Djäkn, Lydikasönernas ätt

TAB 1

Lydeke, släktens stamfar, återfinnes ej i samtida handlingar. Sönerna synas inflyttat till Finland.

Söner:

• Klas Djäkn eller Klas Lydekason. (1383 ?) 1395—1435, häradshövding, slottsfogde. Se tab. 2.

• Bengt Lydekason. 1410—1460, riksråd. Se tab. 3.

TAB 2

Klas Djäkn eller Lydekason (son av Lydeke, tab. 1). En domare i Tavastland Klas Djäkn nämnes 1383—1390. Om han är identisk med den Klas Djäkn, som 1395 var faste i Tenala sn i Västra Nyland och som tio år senare satt i räfstenämnd i samma sn liksom i Nousis sn i Egentliga Finland, är ovisst. Den sistnämnde är tydligen identisk med den Klas Lydekason, som 1407 var närvarande vid rågångsförrättning i Koskis sn i Tavastland, och som s. å. som häradshövding i Norrfinland bevistade räfsteting. Den här behandlade Klas Djäkn eller Klas Lydekason var häradshövding i Masko hd i Egentliga Finland 1413 och ännu 1434. Var synbarligen fogde på Åbo slott 1409—1435. Levde ännu 22.1 1435, då han gjorde en testamentarisk disposition. Hans sätesgård var Nynäs i Nousis sn, där han även ägde andra gods. Han ägde även jord i Lemo och i Töfsala sn, allt i Egentliga Finland, i Suontaka i Tyrväntö sn i Tavastland, gods i Vittis, i Euraåminne, Ulvsby och Oripää socknar samt sedan 1421 Yläne gård i likanämnd sn och köpte, obekant när, Lähteenoja sätesgård i Eura sn, alla i Nedre Satakunda. Arvegods kunna ej konstateras. Vapen: ett knippe sammanslingrade ormar, ur vilket flera huvuden sticka fram, ett av dem höjande sig högre än de andra och slutande i ett fågelhuvud. Var enligt uppgift tidigare gift med Elin av Orkovakkis i Virmo sn i Egentliga Finland. Uppgiften synes återgå på balladen »Elinan surma» och är troligen ej historisk. Blev omkring 1400 gift med Kristina Jönsdotter, nämnd 1435, dotter av riksrådet Jöns Andersson (Garp, äldre ätten).

Barn (barnens ordningsföljd ej säkert känd; sönernas relativa ålder framgår nedan; ehuru en del av döttrarna var äldre, ha de enligt medeltida bruk uppräknats efter sönerna; deras inbördes ordning följer männens ordning i Klas Lydekasons testamentariska disposition, ehuru invändningar häremot kunna göras, ty ingen annan ordning kan med säkerhet som riktig motiveras):

• 1. Den son, som han enligt balladens uppgift haft med Elin av Orkovakkis och uppbränt med henne, synes liksom balladens uppgifter i övrigt sakna historicitet.

