. Dotter till Gregorius Eriksson Antenflycht.
Barn i 2:a giftet: (bland flera barn):
Mikael Sölfverarm (son av Erik Mikaelsson, Tab 2), till Särkilaks och Strömma i Tövsala socken, som han ärvde efter sin moder, och Långholmen i Nykyrko socken, som han erhöll genom sitt gifte. Född 1627-08-18. Page hos drottning Christina 1647. Tjänade fyra år under livgardet. Anhöll 1650 på riddarhuset om introduktion på grund av faderns mandatsfrälsebrev, men fick avslag. Begärde att för egen del bliva adlad, vilket villfors 1654-05-05. Deltog i polska kriget 1656–1658. Närvar bland adeln vid landskapsmötet i Åbo 1657. Representerade den svenska introducerade men utgångna adliga ätten Sölfverarm vid riksdagarna i Göteborg 1660 och i Stockholm 1664, men synes, icke hava blivit för egen del introducerad. Var kapten, vid artilleriet 1676 och major 1688. Död 1691-09-01 och begraven i Tövsala kyrka, där hans vapen och värja uppsattes. Gift 1650 med Margareta Stierna, begraven 1687-10-03 i Tövsala kyrka, dotter av finske frälsemannen Arend Scheringsson och Margareta Hansdotter Görtzhagen.
Barn:
Erik Sölfverarm (son av Erik Mikaelsson, Tab. 2), till Mielittylä i Rantasalmi socken, som han ärvde efter fadern och Strandgård i samma socken, som han erhöll genom sitt andra gifte. Född 1628-08-07. Adelsbursch under livgardet 1645-04-07. Avsked 1648-08-02. Korpral vid Nylands kavalleriregemente 1655-08-10. Var kornett 1675. Levde ännu 1696. Gift 1:o omkr. 1652 med Beata Margareta Gyllenhierta, död 1656, dotter av ryttmästaren Henrik Christersson Gyllenhierta, och Margareta Tawast. Gift 2:o med N. N. Svärdfelt, dotter av kaptenen Nils Jonsson, adlad Svärdfelt, och Catharina Elisabet Kalitin. Gift 3:o 1686 med Catharina von Suurman, dotter av ryttmästaren Henrik von Suurman.
Henrik Adolf (son av Erik Sölfverarm, Tab. 4). Med orätt insatt på riddarhusgenealogien såsom son till Påvel Jonsson Sölfverarm (Tab. 1). Född 1653-02-07. Kornett vid adelns fördubblingsregemente under expeditionen till Jämtland 1677. Löjtnant därst. 1678. Avsked 1679-09-10. Ryttmästare. Död 1713 på Skyttälä. Han ägde i arv efter sin moder Kokkala och Skyttälä i Hauho socken. Överlät Kokkala till sin måg Birckholtz 1705, men återtog egendomen, då han fann att densamma av Birckholtz vansköttes.[4]. Gift 1:o 1678 med Estrid Helena Ljuster, död 1689, dotter av överstelöjtnanten Erik Ljuster, och Beata Uggla. Gift 2:o omkr. 1690 med Catharina Margareta Giös, död 1728 i Sääksmäki socken, dotter av kaptenen Johan Jakobsson Giös, och Ingeborg von Birckholtz.
Barn:
Carl Gustaf (son av Henrik Adolf, Tab. 5), född 1691. Volontär vid Nieroths dragonregemente 1710-10-03. Korpral därst. 1711-01-01. Förare vid Björneborgs regemente 1712-07-00. Fältväbel 1714. Fänrik 1718-06-27. Död 1766 i Kalajoki socken i Österbotten. Gift 1:o med Anna Margareta Freidenfelt, född 1684, död 1728-02-18 i Orivesi socken, dotter av ryttmästaren Göran Johan Freudenberg, adlad Freidenfelt, och hans 1:a fru Catharina Duncker. Gift 2:o 1728-11-05 i Orivesi socken med Margareta Utter, dotter av kyrkoherden därst. Johan Utter och Beata Collinia.
Barn:
Henrik Johan (son av Carl Gustaf, Tab. 6), född 1741-06-07. Volontär vid Österbottens regemente 1757-02-15. Korpral därst. s. å. 14/4. Furir 1760-02-01. Sergeant 1773-12-17. Avsked. Död 1811-11-10 i Petalaks' kapell av Malaks' socken. Gift 1:o med Margareta Durckholm, död 1801-02-24 i Närpes' socken, dotter av en handlande i Uleåborg. Gift 2:o 1809-01-26 i Korsnäs' kapell av Närpes' socken med Maria Elisabet Markusfolk, född 1785-12-04 i Närpes' socken.
