Planting-Bergloo nr 628

Adliga ätten Planting-Bergloo nr 628 †

Adlad 1655-04-18, introd. s. å. Utdöd sannolikt i början av 1700-talet.

• Stamfadern för ätterna Planting-Bergloo var med all sannolikhet av samma släkt som Nils Planting, adlad Loberg, och överstelöjtnanten Olof Planting, adlad Loberg, men ej introd. Därpå tyder såväl namnet som vapnens likhet. Måhända har även någon frändskap runnits med Joen Planting, stamfadern för adliga ätten Planting-Gyllenbåga.

TAB 1

Johan Planting. Bördig från Tyskland.

Barn:

• Johan. Planting. Gravör. Se Tab. 2.

• Anders Planting, adlad Planting-Bergloo, född 1619, död 1682. Se Tab. 3.

TAB 2

Johan Planting (son av Johan Planting, Tab. 1), eisenschneider eller gravör vid Avesta bruk samt även en tid pitscher-stickare i Stockholm.

Barn:

• Mikael Planting, adlad Planting-Bergloo, död 1729. Se adliga ätten Planting-Bergloo.

TAB 3

Anders Planting, adlad Planting-Bergloo (son av Johan Planting, Tab. 1), till Sempten. Född 1619-02-09. Kornett 1631. Löjtnant 1634. Ryttmästare 1640. Major 1648. Löjtnant vid konungens livgarde till häst 1654-01-00. Överstelöjtnant vid Ridderhielms kavalleriregemente 1655. Adlad s. å. 18/4 (introd. under nr 628). Överste för ett nyuppsatt skånskt kavalleriregemente 1658, som reducerades 1661. Chef för ett i Riga förlagt kavalleriregemente 1664-09-30, som från 1665 kallades riksfältherrens livregemente. Överste för Jämtlands regemente till häst 1670-04-11. Generalmajor av kavalleriet 1674-11-10. Fick s. å. 14/11 i förläning gods med 400 dalers ränta i Frösö socken, till dess att vederlag kunde honom beredas på annat håll. Guvernör över Ösel 1678-07-13. Kommenderande general för den svenska styrka, som s. å. inföll i Norge. Guvernör i Wismar och chef för det där stående konungens tyska livregemente 1680-07-30, vilka befattningar han aldrig kom att tillträda, emedan han på grund av långvarig sjukdom måste begära och erhöll avsked 1681-04-14. Död 1682-02-26 i Stockholm, begraven s. å. 19/11 i Riddarholmskyrkan och sedan flyttad till Häggeby kyrka Uppsala län. Han höll sig ganska tappert under Stettins belägring samt anförtroddes 1678 försvarsverket i Västernorrland och Jämtland. Gift med Catharina Margareta von Dieteritz från Tyskland, som levde änka 1688-03-00.

Barn:

• Carl Anders. Fänrik vid svenska livgardet 1678 och ännu 1681. Flyktade ur riket till Frankrike på grund av en duell samt blev därefter dömd landsflyktig och biltog. Officer först vid Königsmarckska regementet, sedan (1689) vid Forbachska regementet i fransk tjänst. Död ogift utrikes och slöt ätten på svärdssidan.

• Dorotea Eleonora, född 1662, död 1710-06-08 i pesten. Gift 1682-12-19 i Stockholm med överstelöjtnanten Claes Jakob Werdenhoff, död 1710.

• Beata Elisabet. Gift 1:o 1674-09-04 i Stockholm med ryttmästaren vid livregementet Johan Sigmund von Maxen. Gift 2:o med Wolff von Kalkreuth, bördig från furstendömet Glogau i Schlesien. 'För dem avgick 1682 den 29 maj konung Carl XI:s brev till svenska plenipotentiarien vid kejs. hovet i Wien, greve Gabr. Oxenstierna, att han hos kejsaren skulle utverka extension av mannens innehavande länegods på deras döttrar, i fall de ej finge någon son.'

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.