• 2. Henrik Klasson. Har antagits vara densamme som Henricus Nicolai, vilken 1427 och 1428 blev baccalaureus och magister vid Paris’ universitet. Nämnes första gången i hemlandet 1435. Fogde på Åbo slott efter faderns död, som sådan nämnd 18.5 1436. Överlämnade slottet vid mötet i Söderköping i oktober s. å.. Blev slagen till riddare vid konung Kristofers kröning i september 1441. Var häradshövding i Nedre Satakunda 1441—1447 och lagman i Norrfinne lagsaga 1449 — 1458. Deltog bland »rikets råd och män» 10.6 1450 i Arboga möte men är säkert belagd som riksråd först 1457. Utförde någon gång på 1450-talet jämte Olof (Nilsson) Tavast en diplomatisk mission till Ryssland för att åstadkomma fred. Medlem av Helga tre konungars brödraskap i Åbo. Synes ha dött mellan 21.7 och 13.9 1458, då hans hustru benämnes änka, och begrovs i Åbo domkyrka. Har tidigare bott på Nynäs gård i Nousis sn i Egentliga Finland, där han innehade strögods, senare, redan 1449, på köpegodset Kaskis gård i Virmo sn, allt i Egentliga Finland. Ärvde efter brodern Tomas’ död Yläne gård i likanämnda sn i Nedre Satakunda. Innehade gods i Sagu sn i Pikis hd, troligen även i Hauho sn i Hauho hd i Tavastland. Vapen: 1) ett fågelhuvud och en hand över böjda linjer, påminnande om veckfallet i en dräkt, 2) en knäböjande gestalt med örnhuvud. Blev omkring 1438 gift med Lucia Olofsdotter, som nämnes 1442—1490 och var dotter av Olof Skelge och Kristina Rötkersdotter (Djäkn, Ingasönernas ätt). Makarna upprättade samtidigt testamenten 1445, som senare ersattes av andra, 1449 två samtidigt, 1451 ett av Lucia Olofsdotter samt 1452 ett tredje testamente av Henrik Klasson och 1453 ett fjärde av Henrik Klasson, vilket 1455 följdes av fru Lucias fjärde testamente, ihågkommande bland annat Nådendals kloster med godset Ailos, Lucias arvgods, i Reso sn i Egentliga Finland, på vilket klostret grundlädes. Fru Lucias tre senare testamenten äro daterade på Kaskis gård, hennes sätesgård, i Virmo sn, och hon innehade även mödernegodsen Saustila och Halliala i Sagu sn och gods i Virmo, Halikko, Pemar och Reso snr, alla i Egentliga Finland, samt ett gods i Katinala i Hat-tula sn i Tavastland, vilka hon skänkte till Nådendals kloster eller sålde för att skänkas till klostret. Dog i klostret efter 21.12 1490 men före 28.2 1498. Makarna efterlämnade icke barn, eftersom fru Lucia räknar med avlägsna släktingar som arvingar.

• 2. Arvid Klasson. Nämnes 1439. Tillhörde Karl Knutssons omgivning på Viborgs slott 1447. Mottog riddarslaget vid dennes kröning, vilket framgår därav, att han ej var riddare 1447 men nämnes som sådan 24.12 1448. Medföljde Karl Knutsson 1449 till Norge, där han bland Sveriges »raadh oc godha men» s. å. i Trondheim sigillerade konungens norska handfästn. Upptages bland rikets råd och män i Arboga 1450. Medlem av Helga tre konungars brödraskap i Åbo. Uppgör »krank till lekamen» 4.3 1459 i (Tavast-)Kyro i Satakunda sitt testamente och har tydligen dött snart därefter samt blivit begraven i Åbo domkyrka. Hans testamentariska dispositioner gälla gods i Lemo och Vemo snr i Egentliga Finland samt i Eura sn i Nedre Satakunda. Vapen: ett fågelhuvud jämte uppsträckt hand över slingor, påminnande om ormar. Blev före 4.3 1459 gift med Ingeborg Arcndsdotter, dotter av riksrådet och riddaren Arend Bengtsson (Ulv) och Birgitta Bengtsdotter (Natt och Dag) och senast 1480 omgift med riksrådet och riddaren Ivar Gren samt levande ännu 1516. Inga barn omtalas i Arvid Klassons äktenskap.

• 2. Tomas Klasson eller Thomas Nicolai. Inskrevs vid Leipzigs universitet 1438 samtidigt med bland andra Nicolaus Swert de Abo, sin systerson. Dog före 3.5 1452. Ägde Yläne gård i likanämnd sn i Nedre Satakunda och strögods i Virmo sn i Egentliga Finland.

• 2. Birgitta Klasdotter. — Ingick 12.6 1418 äktenskap med Henrik Svärd. Bliven änka senast 1440, men troligen redan hösten 1439, bodde Birgitta på Harviala i Våno sn i Tavastland, där hon också innehade sitt arvgods Suontaka i Tyrväntö sn. Levde ännu 1473 men var död 12.11 1486.