Barn:
Gustaf Johan (son av Henrik Johan, Tab. 7), född 1778-10-22 i Närpes' socken. Volontär vid Österbottens regemente 1791-03-02. Rustmästare därst. 1794-01-12. Furir 1796-07-09. Sergeant 1799-03-04. Fanjunkare 1807-06-23. Fänrik 1808-04-11. Bevistade finska kriget 1808–1809 och blev därunder sårad vid Kauhajoki 1808-07-29. Löjtnants avsked 1809-04-01. Student i Åbo s. å. 13/12. Auskultant i Vasa hovrätt 1814-10-13. Vice häradshövding 1815-12-20. Immatrikulerad på riddarhuset i Finland 1818-01-30 under nr 20 bland adelsmän. Häradshövdings n. h. o. v. 1822-02-02. T. f. domhavande i Korsholms domsaga 1822–1827. Häradshövding i Jokkas' domsaga 1837-03-08. Död 1852-08-24 Lolaks Gift 1810-10-22 Korpi
Barn:
Carl Adolf (son av Gustaf Johan, Tab. 8), född 1813-06-26 i Petalaks' kapell av Malaks' socken. Student i Helsingfors 1832-05-19. Auskultant i Vasa hovrätt 1839-01-09 och i Viborgs hovrätt s. å. 19/10. Vice häradshövding 1841-12-17. Vice landssekreterare i Uleåborgs län 1845-04-15. Häradshövdings n. h. o. v. 1855-12-19. RRS:tAO3kl 1866-04-08. Sekreterare i allmänna revisionsrätten 1867-04-30. Assessor därst. 1879-11-24. Erhöll utmärkelsetecknet för 40-årig tjänst 1880. RRS:tStO2kl 1882-04-09. Lagmans titel 1887-04-17. Utmärkelsetecknet för 50 års tjänst 1890. Avsked 1891-06-09. Död s. å. 2/12 i Helsingfors. Gift 1845-09-30, på Lolaks med Anna Charlotta Hallongren, född 1816-01-18 i Kristinestad, död 1894-06-19 i Helsingfors, dotter av kronolänsmannen Lars Johan Hallongren och Anna Lovisa Stolpe.
Barn:
Paul Gustaf (son av Gustaf Johan, Tab. 8), född 1818-09-07. Landskontorist i Uleåborgs län 1843-04-20. Häradsskrivare i Uleå härad 1845-09-22. Erhöll 1850 tillstånd att driva boktryckeri och bokhandel i Uleåborg. Död 1851-11-24 i nämnda stad. Gift 1845-09-30 Lolaks smannen i Malaks' socken Bror Ivar Rosing), född 1818-03-09, död 1871-01-18 i Malaks' socken, dotter av kapellanen i Solvs kapell av Malaks' socken Carl Peter Thodén och Catharina Rebecka Estlander.
Barn:
Otto Vilhelm (son av Henrik Johan, Tab. 7), född 1784-12-16. Rustmästare vid Österbottens regemente 1802-11-22. Bevistade finska kriget 1808–1809 och deltog därunder i striderna vid Siikajoki, Nykarleby, Nummisjärvi och Oravais samt i tvenne särskilda strider vid Kauhajoki. SMtf 1808-10-28. Sergeant 1809-01-19. Avsked. Död 1865-10-13 i Malaks' socken. Gift med Catharina Sandberg, född 1778-09-15 i Lappo socken, död 1862-02-01 Lolaks
Barn:
Otto Vilhelm (son av Carl Gustaf, Tab. 6), född 1749-06-08. Volontär vid Österbottens regemente 1762. Korpral därst. 1772-11-24. Rustmästare 1773-05-28. Furir 1776-09-11. Förare 1782-05-21. Avsked 1787-05-30. Död 1841-05-31 i Toholampi kapell av Lochteå socken. Gift 1:o med Susanna Gustafsdotter Kerttula, född 1768-04-02 i Toholampi kapell, död där 1792-07-13, dotter av bonden Gustaf Eriksson och Carin Hansdotter. Gift 2:o 1793 eller 1794 med Anna Maria Lång, född 1769, död 1799-01-18, dotter av skattebonden Matts Andersson Lång och Anna Maria Witzell. Gift 3:o 1799-10-31 med bonddottern Maria Mattsdotter Järvenoja, född 1771-10-03, död 1835-12-08 i Toholampi kapell.
Barn:
Carl Gustaf (son av Otto Vilhelm, Tab. 12), född 1795-09-13 i Toholampi kapell av Lochteå socken. Hemmansägare. Ägde först Silvola i Toholampi, sedan Ruotsala i Lochteå socken. Död 1862-03-05 på Ruotsala. Gift 1:o 1824-05-11 med Anna Jakobsdotter Storkotila, född 1798-11-04 i Toholampi kapell, död där 1828-01-17, dotter av bonden Jakob Jakobsson Ojakotila och Maria Mattsdotter. Gift 2:o 1829-06-17 med bonddottern Brita Maria Persdotter Ruotsala, född 1806-08-22, död 1877-08-01 på Ruotsala.
Barn:
J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909).
1KA, Jordeb. 2At (L). 3SH, liber caus, vol. 85 (OA). 4Rf. 5At (L). 6Öä XIV, sid. 233. 7Wä. 8Medd. av hovrättsassessorn i Åbo W. W. Wickström. 9Al. 10Af.
Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.