Magnus Johansson Pontinus

Från Adelsvapens Wiki.

Magus Johannis Pontinus. Född i Kalmar den 11 febr. 1623. Son till skräddaren Jöns Månsson och Elin Andersdotter. Död i Linköping d. 21 aug. 1691. Gift 1:o 1653 4/9 med Anna Valerius, död 1661 30/11, dotter av prosten och kyrkoherden i Högsby pastorat av Kalmar stift Laurentius Erici Wallerius och Catharina Ungia. Gift 2:o 1663 10/2 i Klara kyrka (efter äktenskapsförmedling genom fru Hoff, hustru eller mor till Kasten Hoff) med Helena Strömsköld, född 1642 14/4 i Stockholm, död i barnsäng 1685 25/6, dotter af bondsonen Olof Andersson (sedermera såsom frälsekamrerare adlad, 1653, till Strömsköld)

Sedan Magus Johannis Pontinus vid tio års ålder inhämtat allt, vad som kunde läras vid den ofullständiga skolan i Kalmar, förgick en tid av åtta år, innan han kunde besöka Linköpings gymnasium. Detta genomgick han på den korta tiden av två år och anlände 1643 till Uppsala, där hans anspråkslösa och blyga väsen länge hindrade honom ifrån att bliva bemärkt. Äntligen fäste prof. Loccenius sin uppmärksamhet vid den flitige och kunskapsrike ynglingen och upptog honom till lärare för sina barn. Efter att i flera år ha vistats i Uppsala, utnämndes han 1652, då fil. mag., af pfalzgrefven Carl Gustaf, som då uppehöll sig på Öland, till lektor i Kalmar, men snart återvaknade hos Pontinus hans i ungdomen hysta önskan att få ingå i det andliga ståndet, varför han efter avlagda prov lät prästviga sig i Linköping 1654. Kort därefter fick drottning Hedvig Eleonora höra honom predika och blev så intagen av hans utmärkta gåvor, att hon kallade honom till sin hofpredikant. 1662 befordrades han till pastor i Jakobs och Johannes' församlingar i Stockholm och utnämndes till amiralitets-superintendent. Efter Carl XI:s uppstigande på tronen, insattes han 1675 i granskningskommissionen af förmyndarstyrelsen. Han deltog dock veterligen icke särdeles i dess arbeten och synes i allmänhet, så vidt möjligt varit, velat undandraga sig all inblandning så väl i denna som andra statssaker. Slutligen utnämndes han 1681 till biskop i Linköping, Hans hälsa, i ungdomen prövad genom umbäranden och ansträngningar, var då mycket försvagad. Likväl uppoffrade han alla sina återstående krafter för att inom sin nya ämbetskrets upprätthålla och främja gudsfruktan, ordning och de rena fläckfria seder, av vilka han själv alltid givit det vackraste föredöme.

Se även: Adliga ätten af Pontin nr 2255. Magnus Johannis var farfars farfar till Magnus Martin Pontin, adlad af Pontin.

Barn: Sex barn i det första giftet och 15 barn i det andra.

Litteratur

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36

Denna artikel innehåller information och citat hämtade från Svenskt biografiskt handlexikon (http://runeberg.org/sbh)