• 2. Marta Klasdotter. Var först gift med Jöns Olofsson (Tavast, medeltidsätten), som nämnes 1421—1435. Blev före 17.11 1439 omgift med Dönhoff Calle, som levde ännu 1.12 1469. Marta Klasdotter levde ännu vid brodern Henriks död 1458 men var död 6.5 1477, då arvskifte efter henne förrättades. Ärvde Lähteenoja i Eura sn i Nedre Satakunda och gods i Pikis sn i Egentliga Finland, som dock pantsattes 1442. Sedan Dönhoff Calle sålt sina gods i Livland till konung Kristian I 1457, överflyttade makarna till Finland, där hustrun efter brodern Henrik Klassons död bland annat ärvde Yläne gård.

• 2. Anna Klasdotter. Var gift med Henrik Bitzer eller Bidz, som levde 1413—1458 och 22.1 1435 kallades måg av Klas Lydekason. Anna nämnes ej vid namn i samtida handlingar men bär detta namn som hustru till Henrik Bidz i äldre släktböcker och kallas Anna till Könnikkälä i Nousis sn i Egentliga Finland i en släktredogörelse av år 1551. Innehade Nynäs säteri, likaledes i Nousis sn, som omnämnes vid barnens och barnbarnens skifte 1482.

• 2. Karin Klasdotter. Nämnes 1452 — 1453. Bodde på Nynäs i Nousis sn i Egentliga Finland. Var gift med Jeppe Kurke (Kurck äldre ätten), som nämnes 1418—1455 och 22.1 1435 kallades måg av Klas Djäkn.

• 2. En dotter, ej namngiven i samtida källor. Var gift med Henrik Olofsson (Horn af Kanckas), som omnämnes 1407—1448 och 22.1 1435 kallas måg av Klas Djäkn.

• 2. En dotter. Drunknade i Akkas å.

• 2. En dotter. Dog ogift.

(Den i olika slaktböcker förekommande uppgiften, att en dotter, vid namn Cecilia hade varit gift med lagmannen i Finland Klas Fleming, styrkes ej av 1551 års släktredogörelse och är uppenbart oriktig.)

TAB 3

Bengt Lydekason (son av Lydeke, tab. 1). Höll 1410 häradsting i Sagu sn i Pikis hd i Egentliga Finland. Var ännu 1411 häradshövding i Pikis men ej mer 1412. Nämnd som häradshövding i Övre Satakunda 1419 och ännu 1460. Var riksråd 1435—1439. Har tydligen vid herredagen i Söderköping 1436 utsetts till slottshövitsman på Tavastehus. Nämnes som sådan 1437 och som slottsfogde ännu 1443. Medlem av Helga tre konungars brödraskap i Åbo. Nämnes som levande ännu 14.3 1460 men ej senare. Har synbarligen haft gods i Pikis hd, i Nousis, i Vemo och i Lemo snr, allt i Egentliga Finland. Vapen: 1) ett fågelhuvud med hals och en hand med fingrar över en slingrande linje, bakåt formande sig till ett fotblad (HaSig, nr 132), 2) ett fågelhuvud jämte en hand över ett veckat parti (HaSig, nr 154), 3) ett fågelhuvud jämte fågelklor, svept i en mantel (HaSig, nr 171). Var senast 1446 och ännu 18.5 1448 gift med Valborg Jönsdotter.

Barn:

• Lydeke eller Lydilc Bengtsson, 1439—1452. Se tab. 4.

• Petrus Benedicti. Herr Peter Bengtsson nämnes i kusinen Henrik Klassons testamente 1453. Blev baccalaureus och magister i Paris 1454 och 1455. Sigillerar kusinen Arvid Klassons 1459 i (Tavast-)Kyro i Övre Satakunda dagtecknade testamentariska dispositioner. Nämnes 1484 i Kalliala-Tyrvis sns i Övre Satakunda räkenskaper. Knappast identisk med den prästman Petrus Benedicti »ex utroque parente nobilis», kyrkoherde i Tenala sn i Nyland, som 1488 anhåller hos påven om Lojo sn, som han också erhåller, vilket föranleder tvistigheter, varvid han av biskopen avsättes från Tenala pastorat. Han nämnes senast 1493.

• Johanna Bengtsdotter. Levde ännu 1466. Innehade gods bland annat i S:t Marie sn i Egentliga Finland och i Birkala sn i Övre Satakunda. Har varit gift tre gånger, såsom visats av Anthoni, tidigast med Jöns Rengonpoika (Fincke, yngre ätten), vilken omnämnes 1415 samt under namn av Jöns Larsson till Vartsalo i Halikko sn i Egentliga Finland uppträder 1426 — 1436, sedan senast 1442 med Henrik Görtzhagen eller Görieshagen, vilken omnämnes 1422—1446 och tidigare var gift med en dotter till fogden på Raseborg Cort Gartz, och slutligen före 29.4 1453 omgift med Henrik Tavast, vilken omnämnes 1453—1474.

TAB 4

Lydeke eller Lydik Bengtsson (synbarligen son av Bengt Lydekason, tab. 3). Omnämnes 1439—1452. Har tydligen ärvt gods i Birkala sn (Bengtilä) och i Kangasala sn (Sarsakoski) efter fadern, vilka senare innehades av arvingarna. Lydik Bengtsson skrives till »Kraaö» (Kråkö i Borgå sn i Östra Nyland) 1446. Hans vapen är okänt. Han kan ha antagit det ankarvapen, som ättlingarna senare använde, och som förmått vissa genealoger att tilldela också Bengt Lydekason detta vapen. Örnvingarna på hjälmen i sonsonen Lydik Larssons vapen äro troligen en rest av det gamla vapnet. Var gift med en till namnet okänd dotter till den närmast föregående innehavaren av sätesgården, frälsemannen Knut i Kråkö, som omnämnes 1421.

Barn:

• Lasse Lydekason, 1487—1516. Se tab. 5.

• Valborg Lydekadotter, 1470—1480. Var gift med Anders Hwitte, som namnes 1470— 1503 och var borgare och rådman i Åbo samt 1480 med sin hustru Valborg Lydekadotters samtycke sålde Ikoinsalo holme och Sars-fors eller Sarsakoski i Kangasala sn i Övre Satakunda, som troligen tillhört hennes farfader Bengt Lydekason.

TAB 5

Lasse Lydekason (son av Lydeke Bengtsson, tab. 4). Tilldömes 1487 jämte skiftesbröder vid ting i Tuulois sn i Hauho hd i Tavastland skog och vatten i erämarken. Är densamme som Lasse i Kråkö, som 1516 deltog i landssyn i Borgå sn. Var troligen gift med en dotter till frälsemannen Anders Assersson, vars rättigheter Lasse Lydekason och hans skiftesbröder tillerkändes vid tinget i Tuulois.

Barn:

• Lydik Larsson till Kråkö, 1511—1542. Se tab. 6.

•  ?En dotter. Var gift med Anders, förfader till den 1581 adlade och 1643 introducerade ätten Björnram i Finland.

• Anna Larsdotter. Uppgives hava varit gift med Anders Ljungason.

TAB 6

Lydik Larsson (son av Lasse Lydekason, tab. 5) till Kråkö, a vapn. Namnes från 5.3 1511. Förpantade Sarsakoski i Kangasala sn i Övre Satakunda till Arvid Kurck (äldre ätten). Levde ännu 13.7 1542 men var synbarligen död 1554, med visshet 1559, då arvskifte efter honom förrättades. Ägde Kråkö Storgård och ett par strögods i Borgå sn i Östra Nyland samt del i Bengtilä i Birkala sn i Övre Satakunda. Vapen: ett blått ankare jämte en sexuddig stjärna i blått fält, på hjälmen två örnvingar med en stjärna emellan; hjälmtäcket gult. Var gift tidigare med Birgitta Nilsdotter, dotter av lagmannen i Karelen Nils Bengtsson (Dufva i Finland) och Suneva Persdotter, senare med Karin.

Barn:

• 1. Bengta Lydekadotter. Var 1559 gift med Mats Knutsson (Creutz) till Sarvlax i Perno sn i Nyland, som omnämnes 1541—1574. Uppgiften att han levat 1584, visar sig vid granskning av källstället oriktig. Som anvapen finnes Bengtas vapen »ett hängande silverankar mellan två sexuddiga guldstjärnor i blått fält» avmålat i Mörskoms kyrka i Östra Nyland.

• 1. Estrid. Var gift 1559. Möjligen var hennes son den Lydik Matsson i Kråkö, som 1569 gör ett jordskifte med Mårten Matsson (Creutz) och då uppger denne vara sin mors systerson.

• 1. Suneva. Gift före 1559, enl. Poitsila kopieb. med kyrkoherden Jakob i Borgå, som levde 1538.

• 1. Nils »Var yngst och blev död». Det kan här vara fråga om en namnförväxling, då arvskiftesinstrumentets Bengt har utelämnats.

• 2. Anna. Var 1554 gift med Arvid Dubbe, som levde ännu 1562. Enligt Poitsila kopiebok hade Anna varit gift i Sverige.

• 2. Johanna. Var 1559 gift med Mårten Poitz, som levde ännu 1594.

• 2. Cecilia. Var 1559 gift med Pelle Persson, som då var skrivare på Venngarns slott, där Cecilia var fatburshustru, och ej bör förväxlas med den Per skrivare, som då var fogde på Nyköping.

• 2. Bengt. Levde 1559. Är kanske densamme som den omnämnde Nils i Poitsila kopiebok och tillhör i så fall första barnkullen.

• 2. Karin. Levde 1559.

• 2. Lars. Var yngst. Hade blivit »vill och ursinnig» och sändes omkring 1554 av svågern Arvid Dubbe till systern Cecilia på Venngarns slott. Togs efter två år av systersonen Mårten Matsson (Creutz) till Sarvlax, där han 15 år senare dödades vid den ryska infallet 1571.

Till Lydekasönernas ätt hörde synbarligen nedanstående

Lydeke Olofsson. Var häradshövding i Vi-folka hd i Östergötland 1456—1488 samt underhäradshövding i Bankekinds hd i samma landskap 1466 och ännu 1482, underlagman i Östergötland 1471 och ännu 1489. Vapnet erinrar om Bengt Lydekasons och Henrik Klassons vapen och antyder liksom förnamnet hans samhörighet med Lydekasönernas ätt. Om Lydeke Olofsson ej är en avkomling till en obekant broder till Klas och Bengt Lydekasöner, vore man benägen att betrakta honom som en son till en okänd son till Bengt Lydekason. Gift med Karin, dotter till Bengt Larsson (stolpe) i Forsa (nu Slattefors), Landeryds sn, Bankekinds hd, och Cecilia Petersdotter, som tidigare eller senare var gift med Gudmund Sonason.

Dotter:

• Anna. Gift med Erik Slatte, som framträder från 25.3 1505, hade Forsa i Landeryds sn, Bankekinds hd, som sätesgård samt var häradshövding i Kinda 12.5 1509 — 7.4 1521, underhäradshövding i Åkerbo 10. 6 och 18. 11 1518 och häradshövding i Bankekind 1524 och i Gullberg fr. maj 1531 samt torde ha dött senast 1532, då hans son Lyder Slätte 22.5 blev häradshövding i Gullberg.

Källor

Äldre svenska frälsesläkter. Utgivna av riddarhusdirektionen. (ÄSF). Eric Anthoni. E. Anthoni, Djäkn, i SBL 11 (1945), s. 314—318; samme förf., Lydekessönernas Djäkneätt, i GSFÅ 1948, s. 37—49; I. Kronqvist, Några medeltida sigillmärken, i Finskt Museum 1941, s. 30—42. Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen.